Ny ledtråd om Parkinsons sjukdom enligt SvD

Mikaela Åkerman gör vetenskapsjournalistik som jag tycker att den ska se ut, angående grundforskning om äggviteämnen som på något sätt är inblandade i att Parkinsons sjukdom uppstår. Äggviteämnet heter alfa-synuclein och bildar en sorts inlagringar i hjärnan som stör funktionen vid Parkinsons sjukdom och några andra tillstånd.

Ny ledtråd om Parkinsons sjukdom | Inrikes | SvD

Artikeln som är på gång i Nature (förhandspublicerad online) finns som abstract här. Jag har tittat igenom artikeln i helhet men det är tungläst om man inte är proteinkemist (och det är jag alltså inte).

Det är exakt som Åkerman framställer det: mycket intressant grundforskning, förhandspublicerat i världens bästa vetenskapliga tidskrift, med en kommentar från en oberoende forskare och en saklig beskrivning av varför detta är något nytt och vad det möjligen kan ha för implikationer i framtiden. Det enda jag saknar för toppbetyg är en länk, referens eller ens namnet på forskaren på Harvard (Bartels). Som det är nu är det lite jobb för att hitta det med google (typ 30 sekunder men ändå).

VG till Åkerman; bra gjort!

Äldre har ofta brist på D-vitamin enligt SvD

Henrik Ennart på SvD gör en artikelserie om gott åldrande m.m. och har intervjuat en dietist Elisabeth Rothenberg som skrivit vetenskapligt underlag för Livsmedelsverkets nya kostråd för äldre. Liksom artikeln jag kommenterade nyss ser det här mer ut som veckotidningsjournalistik än vetenskapsdito. Inga referenser, en eminens får uttala sig i svepande ordalag och hänvisa till onämnda studier.

Äldre har ofta brist på D-vitamin | Inrikes | SvD

Det grundläggande påståendet om D-vitaminets viktighet har jag hört nämnas i Sverige sedan ett par år tillbaka och lite längre (ca 3-4 år) i internationella litteraturen. Jag har hört kollegan Mats Humble föreläsa om det och läst en del av vad han skrivit och blivit citerad i olika forum om det. Tonfallet har väckt min skeptiska ådra och inget jag har läst har ännu övertygat mig om att det faktiskt rör sig om ett folkhälsoproblem.  Det som saknas är vettiga interventionsstudier som dokumenterar att tillskott av D-vitamin faktiskt gör någon nytta.

Som vetenskapsjournalistik får dagens alster av Ennart IG. Ingen referens som går att kolla upp, massor med siffror och påståenden som är omöjliga att förhålla sig till ens för en initierad läsare, en svensk eminens som får använda SvD som megafon.

För mycket sömn skadligt enligt SvD

Henrik Ennart på SvD har intervjuat professor Torbjörn Åkerstedt på KI om sömn, utbrändhet, stress m.m., dvs Åkerstedts favoritämnen. Han uttalar sig (liksom då jag hörde honom föreläsa under grundutbildningen) i ganska svepande ordalag om den goda, lagom långa sömnens betydelse för god hälsa och långt liv. Det finns många siffror och hänvisningar till olika studier men det är uttryckt så att det är omöjligt att kolla upp pga otillräckligt angivna referenser.

För mycket sömn skadligt | Inrikes | SvD

Professor Lennart Möller på miljömedicin nämnde under sina ganska trevliga, kåserande föreläsningar för läkarlinjen på kursen om miljömedicin, angående miljö- och hälsolarm samt riskbedömningar att det finns en liten grupp mycket synliga kollegor och forskare i samhället, som trivs i spotlighten och som interagerar på ett sådant sätt med media att de ofta blir tillfrågade när något ska kommenteras. Professor Åkerstedt är en sådan person som ofta syns och hörs när något ska kommenteras som är relaterat till stress och sömn (populära ämnen).

