Viktig ALS-gen hittad enligt SVT vetenskap

Maln Attefall på SVT Vetenskap har skrivit det bästa jag läst i vetenskapsjournalistikväg sedan jag började blogga för två månader sedan.  Ett forskarlag i USA har gjort modern gen- och proteinanalys på olika kategorier av människor som drabbats av otäcka neurologiska sjukdomen ALS och funnit avvikelser i ett protein, "UBQLN2" (ubiquilin2) som sägs ska bilda garnnystanliknande trassel i nervcellerna. Det hela publieras i Nature.

 

Det framgår att detta är grundforskning, att det står i världens mest exklusiva tidskrift (Nature), att det kanske är viktigt, hur forskningen gick till (jag har faktiskt ögnat igenom artikeln, det var en ganska jobbig upplevelse), och vad forskarlaget bakom rapporten hoppas att detta kan betyda... och utomstående personer med intresse för fältet får kommentera och nyansera detta som intressant men tidig kunskap.

 

Bättre än så här blir det inte! Tack för det SVT!

 

Viktig ALS-gen hittad - vetenskap | svt.se

 

Kroppens egen medicin kan bota KOL enligt SVT Vetenskap

Linus Brohult har skrivit ett referat av ett referat som finns i hjärt-lungfondens tidning. Docent Arne Egesten som är lungläkare i Lund driver forskning på immunförsvar och KOL och beskriver preliminära data kring ett ämne, "midkine" som har antibakteriella egenskaper och som verkar finnas mer eller mindre av och som kanske har samband med varför vissa får KOL. Han beskriver på ett sakligt sätt att det rör sig om 10+ år innan detta kan tänkas bli ett läkemedel (till detta måste man tillägga brasklappen om hur svårt och dyrt det är att få något från grundforskning till läkemedelsförsäljning och hur många spår som aldrig blir något av).

Kroppens egen medicin kan bota KOL - vetenskap | svt.se

Detta är kul nya spår i forskningen men nyckelproblemet är att det inte ens är publicerat och granskat av andra forskare; oavsett hur välmenande och trovärdig forskaren är så bör vetenskapsjournalistikens inställning vara att inte skriva om det. Påståendet att denna nya grundforskning "kan bota KOL" är larvigt onyanserat och sänker också artikeln. Ingen utomstående kommenterar, ansvarig forskare lägger ut texten på ett sätt som är omöjligt att skilja från framgångsrik marknadsföring och sökande efter ytterligare resurser till forskning (begripligt och nödvändigt för enskilda forskare, men något som man förväntas genomskåda som vetenskapsjournalist), och data är som sagt opublicerade och omöjliga att granska. Lovande spår i forskning finns på universitet och högskolor runt om i världen och man gör egentligen ingen en tjänst genom att sätta lampan på just den som råkar ha Hjärt-Lungfondens favör (utom den enskilda forskargruppen och Hjärt-Lungfonden, förstås, men det är väl inte syftet med public service-vetenskapsredaktioner?).

Självklart underkänt.

Fet kost kan ge diabetes enligt Vetenskapsradion

Torill Kornfeldt på Vetenskapsradion har skrivit ett referat av artikel i Nature Medicine. Det handlar om grundforskning på cellulära och genetiska mekanismer som aktiveras av kost med högt fettinnehåll hos försöksdjur, samt bekräftande studier på diabetiker. Slutsatsen från forskarna är att de har identifierat en mekanism som kan bidra till diabetesutveckling.

Fet kost kan ge diabetes - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Det är faktiskt bra vetenskapsjournalistik i min smak. Studien är ganska komplicerad och jag har inte läst mer än abstractet då sådan här grundforskning inte intresserar mig så mycket. Möjligen vänder jag mig mot påståendet i referatet att "nu har amerikanska forskare visat att för mycket fett i kosten kan öka risken att drabbas av diabetes"; det är en övertolkning och tillspetsning av grundforskning som doftar en del av kvällstidning, och mycket riktigt vänder sig svenske kollegan i Lund bort från frågan om hur detta bör påverka kostråd osv.

