Ny blodproppsmedicin minskar risken för stroke enligt Ekot mfl

Uppsala Universitet har skrivit pressmeddelande utifrån artikel i NEJM (förhandspublicerad igår samtidigt med ESC:s kongress i Paris) som är tillgänglig i fulltext tillsammans med ledarkommentar. Båda är gratis för närvarande på NEJM:s hemsida. Några svenska medier har nappat--nämnvärt är att SvD, DN, Vetenskapsradion och SVT vetenskap avhållit sig än så länge vad jag kan se. Jag har bloggat om sådant här nyligen, angående ROCKET AF som inte stod om i svenska medier nästan alls, angående Pradaxa här och här.

Ny blodproppsmedicin minskar risken för stroke - Ekot | Sveriges Radio

Detta är faktiskt en viktig medicinsk nyhet, i synnerhet för oss som arbetar med invärtesmedicin, hjärtsjukdomar och blodförtunning. På så sätt är det helt i sin ordning att skriva om det.

Problemet som jag får anledning att återvända till gång efter gång efter gång på den här bloggen är att journalisterna inte förstår problemet med att intervjua en huvudförfattare till en vetenskaplig artikel om dess betydelse--han/hon är oftast den bästa på att beskriva vad som gjorts i artikeln, men den sämsta på att ge en saklig beskrivning av vilka slutsatser man bör dra för framtiden. När det gäller en professor med hög profil och många bindningar till industrin (enligt jävsdeklarationen längst ner i artikeln i NEJM: "Dr. Wallentin, receiving grants from Bristol-Myers Squibb, Pfizer, AstraZeneca, Boehringer Ingelheim, GlaxoSmithKline, Schering-Plough, and Merck, consulting fees from Regado Biotechnologies, Portola, CSL Behring, Athera Biotechnologies, Boehringer Ingelheim, AstraZeneca, and GlaxoSmithKline, and lecture fees from Bristol-Myers Squibb, Pfizer, AstraZeneca, Boehringer Ingelheim, GlaxoSmithKline, Schering-Plough, and Merck.") är problemet om möjligt ännu större än när det rör sig om en nydisputerad forskare.

Enligt Ekot brukar Lars Wallentin säga att "varje patient som inte behöver Waran har vunnit någonting" och att med det nya läkemedlet så är man i stället " fri, lever som frisk, tar en tablett två gånger om dagen och behöver man inte alls befara hjärnblödning och andra blödningskomplikationer som man har med Waran".

Detta, kryddat med väl valda procentsiffror som "20 procent bättre skydd mot stroke" och "minskat antal dödsfall", är i min bok inte journalistik utan marknadsföring--sen om det är marknadsföring av apixaban, Uppsala, Lars Wallentin eller nya fina läkemedel i allmänhet är svårt att säga.

Som framgår av ledarkommentaren ovan och som är välkänt för läsare som följer nyheter inom blodförtunning och förmaksflimmer så finns nu 3 preparat som jämförts mot waran--först dabigatran i RE-LY, sedan rivaroxaban i ROCKET-AF och nu apixaban i ARISTOTLE. Alla tre är i ordets rätta bemärkelse jättestudier--drygt 18.000, drygt 14.000 respektive drygt 18.000, dvs drygt 50.000 patienter in alles. De två senaste är genomförda med "fejkade waranprover" så att patienter och prövare hölls blindade för vilket läkemedel patienterna tog--det är en logistisk bedrift som är anmärkningsvärd och jag lyfter på hatten för prövarnas målmedvetenhet i detta.

Alla tre studierna har liknande resultat; framför allt verkar de nya substanserna ha en fördel gentemot waran vad gäller förekomst av hjärnblödningar--dabigatran i den högre dosen utmärkte sig där med en till synes liknande blödningsfrekvens som waran men lite lägre förekomst av proppar, tromboemboliska händelser.

De flesta rapporterna noterar att det är en "jättestudie" men journalisterna ger inte intryck av att ha förstått varför  studierna är så stora: anledningen är att utfallen man studerar är ganska sällsynta--uttryckt annorlunda är waran ganska bra--och marginalnyttan med de nya preparaten är i absoluta tal ganska liten--då behövs det mycket stora studier för att uppnå statistisk styrka, s.k. power, för att dokumentera likvärdighet (egentligen non-inferiority, primära utfallet i samtliga rapporter) eller överlägsenhet.

Djävulen bor i detaljerna; ARISTOTLE liknar RE-LY i att man lyckades uppnå en god warankontroll (Time in range 62%) med internationella mått mätt, dock inte lika bra som svenska genomsnittet på drygt 70% i Auricula.

Många av nackdelarna med waran är välkända och vi har lärt oss leva med dem och byggt upp rutiner och skyddsnät för att hantera det läkemedlet under ett halvt sekel. Vi har även erfarenhet av hur vi skall använda läkemedlet i samband med operationer, akuta blödningar, hjärtinfarkt med ballongsprängning o.s.v.. Många sådana frågor är öppna för de nya preparaten; motmedel i samband med akuta blödningar saknas ännu men forskning pågår. Som för alla nya läkemedel finns en risk att biverkningar visar sig efter något-några års användning och leder till en omvärdering av nytta-riskbalansen, och detta bör vara ett skäl till viss tröghet i att anamma det nya.

