Viktig ALS-gen hittad enligt SVT vetenskap

Maln Attefall på SVT Vetenskap har skrivit det bästa jag läst i vetenskapsjournalistikväg sedan jag började blogga för två månader sedan.  Ett forskarlag i USA har gjort modern gen- och proteinanalys på olika kategorier av människor som drabbats av otäcka neurologiska sjukdomen ALS och funnit avvikelser i ett protein, "UBQLN2" (ubiquilin2) som sägs ska bilda garnnystanliknande trassel i nervcellerna. Det hela publieras i Nature.

 

Det framgår att detta är grundforskning, att det står i världens mest exklusiva tidskrift (Nature), att det kanske är viktigt, hur forskningen gick till (jag har faktiskt ögnat igenom artikeln, det var en ganska jobbig upplevelse), och vad forskarlaget bakom rapporten hoppas att detta kan betyda... och utomstående personer med intresse för fältet får kommentera och nyansera detta som intressant men tidig kunskap.

 

Bättre än så här blir det inte! Tack för det SVT!

 

Viktig ALS-gen hittad - vetenskap | svt.se

 

Hundar upptäcker cancer enligt Vetenskapsradion

Gustaf Klarin på Vetenskapsradion har skrivit ett referat av den här artikeln i European Respiratory Journal (division 2 inom internmedicintidskrifter i allmänhet, men nästan division 1 bland lungmedicintidskrifter, fjärde plats).Det finns pressmeddelande från erj här och internationella vetenskapssajter har snappat upp nyheten och jag har viss misstanke om att det är därifrån uppslaget kommit. Mer om varför snart.

Den som läser eller hör det här referatet kan lätt ledas att tro att förlängningen på detta är hundar som jobbar i rutinsjukvård, ungefär som mammografibussen (skärmbildsbuss för tbc-screening för en äldre lyssnare). Kanske man får gå förbi en lungcancerhund, en bröstcancerhund och en diabeteshund i samband med 50-årskontrollen på vårdcentralen i framtiden?

Detta är dock absolut inte vad artikelförfattarna förespeglar i originalmanus eller ens abstract. Absolut inte!

Från abstract:

LC was identified with an overall sensitivity of 71% and a specificity of 93%. LC detection was independent from COPD and the presence of tobacco smoke and food odors. Logistic regression identified two drugs as potential confounders.

It must be assumed, that a robust and specific volatile organic compound (or pattern) is present in the breath of patients with LC. Additional research efforts are required to overcome the current technical limitations of electronic sensor technologies to engineer a clinically applicable screening tool.

--------------

Den logiska tolkningen av hundförsöken är att det verkar finnas något som "luktar" i utandningsluften hos många personer med lungcancer och som saknas hos de som inte har lungcancer. Om vi kan identifiera detta eller dessa ämnen vore det mycket intressant som cancermarkör för framtida studium och möjligen för användning i screeningsammanhang. Detta är orsaken till att det förhandspublicerats i relativt tung vetenskaplig tidskrift, inget annat.

Denna huvudpoäng saknas helt i Klarins referat som istället bär en doft--svag men kännbar för min tränade näsa med nära 100-procentig precision--av kvällstidning. Om man ögnat igenom abstract framgår den här tolkningen omedelbart, ännu tydligare blir det om man läser artikeln. Jag misstänker därför starkt att den som skrivit referatet inte orkat gå ända till källan.

Huvudbudskapet är mitt överordnade betygskriterium, men även på de andra är detta referat bristfälligt: en huvudförfattare är den enda som får kommentera resultaten, således ingen utomstående som får nyansera det, och referens saknas.

Tyvärr kan jag inte godkänna det här--betyget blir IG.


Hundar upptäcker cancer - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Ny ledtråd om Parkinsons sjukdom enligt SvD

Mikaela Åkerman gör vetenskapsjournalistik som jag tycker att den ska se ut, angående grundforskning om äggviteämnen som på något sätt är inblandade i att Parkinsons sjukdom uppstår. Äggviteämnet heter alfa-synuclein och bildar en sorts inlagringar i hjärnan som stör funktionen vid Parkinsons sjukdom och några andra tillstånd.

Ny ledtråd om Parkinsons sjukdom | Inrikes | SvD

Artikeln som är på gång i Nature (förhandspublicerad online) finns som abstract här. Jag har tittat igenom artikeln i helhet men det är tungläst om man inte är proteinkemist (och det är jag alltså inte).

