Hjärntumör kan vara ärftlig enligt TT

TT har tagit ett pressmeddelande från Umeå och kört på det med god draghjälp av en av huvudförfattarna, kollegan och forskaren Beatrice Melin. Många tidningar har hakat på och kört en mer eller mindre klippt variant av samma text.

Det handlar om en "genome wide association study", en smart och mycket trendig metod för att identifiera tänkbara gener som bidrar till sjukdomar eller tillstånd som inte har någon "enkel" ärftlighetsgång.  Enkelt uttryckt så tittar man på hundratusentals olika delar av DNA från stort antal patienter samt friska och ser om några "varianter" verkar vara överrepresenterade bland de sjuka jämfört med de friska. Det hela ger upphov till enorma mängder data och kräver komplicerade statistikprogram för att tolka och fiska fram resultat ur.

Här har man alltså hittat en sannolik gen som på något sätt är inblandad i utvecklingen av meningiom, en oftast godartad form av hjärntumör som drabbar ganska få (ca 300) personer årligen i vårt land. Det är tydligen även en gen som kan vara inblandad i blodsjukdomar vilket gör det mer trovärdigt på något sätt.

Tyvärr är det nästan helt felaktigt att sätta rubriken "hjärntumör kan vara ärftlig" utifrån ovanstående; det finns en nyckelreferens från för några år sedan som använde svenska cancerregistret under 50 år för att skatta risk inom familjer för hjärntumörer som ger visst stöd för en sådan rubrik. Frågan som Melin lägger ut orden om i DN, huruvida det finns en koppling mellan den nyupptäckta genvarianten och strålkänslighet, var ny för mig men tydligen inte för onkologisamfundet. En publikation i våras gjorde en liknande genetisk analys på familjer som drabbats av flera fall av strålningsframkallade meningiom och fann flera kandidatgener som verkade kopplade till det tillståndet, dock ingen i närheten av den aktuella genen i den nya studien (ingen ens på samma kromosom)... vilket talar för att Melins förhoppning och spekulation om tänkbar betydelse för den här forskningen känns ganska långsökt.

Sen måste man nämna den relativa riskökningen som den aktuella genen skattas stå för; ca 40% riskökning, vilket motsvarar en svag riskfaktor...

TT:s pressmeddelande får IG pga nästan allt fel i min bok: ingen förklaring av vad som gjorts, ologisk rubrik, ingen utomstående som kommenterar forskningen, författare till studien får lägga ut orden om studiens betydelse och spekulera om kommande publikationer och deras kliniska betydelse.


Hjärntumör kan vara ärftlig - DN.SE

Sen måste nämnas en annan käpphäst för mig: den nationalistiska/chauvinistiska/lokalpatriotiska aspekten.  Den här typen av "genletande" studier går det sedan ett par år tillbaka tretton på dussinet av.  Den aktuella studien publicerades i en framstående tidskrift vilket förmodligen betyder att den är av hög teknisk och metodologisk kvalitet, men jag tror att om den inte hade haft svenska medförfattare så hade den aldrig refererats av TT. Jag kallar det Sverigefaktorn och har lagt upp det som en tagg på bloggen.

Mitt belägg för att det är sant: månadens nummer (ett nummer av en tidskrift, där det nog finns 20 lika "tunga" publikationer att välja på--det är nämligen så att även tidskrifter inom specialiteterna publicerar sådan här forskning ibland) av Nature Genetics innehåller nämligen "genletande" originalartiklar om metabolt syndrom, Bechterews sjukdom, Prostatacancer, Lungcancer hos kineser, Hepatit C som utvecklas till levercancer och hjärtinfarkt hos diabetiker, och jag har inte sett något TT-referat av dessa artiklar...

Inget samband mellan mobilanvändning och risken för hjärntumör hos barn enligt vetenskapsradion

Gabriella Björk på Vetenskapsradion refererar en epidemiologisk studie relaterad till mobiltelefoni och hjärntumörer hos barn. En tungviktare från min alma mater (KI), Maria Feychting, är en av författarna och Sverige står för en del av fallen: abstract finns på JNCI, här. Pressmeddelandet från KI finns här.

Många andra har gett sig på nyheten men ingen har gjort det så bra som Vetenskapsradion. Det enda jag saknar är någon utomstående som får uttala sig. Feychtings uttalanden är nyanserade och vettiga men det är egentligen ändå inte optimalt att huvudförfattare själva beskriver innebörden av sina resultat.

Så stora delar av huvudfynden och diskussionsdelen i artikeln har hittat in i Vetenskapsradions referat att det är mycket bra vetenskapsjournalistik. En nyfiken allmänhet får med sig långt bättre förståelse för ämnet efter läsning än innan.

Jag kan tyvärr inte ge MVG pga huvudförfattaren får beskriva sina egna fynd och deras betydelse (den principen är överordnad även om det är kloka saker som sägs) och ingen utomstående får säga sitt, men det är snubblande nära tack vare den goda förståelsen för artikeln som bibringas. Starkt VG, alltså!

Sund Skepsis på Vetenskapsradion och Studio Ett

Nej, jag har inte fått vara med i radio... det har däremot blivande kollegan Anne Brynolf på min alma mater, KI. Hon hörde vetenskapsradions reportage häromdagen och hon tyckte det lät så märkligt att hon helt enkelt kollade upp originalartikeln, och bloggade om det här.

Till saken hör att alla riksmedier med självkänsla nappade på nyheten och började skriva utifrån Vetenskapsradions tämligen dåligt underbyggda referat. Sakkunniga personer som ofta citerade Åkerstedt som forskar om sömn, LO-ordföranden och representant för företagarna slog sina huvuden ihop.

Sedan började utmärkta radioprogrammet Medierna nosa på frågan och ställa ansvarig utgivare mot väggen. Det kom en rättelse igår på ekot vilket hedrar.

Det finns massor med viktiga poänger vad gäller kritisk granskning av originalartikeln i det här fallet; många har Brynolf redogjort för på ett förtjänstfullt sätt på sin blogg. Jag kan tillägga en käpphäst som jag sadlar på så ofta jag kan: enkätmetodiken tillhör den kvalitativa, inte den kvantitativa forskningens domän. Den är utmärkt för att generera förståelse och hypoteser, men inte för att generalisera och skatta storleksordningar.

Jag konstaterar att vetenskapsradion förmodligen gått i det jag häromdagen kallat "pressmeddelandefällan". Jag vidhåller fortfarande att vetenskapsjournalisten måste hålla följande tanke främst i sitt sinne när hon träffar en person som skrivit ett vetenskapligt arbete: den här personen är den bästa tänkbara på att förklara vad som gjorts, men den sämsta tänkbara för att förklara hur bra och viktigt det är.

Brynolf har helt rätt i rapporteringen på Studio Ett idag i att det var enkelt vid läsning av abstract att konstatera att det var orimliga slutsatser som drogs av en författare--det kräver möjligen några terminers högskolestudier för att få en vana att läsa vetenskaplig litteratur.

Heimersson går lite vilse; det var en "bra nyhet" eftersom det var någon form av allmänt intressant nyhet. Det "sätter fantasin i rörelse" tycker han. "Det finns grejer vi kan diskutera utan att ha empiriskt material"... snurrigt.

Det är utmärkt att man på studio ett idag problematiserar att författare medvetet överdriver sin forsknings betydelse, särskilt i tidigt skede, för att få uppmärksamhet och i förlängningen pengar. Korrekt och viktigt!

Om Anne Brynolf satte betyg på vetenskapsjournalistik är jag säker på att hon hade gett IG till Vetenskapsradion häromdagen och jag hade stämt in i kören.