Jag huvudräknade lite utifrån de angivna absoluta riskminskningarna och kom fram till följande naturliga frekvenser som är lättare att förstå än (icke meningsbärande) relativa riskminskningen som refererades av ekot:

Om 1200 personer behandlas med apixaban i ett år istället för med waran så drabbas ca 12-17 av dem av stroke (propp eller blödning) eller blodpropp till annat organ i kroppen i stället för förväntade 18 med waranbehandling. Dvs man behöver behandla 200-1200 personer i ett år för att förebygga en stroke eller propp till kroppen.

Om 1000 personer behandlas i ett år med apixaban istället för med waran så drabbas 2-4 av dem av hjärnblödning i stället för 5 som vore det förväntade utfallet med waran; man behöver med andra ord behandla 300-900 personer med apixaban i stället för med waran under ett år för att förebygga en hjärnblödning.

Angående totala dödligheten där det förelåg en statistiskt signifikant skillnad till fördel för apixaban: 120-10000 personer behöver behandlas under ett år med apixaban för att en färre skall dö. Punktestimatet i studien motsvarade 200 personer som behövde behandlas ett år.

Alla svenska journalister som väljer den enkla vägen och nöjer sig med att intervjua professor Wallentin får underkänt i min bok. Lämpliga personer att fråga om hur vi ska förhålla oss till nya läkemedel är några ansvariga läkare för waranmottagningar runt om i landet, företrädesvis någon utan engagemang för industri eller studier på nya läkemedel. Frågan är viktig och de nya läkemedlen kommer att ha en roll att spela framöver, men ingen läkare som jobbar med dessa frågor i vardagen gläds åt den här typen av kvälls- och veckotidningsjournalistik.

Fetmaoperation fördubblar risken för alkoholmissbruk enligt SVT Vetenskap (mfl)

Bodil Appelquist på SVT Vetenskap skriver om svensk forskning i fetmakirurgibranschen som inte publicerats annat än som abstract på konferens i våras (varför dyker den här nyheten upp nu?) och därför inte går att värdera på ett vettigt sätt. Från abstractet (som jag inte vet om Appelquist läst) så har man samkört register över genomförda fetmaoperationer med slutenvårds- och diagnosregister och sett en översjuklighet jämfört med kontrollbefolkning (ålders och könsmatchad) i sjukhusvård med diagnosen alkoholberoende. Lite siffror från studien läckte ut t.ex. hit.

Fetmaoperation fördubblar risken för alkoholmissbruk - vetenskap | svt.se

Jag känner mig lite kluven inför hur jag skall bedöma det här referatet; å ena sidan är det här förmodligen ganska bra forskning, å andra sidan är det ganska dålig journalistik. Anledningarna är följande, som jag ser det:

1. Opublicerade data som inte går att värdera för utomstående inklusive journalisten
2. Den enda som kommenterar studien är huvudförfattaren som självklart tycker att detta är det största sedan skivat bröd
3. Siffran som citeras friskt, "fördubblad risk" vid gastric bypass (jämfört med restriktiva operationer, t.ex. vertical banded gastroplastik) är inte alls trivial att värdera utan att känna till mer om data--vilka absoluta frekvenser det rör sig om, till att börja med--det rör sig alltså om en "hazard ratio", alltså en kvot mellan två "oddskvoter" (ett begrepp som i sin tur inte är helt enkelt för lekman att smälta). Statistiskt sett rätt mått men inte alls lätt att kommunicera på meningsfullt sätt.
4. Utan att känna till mer än det som går att läsa i SVT:s referat och länkarna ovan så kan jag säga att det finns potentiella andra förklaringar än den som nämns i SVT:s referat som måste beaktas--t.ex. har fetmakirurgin ökat dramatiskt från 80-talets början till nutid (som är det som omfattades i studien) och fördelningen av operationsmetoder tror jag har förändrats mycket över tid. Validiteten i utfallsmåttet, sjukhusvård med diagnosen alkoholberoende, måste också problematiseras när man bedömer registerstudier.
5. Nämnde jag att det är opublicerade data?

Tyvärr så blir det inte godkänt för det här referatet som annars såg ganska lovande ut.

Nyheten spreds också via TT och Dagens medicin till andra i Sverige, t.ex. hit, hit, hit, hit.

Viktig ALS-gen hittad enligt SVT vetenskap

Maln Attefall på SVT Vetenskap har skrivit det bästa jag läst i vetenskapsjournalistikväg sedan jag började blogga för två månader sedan.  Ett forskarlag i USA har gjort modern gen- och proteinanalys på olika kategorier av människor som drabbats av otäcka neurologiska sjukdomen ALS och funnit avvikelser i ett protein, "UBQLN2" (ubiquilin2) som sägs ska bilda garnnystanliknande trassel i nervcellerna. Det hela publieras i Nature.

 

Det framgår att detta är grundforskning, att det står i världens mest exklusiva tidskrift (Nature), att det kanske är viktigt, hur forskningen gick till (jag har faktiskt ögnat igenom artikeln, det var en ganska jobbig upplevelse), och vad forskarlaget bakom rapporten hoppas att detta kan betyda... och utomstående personer med intresse för fältet får kommentera och nyansera detta som intressant men tidig kunskap.

 

Bättre än så här blir det inte! Tack för det SVT!