Det är exakt som Åkerman framställer det: mycket intressant grundforskning, förhandspublicerat i världens bästa vetenskapliga tidskrift, med en kommentar från en oberoende forskare och en saklig beskrivning av varför detta är något nytt och vad det möjligen kan ha för implikationer i framtiden. Det enda jag saknar för toppbetyg är en länk, referens eller ens namnet på forskaren på Harvard (Bartels). Som det är nu är det lite jobb för att hitta det med google (typ 30 sekunder men ändå).

VG till Åkerman; bra gjort!

Skyddande gener ger långt liv enligt Vetenskapsradion

Natalie von Der Lehr på Vetenskapsradion refererar en förhandspublicerad artikel i J Am Ger Soc (abstract här).

Skyddande gener ger långt liv - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Det ser vid första anblicken ut att vara rätt bra vetenskapsjournalistik--hyfsad beskrivning av vad som gjordes i studien, referens finns, ingen författare citeras, och en utomstående person får kommentera. Den här gången blir det dock inte toppbetyg, och artikeln väcker en del obekväma frågor.

• Hur ska man välja ut vilka vetenskapliga rön som ska refereras?  Sitter verkligen vetenskapsredaktionen och går igenom alla förhandspublikationer hos topp-10-tidskrifterna inom alla fält? (J Am Soc Ger som jag aldrig hört talas om är nr 9 bland geriatriktidskrifterna och har impact factor i paritet med Cleveland Clinical Journal of Medicine (ganska anonym tidskrift)?  Det tror inte jag. Jag tror att de är smarta och spanar in internationella kollegor som t.ex. HealthNews och ScienceDaily som rapporterar tämligen bra om internationella vetenskapsnyheter.
• Jag har faktiskt ögnat igenom hela originalartikeln, och det är inte sensationellt bra eller ens intressant.  Inferensen att det "måste" vara genetik som förklarar att man blir extremt gammal, är inte särskilt stark och författarna till originalartikeln är försiktiga med sådana spekulationer. Det rör sig alltså om en kohort med 477 välmående personer (icke institutionsboende) som uppnått minst 95 års ålder. Samtliga är av europeisk judisk (Ashkenazi) härkomst och bosatta i nordvästra USA. Jämförelsegruppen är åldersmatchad och undersöktes i början av 70-talet.
  
• Kommentatorn, professor Schiöth från Uppsala, har 228 publicerade referenser på pubmed under bältet, om ganska komplicerade farmakologiska saker som bl.a. har att göra med ätstörningar, beroendeframkallande drogers farmakologi i djur och människor osv. Däremot inte någonting som har med lång livslängd (longevity) eller livsstil (lifestyle) att göra. Hans kommentar, att "studien visar att de flesta av oss måste tänka noga på vår livsstil, om vi ska kunna bli 100 år gamla:

  – De allra flesta, en stor majoritet av populationen, är väldigt känsliga mot dåligt livsstil och de dör i större utsträckning tidigare.

  När vi lär oss mer om vilka gener som kan skydda oss från att bli sjuka, så kan läkare också ge bättre råd till dom (sic) av oss som inte har de skyddande generna, säger Helgi Schiöth:" är tillspetsad och är ett påstående som den aktuella studien näppeligen ger logiskt stöd för.  En mer lämplig person att kommentera resultaten hade varit en epidemiolog eller person som forskar på långlivade... eller varför inte en geriatriker som intervjuat 100-åringar i Västerbotten och bara finns ett rikssamtal bort från Uppsala?
  

• I någon bemärkelse är resultaten inte alls överraskande; procenten av människor från förra seklets början som fortfarande lever har med nödvändighet klarat sig undan en massa sjukdomar och har säkert haft "tur" i någon genetisk bemärkelse. Vilken slutsats vi andra skall dra av detta är inte självklart--det är bättre att vara glad och frisk än ledsen och sjuk, förstås, men det är inte något som enkelt går att göra om till livsstilsråd. Jag tog en mening med mig från den här artikeln som är både tröst och uppmuntran ibland: man blir inte sjuk som straff, och inte heller sjuk som belöning.
  

Min sammanfattning av dagens alster på vetenskapsradion är alltså följande: det är en måttligt intressant artikel i en inte särskilt intressant tidskrift; rubriken på referatet och påståendena från den utomstående experten (som är expert på något helt annat och därför inte självklart lämplig person att kommentera) är inte okontroversiella tolkningar av resultaten.

Trots att formen för referatet utifrån mina kriterier alltså är så pass bra så är detta inte bra journalistik; det är precis stolpe in att vara godkänt.

Ny antikropp ger hopp om bättre influensavaccin enligt Vetenskapsradion

Natalie von Der Lehr på Vetenskapsradion skriver om förhandspublicerad studie från Science (abstract finns här).