Som vetenskapsjournalistik är dagens alster inte godkänt. Det liknar mer ett veckotidningsreportage, och möjligen är det även det som det är tänkt att vara. Det finns ingen rubrik mer än "inrikes" så det är svårt att avgöra. Ändå är ambitionen tydligt att det ska handla om vetenskapliga rön på något sätt, och då duger det inte.

Referenser saknas, en (svensk) eminens får lägga ut orden utan att bli motsagd, och det "vetenskapliga" förblir höljt i dunkel: vilka är "forskarna" som "misstänker att den uteblivna djupsömnen bidrar till att göra äldre skröpliga"? Vilka är "experterna" som "ansåg att runt åtta timmars sömn var bäst"? Var finns ödmjukheten kring det s.k. ekologiska tankefelet (att medelvärden på befolkningsnivå enkelt medger slutsatser på individnivå)?

Tillägg: Mer av samma problem finns i Ennarts andra artikel i samma serie (om åldrande), men här om D-vitamin.

Svenskt hopp om att stoppa prostatacancer enligt SvD

Mikaela Åkerman har nappat på pressmeddelande från Lunds Universitet och skrivit ett referat.

 

Svenskt hopp om att stoppa prostatacancer | Inrikes | SvD

 

En forskargrupp i Lund som jobbar med prostatacancer och (som det verkar) ganska modern och fin grundforskning om tumörbiologi har publicerat arbete i PLOS One (högstatus-gratistidskrift).

 

Jag har försökt läsa i arbetet men förstår ganska lite ens av abstractet.  Nu är ju inte jag något mått på hur svårläst en artikel är, men jag kan konstatera att detta är grundforskning i ordets rätta bemärkelse.

 

Referatet är godkänt men inte mer; det framgår att det är någon form av grundforskning och att det är många år till detta kan röra sig om läkemedelsbehandling, men artikeln är för lik pressmeddelandet för att detta ska vara så mycket annat än förtäckt reklam för forskargruppen.

 

Diabetes ökar hjärtsviktsrisk enligt SvD

Michael Nilsson på SvD skrev om en studie från Göteborg som publicerats i Lancet. Diabetes ökar hjärtsviktsrisk | Inrikes | SvD .

Det är ett hyfsat referat men inte mer. Sahlgrenska har skrivit pressmeddelande som finns här. TT nappade och därför finns notiser i GP, SR, TV4, Metro mfl.

På Nilssons referat verkar det som att han läst och förstått innebörden i originalarbetet. Däremot är siffrorna i artikeln så många och så svårbegripliga för en lekman att det inte är bra. Relativa och absoluta risker blandas om vartannat; påståendet om "10-20 gånger större risk" är det sämst underbyggda och får tyvärr framskjuten plats. Den relativa riskökningen om fyra gånger för patienter med sämst metabol kontroll är inte så intressant för en lekman; att man "insjuknar 20 år tidigare än en frisk person" är en språklig och logisk kullerbytta som kanske är okej men som är ytterligt svårvärderad.

Den aktuella studien handlar ju inte om en uppföljning av hur det går för dem som får hjärtsvikt (vilket även Rosengren nämner) men allvaret i diagnosen påtalas (som hjärtsviktsläkare är jag benägen att tycka att det är bra).

Resultaten i studien är inte överraskande för någon (?) och inte revolutionerande; jag tittade i europeiska kardiologförbundets hjärtsviktsriktlinjer  och där hittar man referens 177, MacDonald et al 2008 Eur Heart J som är en översiktsartikel kring diabetes och hjärtsvikt och vad som med rätta kan kallas bidirektionella samband. De beskriver kunskapen om förstagångssjuknande i hjärtsvikt för diabetes med följande ord: "Diabetics are frequently hospitalized for HF. In an American cohort
of 48 000 diabetic patients, incidence of hospitalization due to HF
was 4.5 vs. 9.2/1000 person-years for those with an HbA1c ,7
and .10%, respectively". Den referensen, Iribarren et al Circ 2001, handlar huvudsakligen om typ 2-diabetes. Nyheten i göteborgsstudien handlar om att det rör sig om en ovanligt stor studie av en kohort med bara (?) typ 1-diabetes.