 

Viktig ALS-gen hittad - vetenskap | svt.se

 

Kroppens egen medicin kan bota KOL enligt SVT Vetenskap

Linus Brohult har skrivit ett referat av ett referat som finns i hjärt-lungfondens tidning. Docent Arne Egesten som är lungläkare i Lund driver forskning på immunförsvar och KOL och beskriver preliminära data kring ett ämne, "midkine" som har antibakteriella egenskaper och som verkar finnas mer eller mindre av och som kanske har samband med varför vissa får KOL. Han beskriver på ett sakligt sätt att det rör sig om 10+ år innan detta kan tänkas bli ett läkemedel (till detta måste man tillägga brasklappen om hur svårt och dyrt det är att få något från grundforskning till läkemedelsförsäljning och hur många spår som aldrig blir något av).

Kroppens egen medicin kan bota KOL - vetenskap | svt.se

Detta är kul nya spår i forskningen men nyckelproblemet är att det inte ens är publicerat och granskat av andra forskare; oavsett hur välmenande och trovärdig forskaren är så bör vetenskapsjournalistikens inställning vara att inte skriva om det. Påståendet att denna nya grundforskning "kan bota KOL" är larvigt onyanserat och sänker också artikeln. Ingen utomstående kommenterar, ansvarig forskare lägger ut texten på ett sätt som är omöjligt att skilja från framgångsrik marknadsföring och sökande efter ytterligare resurser till forskning (begripligt och nödvändigt för enskilda forskare, men något som man förväntas genomskåda som vetenskapsjournalist), och data är som sagt opublicerade och omöjliga att granska. Lovande spår i forskning finns på universitet och högskolor runt om i världen och man gör egentligen ingen en tjänst genom att sätta lampan på just den som råkar ha Hjärt-Lungfondens favör (utom den enskilda forskargruppen och Hjärt-Lungfonden, förstås, men det är väl inte syftet med public service-vetenskapsredaktioner?).

Självklart underkänt.

Hormonbrist ökar självmordsrisken

Bodil Appelquist på SVT Vetenskap skriver om en nyss förhandspublicerad artikel som KI lagt ut ett pressmeddelande om. Den är så färsk att den inte gick att hitta med pubmed idag (!) och rör sig om för mig okänt territorium, nivåer av hormonet oxytocin i ryggmärgsvätska och en eventuell koppling till självmordsförsök. Tidskriften hade jag aldrig hört talas om, psychoneuroendocrinology, men den har tydligen hög status inom sitt fält (impact factor 5).

Jag har ögnat igenom studien som finns som korrigerat manuskript om man har tillgång till universitetsbibliotek. Jag är inte lika upphetsad som författarna över resultaten som jag på välvilliga dagar skulle karakterisera som hypotesgenererande och i behov av smarta replikerande studier. T.ex. jämförelsen nedbruten på kön känns inte särskilt intuitiv och blir lidande under de små talens lag.

Hormonbrist ökar självmordsrisken - vetenskap | svt.se

Om detta hade varit forskning gjord utanför Sverige kan jag inte drömma om att det dykt upp på SVT:s vetenskapsredaktion. Nu fanns ju ett pressmeddelande och kollegan Jokinen som skrivit artikeln (och är stolt och nöjd, med all rätt) är ett telefonsamtal bort.

Nåväl; problemen med det här referatet är många i min bok: man övertolkar rimliga slutsatserna om kausalitet, ingen utomstående får kommentera, det saknas länk eller ens information om vilken tidskrift det publiceras i, en huvudförfattare får berätta i positiva ordalag om sin forskning och forskning som kommer.

Betyget blir IG pga ovanstående.

Hundar spårar lungcancer enligt SVT Vetenskap

Bodil Appelquist på SVT Vetenskap skriver om samma artikel som jag nyss bloggade om från Eur Resp Journal, angående att man tränat hundar att med hjälplig precision identifiera "doften av lungcancer". Inslaget jag såg på 19.30-nyheterna ikväll var en parodi på vetenskapsjournalistik som jag vill ha den. Man hade faktiskt bjudit in en icke inblandad forskare som fick kommentera betydelsen av studien: en hundforskare från SLU. 

 

För att upprepa min invändning mot vinklingen på radion: I min mening är inte poängen med den här vetenskapsnyheten att hundar är kloka och kan komma att vara till nytta i människans och medicinens tjänst genom att ställa näsan till förfogande för att hitta lungcancer, utan att det finns ännu okända ämnen eller mönster av ämnen i utandningsluft hos lungcancerpatienter som kanske kan gå att använda som cancermarkörer till olika ändamål i framtiden. Det är inte en hundnyhet utan en lungcancernyhet (därav valet av tidskrift), och en lämplig person att kommentera vore en lungläkare.

 

I det skriftliga referatet citeras en av artikelförfattarna och hans slutsats att "den här nya studien tydligt visar att det finns sådana markörer i utandningsluften hos cancerpatienter" återges vilket är snäppet bättre än på vetenskapsradion.

 

Detta med att "skilja lungcancer från KOL" som jag hört och sett mycket om idag är virrigt från klinisk horisont eftersom den diagnostiska undersökningen som bekräftar eller utesluter KOL, spirometri (lungfunktionsundersökning), är snabbt tillgängligt på vårdcentraler och sjukhus över hela västvärlden.