Betyget blir godkänt men inte mer; hopblandningen av (mycket basal) grundforskning och slutsatser som förmodligen är valda för att debattens vågor svallar höga mellan fett- och kolhydratlägren i Sverige är lite onödig, men det framgår tydligt nog att det rör sig om grundforskning.

Ny ledtråd om Parkinsons sjukdom enligt SvD

Mikaela Åkerman gör vetenskapsjournalistik som jag tycker att den ska se ut, angående grundforskning om äggviteämnen som på något sätt är inblandade i att Parkinsons sjukdom uppstår. Äggviteämnet heter alfa-synuclein och bildar en sorts inlagringar i hjärnan som stör funktionen vid Parkinsons sjukdom och några andra tillstånd.

Ny ledtråd om Parkinsons sjukdom | Inrikes | SvD

Artikeln som är på gång i Nature (förhandspublicerad online) finns som abstract här. Jag har tittat igenom artikeln i helhet men det är tungläst om man inte är proteinkemist (och det är jag alltså inte).

Det är exakt som Åkerman framställer det: mycket intressant grundforskning, förhandspublicerat i världens bästa vetenskapliga tidskrift, med en kommentar från en oberoende forskare och en saklig beskrivning av varför detta är något nytt och vad det möjligen kan ha för implikationer i framtiden. Det enda jag saknar för toppbetyg är en länk, referens eller ens namnet på forskaren på Harvard (Bartels). Som det är nu är det lite jobb för att hitta det med google (typ 30 sekunder men ändå).

VG till Åkerman; bra gjort!

Svenskt hopp om att stoppa prostatacancer enligt SvD

Mikaela Åkerman har nappat på pressmeddelande från Lunds Universitet och skrivit ett referat.

 

Svenskt hopp om att stoppa prostatacancer | Inrikes | SvD

 

En forskargrupp i Lund som jobbar med prostatacancer och (som det verkar) ganska modern och fin grundforskning om tumörbiologi har publicerat arbete i PLOS One (högstatus-gratistidskrift).

 

Jag har försökt läsa i arbetet men förstår ganska lite ens av abstractet.  Nu är ju inte jag något mått på hur svårläst en artikel är, men jag kan konstatera att detta är grundforskning i ordets rätta bemärkelse.

 

Referatet är godkänt men inte mer; det framgår att det är någon form av grundforskning och att det är många år till detta kan röra sig om läkemedelsbehandling, men artikeln är för lik pressmeddelandet för att detta ska vara så mycket annat än förtäckt reklam för forskargruppen.

 

Hjärntumör kan vara ärftlig enligt TT

TT har tagit ett pressmeddelande från Umeå och kört på det med god draghjälp av en av huvudförfattarna, kollegan och forskaren Beatrice Melin. Många tidningar har hakat på och kört en mer eller mindre klippt variant av samma text.

Det handlar om en "genome wide association study", en smart och mycket trendig metod för att identifiera tänkbara gener som bidrar till sjukdomar eller tillstånd som inte har någon "enkel" ärftlighetsgång.  Enkelt uttryckt så tittar man på hundratusentals olika delar av DNA från stort antal patienter samt friska och ser om några "varianter" verkar vara överrepresenterade bland de sjuka jämfört med de friska. Det hela ger upphov till enorma mängder data och kräver komplicerade statistikprogram för att tolka och fiska fram resultat ur.

Här har man alltså hittat en sannolik gen som på något sätt är inblandad i utvecklingen av meningiom, en oftast godartad form av hjärntumör som drabbar ganska få (ca 300) personer årligen i vårt land. Det är tydligen även en gen som kan vara inblandad i blodsjukdomar vilket gör det mer trovärdigt på något sätt.