Ny antikropp ger hopp om bättre influensavaccin - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Det är alldeles utmärkt vetenskapsjournalistik enligt mina godtyckliga (?) kriterier: allmänintresset är stort, det är en välgjord och fin studie i världens bästa tidskrift, det framgår tydligt av referatet att det är grundforskning det handlar om (och vilka tänkbara implikationer det kan ha), ingen författare får skryta med resultaten, en utomstående person kommenterar den på ett nyanserat sätt, och referensen står med i slutet.

MVG till det här referatet, såklart!

Tranbärsjuice möjligt alternativ till antibiotika mot urinvägsinfektioner enligt Vetenskapsradion

Jan Torkelsson och Pierre Martin på Vetenskapsradion har gett sig på en artikel i Archives of internal medicine som är en bra tidskrift i medicinbranschen. Artikeln finns här (abstract). Sammanfattningsvis var studien negativ avseende huvudsakliga hypotesen, att tranbär (i form av kapslar med koncentrat) inte var underlägset (non-inferiority) kombinationsbehandling med trimetroprimsulfa för att förebygga återfall i symtomatisk urinvägsinfektion hos kvinnor före menopaus med minst 3 UVI under senaste året.

Vetenskapsradion har bett om och fått kommentarer från Annelie Brauner på KS som jag tror är mycket kunnig vad gäller bakterier och urinvägar; hon var utmärkt lärare för drygt ett årtionde sedan och berättade målande om urinvägsinfektionernas mikrobiologi för oss glada kandidater. Hon säger kloka och okontroversiella saker. Att bakterierna som selekteras fram hos patienter som får långtidsbehandling med antibiotika är resistenta mot just dessa antibiotika är ju självklart.

Således, om man hittar åter till mina betygskriterier, kan vi bocka av: ingen från studien berättar om den, en utomstående (klok) person får kommentera, och det finns en referens längst ner. Tre rätt av tre möjliga så långt!

Men problemet är att det inte framgår tillnärmelsevis bra nog att det var en negativ studie. Den aktuella studien saknar en kontrollgrupp och det går inte ens att uttala sig om huruvida tranbärsjuicen i denna studie hade någon som helst effekt på de behandlade kvinnorna: att mediantiden till första symtomatiska urinvägsinfektion var 4 månader talar för att effekten var blygsam om man relaterar till kriteriet att man skulle ha haft minst 3 urinvägsinfektioner under året innan studien. Påståendet i första stycket, "Nu visar en holländsk studie att tranbärjuice har en viss förebyggande effekt mot urinvägsinfektioner, som inte ökar risken för resistensutveckling", är en över- och feltolkning av den aktuella studiens resultat.

En bisak som den här artikeln inte handlar om är att det finns faktiskt en cochraneanalys från häromåret som sammanfattar att det finns visst stöd för att tranbär i olika former kan skydda mot återfall i urinvägsinfektioner. Det finns metodproblem med många av studierna, många patienter avslutar behandlingen under studiernas gång (så även i denna studie) osv, men det finns som sagt ett visst stöd och det är ett intressant uppslag för forskning kring mekanismer, dosering, effekt osv framöver.

Således: IG till Torkelsson och Martin, trots goda föresatser.

Mina betygskriterier

Jag har antytt i flera av tidigare inlägg vad jag tycker kännetecknar god vetenskapsjournalistik.  Följande är problemen jag retat mig på genom åren då jag läst och lyssnat på mindre bra dito:

1. Den som skriver har inte läst eller inte förstått artikeln som refereras.  Huvudbudskapet eller den rimliga tolkningen av resultatet är missförstått, överdrivet eller förvrängt. Rubriken på artikeln saknar stöd i den aktuella vetenskapen.
2. Författare / forskare som var involverade i studien / patientförening / annan uppenbart jävig person får uttala sig--utan undantag--i positiva ordalag om innebörden av studien.  I mitt tycke är dessa personer de sämsta tänkbara för att ge en meningsbärande kommentar till den aktuella forskningen: naturligtvis tycker de att det är fantastiskt giltiga, intressanta och värdefulla resultat.
   
3. Tvärtemot så saknas i allmänhet någon utomstående person som är dels insatt i ämnet, dels hunnit värdera den aktuella artikeln som får kommentera den.
4. Forskning med anknytning till svenska forskargrupper är extremt överexponerad i Sverige.  Visst underlättar det för journalisterna, men det är mycket ologiskt om man inte är t.ex. universitets- eller myndighetsanställd med uppdrag att göra reklam för sitt lärosäte eller det svenska utbildningsväsendet.
5. I dessa dagar bör vetenskapsartiklar inkludera en länk till abstract så att intresserade personer kan läsa själva--abstracten är per definition allmänt tillgängliga på internet och ger en myckenhet av information.