 

Referatet på SVT är nästan, nästan godkänt men handlar för mycket om hundar (särskilt det långa inslaget på 19.30-nyheterna) för att det skall vara OK.

Hundar upptäcker cancer enligt Vetenskapsradion

Gustaf Klarin på Vetenskapsradion har skrivit ett referat av den här artikeln i European Respiratory Journal (division 2 inom internmedicintidskrifter i allmänhet, men nästan division 1 bland lungmedicintidskrifter, fjärde plats).Det finns pressmeddelande från erj här och internationella vetenskapssajter har snappat upp nyheten och jag har viss misstanke om att det är därifrån uppslaget kommit. Mer om varför snart.

Den som läser eller hör det här referatet kan lätt ledas att tro att förlängningen på detta är hundar som jobbar i rutinsjukvård, ungefär som mammografibussen (skärmbildsbuss för tbc-screening för en äldre lyssnare). Kanske man får gå förbi en lungcancerhund, en bröstcancerhund och en diabeteshund i samband med 50-årskontrollen på vårdcentralen i framtiden?

Detta är dock absolut inte vad artikelförfattarna förespeglar i originalmanus eller ens abstract. Absolut inte!

Från abstract:

LC was identified with an overall sensitivity of 71% and a specificity of 93%. LC detection was independent from COPD and the presence of tobacco smoke and food odors. Logistic regression identified two drugs as potential confounders.

It must be assumed, that a robust and specific volatile organic compound (or pattern) is present in the breath of patients with LC. Additional research efforts are required to overcome the current technical limitations of electronic sensor technologies to engineer a clinically applicable screening tool.

--------------

Den logiska tolkningen av hundförsöken är att det verkar finnas något som "luktar" i utandningsluften hos många personer med lungcancer och som saknas hos de som inte har lungcancer. Om vi kan identifiera detta eller dessa ämnen vore det mycket intressant som cancermarkör för framtida studium och möjligen för användning i screeningsammanhang. Detta är orsaken till att det förhandspublicerats i relativt tung vetenskaplig tidskrift, inget annat.

Denna huvudpoäng saknas helt i Klarins referat som istället bär en doft--svag men kännbar för min tränade näsa med nära 100-procentig precision--av kvällstidning. Om man ögnat igenom abstract framgår den här tolkningen omedelbart, ännu tydligare blir det om man läser artikeln. Jag misstänker därför starkt att den som skrivit referatet inte orkat gå ända till källan.

Huvudbudskapet är mitt överordnade betygskriterium, men även på de andra är detta referat bristfälligt: en huvudförfattare är den enda som får kommentera resultaten, således ingen utomstående som får nyansera det, och referens saknas.

Tyvärr kan jag inte godkänna det här--betyget blir IG.


Hundar upptäcker cancer - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Fet kost kan ge diabetes enligt Vetenskapsradion

Torill Kornfeldt på Vetenskapsradion har skrivit ett referat av artikel i Nature Medicine. Det handlar om grundforskning på cellulära och genetiska mekanismer som aktiveras av kost med högt fettinnehåll hos försöksdjur, samt bekräftande studier på diabetiker. Slutsatsen från forskarna är att de har identifierat en mekanism som kan bidra till diabetesutveckling.

Fet kost kan ge diabetes - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Det är faktiskt bra vetenskapsjournalistik i min smak. Studien är ganska komplicerad och jag har inte läst mer än abstractet då sådan här grundforskning inte intresserar mig så mycket. Möjligen vänder jag mig mot påståendet i referatet att "nu har amerikanska forskare visat att för mycket fett i kosten kan öka risken att drabbas av diabetes"; det är en övertolkning och tillspetsning av grundforskning som doftar en del av kvällstidning, och mycket riktigt vänder sig svenske kollegan i Lund bort från frågan om hur detta bör påverka kostråd osv.

Betyget blir godkänt men inte mer; hopblandningen av (mycket basal) grundforskning och slutsatser som förmodligen är valda för att debattens vågor svallar höga mellan fett- och kolhydratlägren i Sverige är lite onödig, men det framgår tydligt nog att det rör sig om grundforskning.

Mer om Cannabis

Magnus Callmyr har nämnt mig i sin blogg och jag ska förtydliga. Jag noterar att mitt inlägg om cannabisartikeln fått fler träffar redan efter 6 timmar än mina fyra näst mest lästa inlägg tillsammans sedan jag började blogga för ca 7 veckor sedan. Tydligen mer intressant än "vanlig" vetenskapsjournalistik.

1. Det var inte min mening att vara ironisk när jag sammanfattade Lundqvists huvudbudskap. Han beskriver omfattande effekter av cannabis utifrån (förmodligen) sin och andra forskares forskning.

2. Poängen med referensen till Nutt är att just belysa att det finns andra disputerade forskare än Lundqvist som framför åsikter om cannabis i relation till andra droger och kommer till andra slutsatser. Det är inte självklart för mig varför jag ska tro på den ena eller den andra. Nutts konstaterande (framskjuten i abstractet) att det är stötande inkonsekvent att alkohol är lagligt medan cannabis, som troligen inte är ett avsevärt större problem (medveten underdrift från min sida) är klassat som tung narkotika tycker jag är relevant. Man kan dra olika slutsatser; en del kan anföra det som argument för att förbjuda eller på andra sätt kringskära alkohol, andra för att legalisera cannabis. I min vardag som läkare i svensk glesbygd så står alkoholen för den allt annat överskuggande delen av substansrelaterad ohälsa och lidande. Det kanske beror på att cannabis är så ovanligt (som Lundqvist framför), det har jag för dålig överblick för att avgöra.