Göteborgsstudien är bra, mycket bra, såvitt jag kan se (nästan allt som hittar in i Lancet är välpolerat); jag noterar i tabellen att 5% av patienterna hade etablerad kranskärlssjukdom vid studiens början vilket gör det ännu mindre överraskande att 3% sjuknade i hjärtsvikt på en tioårsperiod.

Nu ska jag ju inte skryta med göteborgska författare, det är inte syftet med den här bloggen; poängen handlar om journalistik. Nilsson på SvD har som sagt huvudsakligen beskrivit studien på ett ok sätt; det saknas däremot länk till artikeln (eller abstract) på hemsidan, ingen utomstående får kommentera eller sätta det hela i ett sammanhang av tidigare kunskap osv, och dödssynden är att låta artikelförfattarna själva lägga ut orden om studiens betydelse och förträfflighet (även om de har bra på fötterna som i detta fall). Spekulationerna om screening för hjärtsvikt hos diabetiker nämndes redan 2007 i MacDonald (länk ovan) och vi får väl se vad som blir av detta.

En bisak är att jag är försiktigt skeptisk till påståenden om "guldgruvan" som är kvalitetsregister.  Den här eleganta studien använder diabetesregistret på ett smart sätt, måste jag tillstå.

Nilsson får godkänt betyg men inte mer.

Miljögift orsakar diabetes enligt SvD

Miljögift orsakar diabetes | Inrikes | SvD. Michael Nilsson skriver i SvD om en nyss förhandspublicerad artikel från en grupp medicinare och miljömedicinare i Uppsala. Mitt universitetsbibliotek har tekniska svårigheter med den här tidskriften just nu så jag har inte kommit åt att läsa mer än abstractet. Som tur är räcker det för att konstatera att referatet i SvD är undermåligt.

Det rör sig om något så trevligt som en kohortstudie, vilket är en betydligt jobbigare form av miljömedicinsk/epidemiologisk forskning än den vanligare fall-kontrollstudien. Man undersöker en stor grupp friska människor på olika sätt och följer dem över tid och ser vilka som blir sjuka på olika sätt och vilka som förblir friska, och hur de skilde sig åt från början.  Djävulen bor i detaljerna och det är ganska svår forskning att läsa och tolka när man börjar korrigera siffrorna på olika sätt för kända riskfaktorer osv.

Min sammanfattning av resultatet är följande: 5% av gruppen 70-åringar sjuknade under en 5-årsperiod. Det fanns en statistiskt signifikant överrepresentation av människor med höga "summerade halter av PCB" bland de som fick diabetes jämfört med bland de som inte fick diabetes. Jag konstaterar att tydligen fick ingen eller nästan ingen i kvintilen med lägst PCB-summa diabetes, och detta ensamt gav upphov till huvudresultatet: "After adjusting for known type 2 diabetes risk factors, including obesity, odds ratios (ORs) (95% CIs) for type 2 diabetes at age 75 years (n = 36) according to the quintiles of a summary measure of concentrations of PCBs (vs. the lowest quintile) were 4.5, 5.1, 8.8 (1.8–42.7), and 7.5 (1.4–38.8) (P_trend <0.01)." (från abstract). Min tolkning är utifrån att samtliga andra oddskvoter var över 4.

Problemen med artikeln sedd som vetenskapsjournalistik är följande:
1. Rubriken saknar stöd i studien. Kohortstudier ger inte svar på orsakssamband.
2. Den enda som uttalar sig om innebörden av resultaten är författare till studien.
3. Siffran som anges i brödtexten, "nio gånger så stor vid höga halter av PCB" är inte meningsbärande.
4. Slutsatserna om att man bör ändra kosthållning för att minska PCB-belastning är mycket spekulativa.