Tyvärr är det nästan helt felaktigt att sätta rubriken "hjärntumör kan vara ärftlig" utifrån ovanstående; det finns en nyckelreferens från för några år sedan som använde svenska cancerregistret under 50 år för att skatta risk inom familjer för hjärntumörer som ger visst stöd för en sådan rubrik. Frågan som Melin lägger ut orden om i DN, huruvida det finns en koppling mellan den nyupptäckta genvarianten och strålkänslighet, var ny för mig men tydligen inte för onkologisamfundet. En publikation i våras gjorde en liknande genetisk analys på familjer som drabbats av flera fall av strålningsframkallade meningiom och fann flera kandidatgener som verkade kopplade till det tillståndet, dock ingen i närheten av den aktuella genen i den nya studien (ingen ens på samma kromosom)... vilket talar för att Melins förhoppning och spekulation om tänkbar betydelse för den här forskningen känns ganska långsökt.

Sen måste man nämna den relativa riskökningen som den aktuella genen skattas stå för; ca 40% riskökning, vilket motsvarar en svag riskfaktor...

TT:s pressmeddelande får IG pga nästan allt fel i min bok: ingen förklaring av vad som gjorts, ologisk rubrik, ingen utomstående som kommenterar forskningen, författare till studien får lägga ut orden om studiens betydelse och spekulera om kommande publikationer och deras kliniska betydelse.


Hjärntumör kan vara ärftlig - DN.SE

Sen måste nämnas en annan käpphäst för mig: den nationalistiska/chauvinistiska/lokalpatriotiska aspekten.  Den här typen av "genletande" studier går det sedan ett par år tillbaka tretton på dussinet av.  Den aktuella studien publicerades i en framstående tidskrift vilket förmodligen betyder att den är av hög teknisk och metodologisk kvalitet, men jag tror att om den inte hade haft svenska medförfattare så hade den aldrig refererats av TT. Jag kallar det Sverigefaktorn och har lagt upp det som en tagg på bloggen.

Mitt belägg för att det är sant: månadens nummer (ett nummer av en tidskrift, där det nog finns 20 lika "tunga" publikationer att välja på--det är nämligen så att även tidskrifter inom specialiteterna publicerar sådan här forskning ibland) av Nature Genetics innehåller nämligen "genletande" originalartiklar om metabolt syndrom, Bechterews sjukdom, Prostatacancer, Lungcancer hos kineser, Hepatit C som utvecklas till levercancer och hjärtinfarkt hos diabetiker, och jag har inte sett något TT-referat av dessa artiklar...

Urintest kan visa risk för prostatacancer enligt Vetenskapsradion

En anonym reporter på Vetenskapsradion skriver om en studie i science translational medicine (som jag inte ens visste fanns, och som mitt universitetsbibliotek inte prenumererar på). Abstract finns här.

Urintest kan visa risk för prostatacancer - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Det rör sig alltså om att man testat en analysmetod ("clinical-grade transcription-mediated amplification assay" för att mäta hur mycket av en särskild gen som fanns uttryckt i urinen hos män (oklart vad de sökte för). Det hävdas i abstract att resultatet på detta test, "TMPRSS2:ERG" gav en merinformation jämfört med "bara" PSA-värden vad gällde att förutse hög eller låg risk för prostatacancer.

Liksom igår har jag känslan att nyheten är hittad på internationella sidor som beskriver vetenskapsnyheter, eftersom det rör sig om en ganska liten tidskrift... jag undrar om reportern verkligen läst något i ursprungsartikeln och tvivlar på det eftersom metoddel osv inte berörs med ett ord i referatet.

En professor Marene Landström är patolog i Umeå, enligt flera artiklar tidigare verksam i Uppsala, och forskar sedan drygt två årtionden på prostatacancer.  Hennes intresse för ämnet är säkerligen omfattande, men troligen mer utifrån patologins och laboratoriets horisont. Hennes pressklipp (jag vet ju inte hur mycket hon sa till reportern som klipptes bort) handlar dock uteslutande om den kliniska nyttan.