3. Min blogg handlar just om att betygsätta och värdera vetenskapsjournalistik, inte forskare eller deras forskning. Jag tycker att när en journalist sätter sig tillrätta för att intervjua en forskare om dennes forskning, då blir det vetenskapsjournalistik och då måste journalisten vara beredd att ta till sådana verktyg, dvs själv sätta sig in i studier som hänvisas till, diskutera med andra forskare (helst sådana som framför alternativa åsikter), och syntetisera det hela. Det har inte Johansson i DN gjort, tycker jag. Tvärtom ser artikeln ut som ett inlägg på DN Debatt från en engagerad (och meriterad) forskare inom drogpsykologi. Då hör det hemma där, för som journalistik är det undermåligt.

Jag har inte vare sig avfärdat eller applåderat Lundqvists forskning, eftersom den inte beskrivs alls i artikeln (det framgår inte vad Lundqvist gjort, vad han "bara" tycker, och vad andra gjort) och det inte är mitt intresse i den här bloggen att ifrågasätta forskningsresultaten eller ens hur forskare väljer att framställa sin sak i media; jag är intresserad av hur journalisterna gör sitt jobb med att framställa vetenskap på ett begripligt sätt för en allmänbildad men inte specialintresserad allmänhet.

Min invändning är för övrigt samma som i två tidigare inlägg idag, där Henrik Ennart på SvD fick underkänt för liknande intervjuer med forskare som får lägga ut orden om sin forskning utan att bli ifrågasatta eller hanterade på ett vettigt journalistiskt sätt. Inläggen här och här.

Jag konstaterar däremot att Lundqvist använder sig av ett billigt och ohederligt debattknep när han beskriver alla som har avvikande åsikt från honom i legaliseringsfrågan som "fullständigt okunniga eller ... [med] någon form av vinst av cannabisrökning, känslomässigt eller ekonomiskt". Det påståendet i sig undergräver hans trovärdighet, tycker jag.

Cannabis gör dig känslomässigt urholkad enligt DN

DN gör sig till megafon för en psykolog som heter Thomas Lundqvist som arbetar med och forskar om cannabis i Lund.  Hans uppfattning om cannabis är att det är en mycket skadlig drog (kort sammanfattning) som påverkar brukarnas känslo- och tankeliv på genomgripande och negativa sätt och som till och med hotar vårt demokratiska samhälle.

”Cannabis gör dig känslomässigt urholkad” - DN.SE

Huvudsakligen handlar allt i artikeln--inklusive faktarutan--om Lundqvists uppfattningar.  Han hänvisar ibland till "undersökningar", "forskning" och berättar en stor mängd siffror (99% börjar när de är mellan 14 och 16 år, mer än 90 procent har slutat efter tre år) som visar vissa saker men på ett sådant sätt att det är omöjligt att kontrollera fakta.

Lundqvist kanske har rätt i någon bemärkelse. Han kanske har fel i sina generaliseringar och slutsatser. Jag har i yrkeslivet sett mycket liten mängd cannabis--någon enstaka ung vuxen som provat olika droger och däribland även cannabis och blivit mer eller mindre förgiftad, men inte mer än så--och kan inte uttala mig om det utifrån egen erfarenhet. Däremot har jag sett dokumentär på TV och ögnat igenom intressant artikel i Lancet från några år sedan (Nutt et al, Lancet 2007, Development of a rational scale to assess the harms of drugs of potential misuse) som talar för att det förmodligen inte är en lika farlig drog som t.ex. alkohol i de flesta bemärkelser.

Att brännmärka alla som föreslår en legalisering av cannabis som okunniga eller med ekonomisk vinning av cannabislegalisering är ett fult grepp.

Jag konstaterar också att DN gillar Lundqvist. Redan 2002 skrev en kollega till Astrid Johansson, Malin Nordgren, i stort sett samma intervjutext.

Den här artikeln är nog inte tänkt som vetenskapsjournalistik och man kunde tänka sig att låta den vara utom tävlan vad gäller betygsättning... man kan tänka sig det, men så lätt kommer man inte undan när man intervjuar disputerad forskare om hans älsklingsämne. IG!

Ny ledtråd om Parkinsons sjukdom enligt SvD

Mikaela Åkerman gör vetenskapsjournalistik som jag tycker att den ska se ut, angående grundforskning om äggviteämnen som på något sätt är inblandade i att Parkinsons sjukdom uppstår. Äggviteämnet heter alfa-synuclein och bildar en sorts inlagringar i hjärnan som stör funktionen vid Parkinsons sjukdom och några andra tillstånd.

Ny ledtråd om Parkinsons sjukdom | Inrikes | SvD

Artikeln som är på gång i Nature (förhandspublicerad online) finns som abstract här. Jag har tittat igenom artikeln i helhet men det är tungläst om man inte är proteinkemist (och det är jag alltså inte).