En fråga på mitt formulär för vår Journal club på hemmakliniken där vi på strukturerat sätt går igenom vetenskapliga artiklar några gånger per termin är: "Vad kan man säga om den tidskrift resultaten publiceras i?". Här noterar jag att det publiceras i Diabetes Care, som enligt sin egen hemsida är sexa bland endokrinologiskt inriktade tidskrifter och fyra bland tidskrifter som publicerar originalforskning inom det fältet. Det finns flera hög-impact-tidskrifter inom internmedicin och epidemiologi som gärna publicerar riktigt bra forskning i den här genren.

Michael Nilsson har skrivit en bra kvällstidningsspalt, men som vetenskapsjournalistik i stor dagstidning är det här inte i närheten av godkänt.

Tyvärr IG.

Ingen vill betala för sanningen om salt enligt SvD

”Ingen vill betala för sanningen om salt” | Inrikes | SvD . Inger Atterstam är den jag har störst förtroende för av alla namngivna skribenter i svensk vetenskapsjournalistik. Den här artikeln är ett skolboksexempel på bra journalistik som förklarar bakgrund, klär olika företrädares intressen i ord och lämnar läsaren med en större förståelse än innan man läste artikeln för nyanser i ett relativt komplicerat ämne. Ingen företrädare för studien har fått uttala sig, däremot en person som  tycker annorlunda.

Det enda jag saknar som jag tycker hör hemma i en web-version av en vetenskapsjournalistisk artikel 2011 är en länk till cochrane-arbetet. Det finns här. Nyckelfyndet som jag läser det är att långtidseffekten på blodtryck av råd om saltrestriktion verkar vara  numeriskt liten på blodtrycket på stora patientgrupper, och att studierna som gjorts (även sammanräknade) saknar statistisk styrka att utvärdera effekter på sjuklighet och dödlighet.
 
De svåra och filosofiska frågorna som ett sådant här arbete väcker för praktiserande läkare är: hur ska man förhålla sig till den tillgängliga kunskapsmassan?  Hur starkt ska man rekommendera sådant som saknar särskilt starkt vetenskapligt stöd men som låter rimligt? 

Jag har inte i praktiken sett många patienter där saltintag gått att påverka på ett tydligt sätt för att förbättra deras hälsa; enstaka personer med avancerad njursvikt och/eller hjärtsvikt är känsliga för salt (och vatten). Jag tror att siffran "3000 dödsfall per år" bör tas med.......trumsolo.......en nypa salt!

Inger A får VG; hade det funnits länk till artikeln hade det varit mycket nära MVG.

Dags att städa upp i stallarna enligt SvD

Henrik Ennart skriver i SvD, "Ta hand om djuren så slipper vi ehec" | SvD . Jag ser inte att det finns någon särskild vetenskaplig nyhet som framförs, utan det är en beskrivning av kunskapsläge och en diskussion som förs om flera olika problem relaterade till livsmedelssäkerhet, antibiotikatryck i djuruppfödning, orsaker till det nuvarande utbrottet av ehec i Tyskland.

Problemet med den här artikeln, precis som Karin Bojs artikel om liknande ämne, om än med annan vinkling, är att den blandar ihop olika frågor som inte har ett enkelt logiskt sammanhang. Virulensen hos den nuvarande stammen ehec i Tyskland är inte en logisk konsekvens av vare sig djurhållning, resistensutveckling eller antibiotikaförskrivning till djur och människor, utan utbrottet beror på att en ny stam av ehec råkat komma ut i vatten som sköljt eller bevattnat något livsmedel, troligen en grönsak (böngroddar, som jag förstått rapporteringen).

Så trots att jag faktiskt håller med både Bojs och Ennart i deras (i vårt samhälle okontroversiella) slutsatser att en trevligare djurhållning med mindre onödig antibiotikaanvändning skulle vara önskvärd, så är båda dessa artiklar undermåliga i att de faktiskt blandar ihop flera allvarliga frågor på ett sätt som gör att många icke insatta läsare lägger ifrån sig tidningen med intrycket att de hänger ihop.

Betyget för båda artiklarna är således IG utifrån mina krav på god vetenskapsjournalistik.