Det står på många ställen kodord för att detta är mycket tidig kunskap--"kan visa risk", "kan vara mer exakt", "skulle kunna göra", "verkar lovande", "verkar...vara bättre än PSA", "skulle kunna ha stora fördelar".

Det saknas en beskrivning av hur den aktuella studien gått till (ens ungefär hur man gjort) vilket är en brist. Ingen författare får skryta med sina resultat (bra), referens finns (men jag har inte kunnat läsa mer än abstract pga det tydligen inte är någon jättetung tidskrift), men den utomstående experten är inte självklart rätt person att spekulera om den kliniska nyttan--en urolog eller onkolog hade varit mer logisk för att beskriva den tänkbara kliniska nyttan.

Betyget blir godkänt men inte mer utifrån ovanstående. Jag har känslan att många patienter skulle ha svårt att uppfatta kodorden som kvalificerar detta enligt ovan och bara höra att det finns ett test som är bättre än PSA... det är hyfsat men inte en särskilt stor nyhet ännu (vilket framgår av vilken tidskrift det publiceras i)... långt kvar till detta är bevisat nyttigt för miljontals män.

Ny antikropp ger hopp om bättre influensavaccin enligt Vetenskapsradion

Natalie von Der Lehr på Vetenskapsradion skriver om förhandspublicerad studie från Science (abstract finns här).

Ny antikropp ger hopp om bättre influensavaccin - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Det är alldeles utmärkt vetenskapsjournalistik enligt mina godtyckliga (?) kriterier: allmänintresset är stort, det är en välgjord och fin studie i världens bästa tidskrift, det framgår tydligt av referatet att det är grundforskning det handlar om (och vilka tänkbara implikationer det kan ha), ingen författare får skryta med resultaten, en utomstående person kommenterar den på ett nyanserat sätt, och referensen står med i slutet.

MVG till det här referatet, såklart!

Mer om vätskebalans och fetmakirurgi

Kollegan Peter Hallersund skickade till mig sin avhandling och jag har gått igenom och försökt smälta manuskript III och IV.

Sammanfattningsvis tycker jag ungefär som när jag läst kappan; det är kul hypoteser, tankarna om en volymssensor i övre magtarm-kanalen är spännande och helt ny för mig innan jag läst detta.
 
Några kommentarer till arbete III. Den "representativa kurvan" för urinproduktion hos en person i en av grupperna är inte självklart hur man skall tyda--varför sjunker urinproduktionen initialt hos försökspersonen som fick saltlösning i jejunum? Ytan under kurvan för den personen verkar vara mindre under jejunumkurvan och man undrar vad det betyder. Varför är definitionen av "tid till ökande diures" logisk? Vilka andra sätt att beskriva dessa data skulle ha varit tänkbara?

När jag ser de presenterade siffrorna som karakteriserar de olika patientgrupperna i arbete IV så är det inte så lätt att identifiera nyckelresultatet, att det fanns en kraftigare natriures och diures hos patienterna som genomgick GBP jämfört med de som genomgick VGB/B... tvärtom så verkar dessa fysiologiska (och inom samt mellan individer höggradigt varierande) mått vara tämligen liknande i alla tre grupperna i tabell 1. Det är inte heller självklart att matcha med individer som gått ned lika mycket i vikt som görs i tabell 2 (jag ser att det är där som nyckelfyndet som anförs som stöd för hypotesen kommer ifrån).

Jag saknar en karakteristik av bortfallet från ursprungliga kohorten--hur många urinsamlingar fanns det?

Jag saknar en distinkt beskrivning av hur man gjort "viktnedgångsmatchningen". Det är inte trivialt.


Jag kommer att återvända och se dessa artiklar an när de publiceras.

Lika blodtryckssänkande som medicin - vetenskap | svt.se

Självklart när man läser avhandlingen är att Hallersund fått prova på och lära sig en massa om ett brett spektrum av vetenskapliga metoder--djurförsök, friska försökspersoner, biokemi, histologi, en stor kohort, stor mängd statistik osv.. Precis som en balanserad doktorsavhandling skall vara.