Det är exakt som Åkerman framställer det: mycket intressant grundforskning, förhandspublicerat i världens bästa vetenskapliga tidskrift, med en kommentar från en oberoende forskare och en saklig beskrivning av varför detta är något nytt och vad det möjligen kan ha för implikationer i framtiden. Det enda jag saknar för toppbetyg är en länk, referens eller ens namnet på forskaren på Harvard (Bartels). Som det är nu är det lite jobb för att hitta det med google (typ 30 sekunder men ändå).

VG till Åkerman; bra gjort!

Äldre har ofta brist på D-vitamin enligt SvD

Henrik Ennart på SvD gör en artikelserie om gott åldrande m.m. och har intervjuat en dietist Elisabeth Rothenberg som skrivit vetenskapligt underlag för Livsmedelsverkets nya kostråd för äldre. Liksom artikeln jag kommenterade nyss ser det här mer ut som veckotidningsjournalistik än vetenskapsdito. Inga referenser, en eminens får uttala sig i svepande ordalag och hänvisa till onämnda studier.

Äldre har ofta brist på D-vitamin | Inrikes | SvD

Det grundläggande påståendet om D-vitaminets viktighet har jag hört nämnas i Sverige sedan ett par år tillbaka och lite längre (ca 3-4 år) i internationella litteraturen. Jag har hört kollegan Mats Humble föreläsa om det och läst en del av vad han skrivit och blivit citerad i olika forum om det. Tonfallet har väckt min skeptiska ådra och inget jag har läst har ännu övertygat mig om att det faktiskt rör sig om ett folkhälsoproblem.  Det som saknas är vettiga interventionsstudier som dokumenterar att tillskott av D-vitamin faktiskt gör någon nytta.

Som vetenskapsjournalistik får dagens alster av Ennart IG. Ingen referens som går att kolla upp, massor med siffror och påståenden som är omöjliga att förhålla sig till ens för en initierad läsare, en svensk eminens som får använda SvD som megafon.

För mycket sömn skadligt enligt SvD

Henrik Ennart på SvD har intervjuat professor Torbjörn Åkerstedt på KI om sömn, utbrändhet, stress m.m., dvs Åkerstedts favoritämnen. Han uttalar sig (liksom då jag hörde honom föreläsa under grundutbildningen) i ganska svepande ordalag om den goda, lagom långa sömnens betydelse för god hälsa och långt liv. Det finns många siffror och hänvisningar till olika studier men det är uttryckt så att det är omöjligt att kolla upp pga otillräckligt angivna referenser.

För mycket sömn skadligt | Inrikes | SvD

Professor Lennart Möller på miljömedicin nämnde under sina ganska trevliga, kåserande föreläsningar för läkarlinjen på kursen om miljömedicin, angående miljö- och hälsolarm samt riskbedömningar att det finns en liten grupp mycket synliga kollegor och forskare i samhället, som trivs i spotlighten och som interagerar på ett sådant sätt med media att de ofta blir tillfrågade när något ska kommenteras. Professor Åkerstedt är en sådan person som ofta syns och hörs när något ska kommenteras som är relaterat till stress och sömn (populära ämnen).

Som vetenskapsjournalistik är dagens alster inte godkänt. Det liknar mer ett veckotidningsreportage, och möjligen är det även det som det är tänkt att vara. Det finns ingen rubrik mer än "inrikes" så det är svårt att avgöra. Ändå är ambitionen tydligt att det ska handla om vetenskapliga rön på något sätt, och då duger det inte.

Referenser saknas, en (svensk) eminens får lägga ut orden utan att bli motsagd, och det "vetenskapliga" förblir höljt i dunkel: vilka är "forskarna" som "misstänker att den uteblivna djupsömnen bidrar till att göra äldre skröpliga"? Vilka är "experterna" som "ansåg att runt åtta timmars sömn var bäst"? Var finns ödmjukheten kring det s.k. ekologiska tankefelet (att medelvärden på befolkningsnivå enkelt medger slutsatser på individnivå)?

Tillägg: Mer av samma problem finns i Ennarts andra artikel i samma serie (om åldrande), men här om D-vitamin.

Svenskt hopp om att stoppa prostatacancer enligt SvD

Mikaela Åkerman har nappat på pressmeddelande från Lunds Universitet och skrivit ett referat.

 

Svenskt hopp om att stoppa prostatacancer | Inrikes | SvD

 

En forskargrupp i Lund som jobbar med prostatacancer och (som det verkar) ganska modern och fin grundforskning om tumörbiologi har publicerat arbete i PLOS One (högstatus-gratistidskrift).

 

Jag har försökt läsa i arbetet men förstår ganska lite ens av abstractet.  Nu är ju inte jag något mått på hur svårläst en artikel är, men jag kan konstatera att detta är grundforskning i ordets rätta bemärkelse.

 

Referatet är godkänt men inte mer; det framgår att det är någon form av grundforskning och att det är många år till detta kan röra sig om läkemedelsbehandling, men artikeln är för lik pressmeddelandet för att detta ska vara så mycket annat än förtäckt reklam för forskargruppen.

 

Vad som inte stod idag i tidningarna (vad jag sett)

I NEJM, världens bästa allmänna medicintidskrift, publicerades data från ROCKET-AF, en jättestudie på patienter med förmaksflimmer och ytterligare riskfaktor för stroke som slumpades till waran eller rivaroxaban (Xarelto i Sverige). Studien ser ambitiös ut och var upplagd som s.k. non-inferiority-studie, dvs den sökte visa med god nog statistisk marginal att Xarelto inte var sämre än Waran.

Utfallet av studien liknar det i RE-LY som fått mycket press i Sverige tack vare (?) professor Wallentins glada tillrop i media om att "råttgiftet snart är borta". Den nya substansen verkar prestera minst lika bra som Waran.

Jag har inte detaljläst ROCKET ännu men lär få göra det framöver, det är ännu en spelare på banan som säkert kommer att söka indikationen förmaksflimmer närmaste 1-2 åren.

En metodologisk styrka i ROCKET jämfört med i RE-LY var att man faktiskt ansträngde sig (vansinnigt krävande) med att blinda patienterna för vilken behandling de fick; de som fick rivaroxaban fick också komma och ta "låtsas-INR" på en fejkad mätare och fick med sig en ordination hem på hur många "låtsas-Waran" de skulle ta och när de skulle komma för nästa prov... jag vill minnas att RE-COVER hade en liknande (stämmer, abstract här) design; det är ett fruktansvärt arbete att genomföra en sådan studie...

Jag noterar att genomsnittliga TTR (time in therapeutic range) var sämre i ROCKET än i RE-LY (54% jämfört med 62% i RE-LY). Svenska sifforr i ordinationsstödet och kvalitetsregistret Auricula ligger regelmässigt över 70%, ofta nära 75%, vilket talar för att marginalnyttan med den nya produkten i Sverige troligen är mindre än man skulle anta utifrån siffrorna i studien.

Rent praktiskt tror jag att någon av substanserna (dabigatran eller rivaroxaban) kommer att klara sig närmaste åren från oväntade bakslag, och inom en 5-10 år så kommer förmodligen standardbehandling vid många tillstånd som idag kräver Waran att vara något av de nya preparaten. Kul och spännande, något annat tror jag inte någon internist skulle säga!

Kvinnliga rökare riskerar hjärtat enligt TT

TT har gjort ett pressmeddelande av en Lancetartikel som gått igenom 50 år av kohortstudier av män och kvinnor för att se om rökning utgör en större relativ riskökning för kvinnor jämfört med män vad gäller kranskärlssjukdom. Massor med tidningar har tryckt deras ultrakorta pressmeddelande.

I Aftonbladet blir Karin Schenck Gustavsson intervjuad och säger att det är den största metaanalysen hon hört talas om och att det är trovärdigt.

Kvinnliga rökare riskerar hjärtat - vetenskap | svt.se

Jag har ögnat igenom artikeln i Lancet (abstract här) och det ser i vanlig bemärkelse ganska bra ut. Redovisningen av studieurval, tabellerna över ingående data osv gör det möjligt för intresserade läsare att peta i detaljerna så som man skulle förvänta sig i en välgjord och -redovisad meta-analys (sammanslagning av många olika studier med matematiska metoder).

Rökning är en dålig vana som orsakar mycket sjukdom, död och lidande världen över. Det är inte alls svårt att tänka sig att det sliter något mer på kvinnor.

Ändå tvekar jag inför att presentera siffran "25% större risk" i populärvetenskapliga sammanhang efter en sådan här studie. Det rör sig alltså om den dimensionslösa storheten RRR, relativ riskkvot... redan begreppet relativ risk är så pass abstrakt att det nästan bara hör hemma i (oseriös) marknadsföring och kvällstidningar (självklart en överdrift eftersom storheten är viktig och relevant i många vetenskapliga sammanhang, men då kräver den ett mått av erfarenhet för att tolka och förstå), men kvoten mellan två relativa risker är faktiskt svår att smälta för vem som helst. Det rör sig dessutom om justerade relativa risker--ännu mer abstrakt.

Jag har försökt leta fram lite enklare siffror som beskriver absoluta antalet händelser för män och kvinnor som rökte respektive var rökfria; jag tror men har inga belägg för att kvinnorna--även de rökande--hade lägre absolut risk och troligen även lägre absolut riskökning än vad männen hade utifrån sin rökning, men har inte lyckats hitta dem vare sig i presenterade tabeller, brödtext under Results eller i webappendixet.

Nåväl; TT får godkänt för att faktiskt ha skrivit ihop ett hyfsat telegram angående den här studien--andemeningen i referatet är mycket nära den i Lancetartikeln, även om det som sagt är svårvärderat riktigt vad siffran 25% betyder.

Genterapi mot blodcancer enligt Vetenskapsradion

Natalie von Der Lehr har gjort ett utmärkt referat på vetenskapsradion av nypublicerad tung forskning dels i NEJM, dels i Science Translational Medicine. Det rör sig om totalt 3 patienter med mycket avancerad KLL som fått behandling med egna T-celler som "modifierats" för att angripa cancercellerna och där 2 av 3 patienter verkat svara på behandlingen. En av dessa rapporteras i detalj i NEJM (fulltext gratis här).

Genterapi mot blodcancer - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Det är jättekul som "proof-of-concept" (om man kan behandla KLL på det här sättet, varför inte AML? Varför inte bröstcancer? Melanom? Osv...) och det är nästan science-fiction, men på riktigt. Det är inte riktigt som den första hjärttransplantationen men det är nära.