Jag tror inte att SVT vetenskap hade satt någon på att granska de faktiska manuskripten och se där vilket stöd som fanns för påståendena i pressmeddelandet--jag skulle ha valt ett försiktigare (tråkigare) tonfall på referatet än de gjorde och betonat bredden av forskning snarare än att trycka så hårt på den ganska tillspetsade tolkningen av (ännu opublicerade) arbete III och IV.

Tack Peter för att du skickade ett exemplar till mig; grattis till försvaret av avhandlingen och lycka till med forskningen framöver!

(Gastric bypass) lika blodtryckssänkande som medicin enligt SVT vetenskap

Annelie Larsson på SVT Vetenskap har refererat nya rön kring fetmakirurgi: Lika blodtryckssänkande som medicin. Kollegan Peter Hallersund har nyligen försvarat en doktorsavhandling i kirurgi i Göteborg. Jag har faktiskt läst igenom stora delar av "kappan" för att försöka smälta resultaten. Jag har mejlat Hallersund och bett honom posta mig ett exemplar av avhandlingen så jag även får ta del av manuskripten till arbeten III och IV.

Syftet med den här bloggen är inte att stå för någon extraopposition till en redan försvarad avhandling; jag är ju varken disputerad eller insatt i ämnet, så det vore fåfängt.

För mig som medicinare med viss erfarenhet och kunskap som anknyter till RAS-systemets fysiologi (kortfattat ett hormonsystem som kroppen--utifrån klassisk fysiologi--använder för att försvara sig mot vätskebrist och blödning genom att spara på salt och vatten) så kan jag konstatera att Hallersund och kollegor stuckit ut hakan rejält i arbete IV och då framför allt i sina tolkningar av resultaten. Från abstractet i avhandlingen:

"Interestingly,
after adjustments for weight loss the GBP patients exhibited a larger 24h diuresis and a
markedly more reduced systolic and diastolic pressure than the gastric band patients.
These changes were prominent also 10 years after surgical intervention and were not
related to the reduced body weight. Furthermore, the GBP patients consumed, despite a
lowered blood pressure, approximately 1 g dietary salt more per day than patients operated
with the restrictive banding techniques. This picture is compatible with that the
sodium/volume sensor induces diuresis in an anticipatory fashion in relation to ingestive
load and also inhibits salt appetite. Upon removal of this pre‐absorptive regulatory
mechanisms (as following GBP), more rough post‐absorptive regulatory principles
dominate that very probably results in an overshooting diuretic effect with depressor
action and an increased salt intake."

Antydan att man identifierat en helt ny, "överordnad" och mer finjusterad fysiologisk mekanism för vätskebalansreglering är modig men inte enkel att leda i bevis.

Vätske- och saltutsöndringen i urinen som mättes i arbete IV, gissningsvis under ett slumpvis valt dygn hos personerna som studerades, är inte så triviala att tolka och dra växlar på: mängden urin man producerar har ju till stor del att göra med hur mycket vätska man tar in under dagen. Nyckelmåttet "skillnad i viktjusterad vätskeutsöndring" är också svårtolkat om grupperna gått ned olika mycket i vikt...

Och en sak jag inte lyckas smälta: om RAS klassiskt sett är ett system för att spara vätska i kroppen, varför är det en rimlig hypotes att samma hormoner när de uttrycks i tarmen är del av ett system med helt motsatt effekt, nämligen att öka urinproduktionen?

Det hade varit en trevlig opposition att  bevittna; ser fram mot att läsa arbetena i sin helhet och gratulerar kollegan Hallersund till en spännande avhandling med tonvikt på fysiologi.