Referatet är jättebra; ingen artikelförfattare får skryta, en utomstående person med intresse för den här typen av verksamhet ger sansade kommentarer till en stor nyhet, referens finns och beskrivningen av vad som gjorts och att det rör sig om tidigt stadium av forskning men att det är lovande är klockrena. Möjligen kan jag tycka att bakgrunden om KLL, att det är en sjukdom som är "svår att behandla" och att "...bara en enda behandling mot den här typen av blodcancer, och det är benmärgstransplantation" rimmar lite dåligt med min uppfattning att vi har tämligen bra behandling--en del sådan behandling sköter t.o.m. jag på landsortssjukhuset--och patienten som rapporterades i NEJM hade levt i 16 år med sin sjukdom och fortsatt ha effekt av behandling under många av de åren tack vare att man bytt behandlingsform. Det hade möjligen varit på sin plats att nämna att KLL är den vanligaste leukemiformen hos vuxna och att den främst drabbar äldre, samt att förloppet kan vara allt från mycket stillsamt till mycket agressivt.

Allt detta är bagateller: det är jättebra vetenskapsjournalistik på väl vald spjutspetsforskning. Toppbetyg från mig, såklart!

Tarmsköljning gör mer skada än nytta enligt Vetenskapsradion

Therese Bergstedt på Vetenskapsradion har skrivit ett referat om en nyligt publicerad artikel i Journal of Family Practice (journal of vadå sa du?) angående tarmsköljning, en magnumvariant av lavemang ungefär.

 

Originalartikeln (gratis fulltext här) ser ut ungefär som en artikel i Läkartidningen. Inget ont om det, det har sin roll i det professionella samtalet. Det hela är uppbyggt kring två fallbeskrivningar av patienter som mått dåligt efter tarmsköljning och övergår sedan i en begränsad litteraturgenomgång där man konstaterar en avsaknad av vetenskapliga studier till stöd för någon nytta i naturvetenskaplig mening med tarmsköljning och en del fallrapporter om allvarliga komplikationer, t.o.m. dödsfall, som man kopplat till tarmsköljning. Tydligen ingår ofta olika ämnen i sköljvätskan (kaffe, örter, m.m. nämns) och det kan (föga förvånande) vara skadligt.

 

Tarmsköljning gör mer skada än nytta - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

 

Jag tror inte att Vetenskapsradion följer Journal of Family Practice slaviskt (det borde de inte göra, den har impact factor 1,3 och är division 5-tidskrift vad gäller originalvetenskap). Jag tror att uppslaget till det här referatet var t.ex. den här sidan på engelska. Det är en kul nyhet; för oss skeptiker som gillar vetenskapsradion så bekräftar det vår bild av komplementärmedicinare som tokiga och livsfarliga, och det är på alla sätt okontroversiellt.

 

Det är däremot inte någon höjdarartikel att koka soppa på; liknar mer ett 6-veckorsprojekt för en läkarkandidat....

 

Journalistiskt är detta helt ok; man har intervjuat en extern expert, bifogat referens, förklarat väl vad allt handlar om. Hade det varit någon nyhet i detta hade det varit nära MVG. Nu blir det bara G i betyg pga det egentligen är en skitartikel (lämpligt uttryck i detta fall).

Blodprov från modern effektivt vid könsbestämning enligt Vetenskapsradion

Niklas Zachrisson har skrivit ett referat av en metaanalys i JAMA angående könsbestämning av foster utifrån "cellfritt DNA" i mammans blod vid olika tidpunkter i graviditeten.  Jag har vagt minne av att ha hört talas om metoden men den fanns inte i praxis (vad jag minns) när jag läste klinisk genetik för ca 10 år sedan. Enkelt uttryckt dyker det upp enstaka Y-kromosomer från fostret i mammans blod pga de "läcker" genom moderkakan, och med modern genteknik är det ganska lätt att belägga alternativt utesluta att det finns några Y-kromosomer (män och pojkfoster har en X och en Y-kromosom, kvinnor och flickfoster två X-kromosomer).

Blodprov från modern effektivt vid könsbestämning - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Det är ett hyfsat referat av det som står i studien; det som inte står men som är ett stort och växande demografiskt problem är att tekniska och ekonomiska landvinningar, där detta är ett exempel på det förstnämnda, bidrar till att Kina och Indien samt säkert andra länder har ett stort överskott på pojkar pga könsselektiv abort. Den här kunskapen går inte att trolla bort eller göra ogjord, jag konstaterar bara att detta är en teknisk del av ett mänskligt problem.

Betyget blir VG trots allt: inga missförstånd av vad det är för forskning, inget skryt från artikelförfattaren, tyvärr ingen kommentar från oberoende person, men referensen står med (och är rätt).

Jävsdeklaration

Vad har jag för ekonomiska bindningar?

Är anställd av Västerbottens Läns Landsting (VLL) och de avlönar mig sedan drygt 8 år tillbaka.

Har vid ett tillfälle tagit emot föreläsningsarvode av Astra Zeneca (2008) vid en föreläsning om hjärtsvikt.

Har fått halva kongressavgiften och halva reskostnaden betald av Leo Pharma för en kongress inom hematologi och koagulation (2010).

Inga pågående vetenskapliga studier eller aktuella ekonomiska kopplingar till något läkemedelsföretag.