Men nu handlar ju bloggen om vetenskapsjournalistik.  Det är en stolt tradition för skrivna och etermedier att rapportera om (svensk) forskning i samband med att någon försvarar en doktorsavhandling. I många fall, så även detta, utgår man från ett pressmeddelande från det aktuella lärosätet. Ibland får författaren själv yttra sig om vad forskningen betyder. Enstaka gånger får någon expert som inte är knuten till forskaren kommentera fynden.

Det finns många problem med den här schablonen för vetenskapsjournalistik.

1. Pressmeddelandet och doktoranden själva är översvallande positiva till avhandlingen och tenderar att överskatta betydelsen, inte minst av ekonomiska skäl.
2. Flera av de ingående arbetena i många doktorsavhandlingar, t.ex 2 av 4 i den aktuella avhandlingen, är inte granskade av kollegor (peer review) utan finns "i manuskript" när avhandlingen försvaras.
3. Många av artiklarna som ingår i avhandlingar är med nödvändighet ganska "smala" saker, publicerade i högspecialiserade tidskrifter som de flesta aldrig hört talas om, och--viktigare--är av så litet allmänintresse att de aldrig nämnts i samband med första publikationen något-några år innan disputationen.

Ibland tänker jag att media borde låta bli att rapportera om avhandlingar när de presenteras och nöja sig med att ha en vettig rapportering om enskilda forskningsarbeten i den takt de blivit publicerade... å andra sidan förstår jag såväl institutioner som enskilda seniora och juniora forskare vill lyfta fram forskare som fått doktorsgrad. Om det ska bli annat än reklam för universitetet så krävs dock att någon som orkat läsa igenom avhandlingen får kommentera vad det hela betyder, och det är inte så lätt att hitta någon som tar på sig den uppgiften på en eftermiddag... jag har hört flera nydisputerade konstatera att deras avhandlingskappa förmodligen bara kommer läsas i sin helhet av två personer: deras opponent och deras mor.

Larsson gick i pressmeddelandefällan den här gången; hennes referat är till största delen lånat från universitetet, författaren själv får berätta om hur viktiga resultaten är, ingen annan yttrar sig, och (vad värre är) referatet är inte så logiskt för ens en insatt läsare (om urinutsöndringen stimuleras av att maten hamnar i övre magtarmkanalen, varför är det då begripligt att de patienter där detta inte sker ska ha en större urinutsöndring?)... det saknas länk till kappan (som finns på nätet, fritt tillgänglig).

Göteborgsgruppen har haft en kul idé i att använda gruppen fetmaopererade patienter som modell för fysiologi i magtarmkanalen och har en kul hypotes om fysiologin för vätskebalans relaterat till densamma. Det rör sig dock till stor del om grundforskning i ett tidigt skede, ännu ej publicerad (om än försvarad) och granskad av forskarsamhället, snarare än om något som i nuläget är av allmänintresse eller av betydelse för val av behandling. En parentes är väl att den "bättre" operationsmetoden gastric bypass har andra fördelar gentemot tidigare modeller som inriktats på magsäckskirurgi och därför är standardmetod redan idag.

Som nyhetsjournalistik och konstaterande att avhandlingen enligt ovan har publicerats vore referatet på SVT godkänt. Från en vetenskapsredaktion kräver jag mer för sådant betyg. IG således.

Behandling mot vinterkräksjuka nära enligt TT

TT rapporterar ännu ytligare om rapporten från Linking som jag kommenterade i morse. Rapporten finns också i Expressen och på Ekot, samt i SvD.  TT har skrivit ett referat av ett kanonfint pressmeddelande från Linköpings universitet men som inte har så mycket med bra vetenskapsjournalistik att göra.

Problemen med att presentera den aktuella studien som det största sen skivat bröd och nyckelpublikation för att frälsa världens fattiga barn (och i-landsbor med vinterkräksjuka) från en plågsam magsjukedöd är att det inte är särskilt sant och inte särskilt nytt.

Följande är min läsning av vad den aktuella studien är och inte är:

Studien är:

• Utmärkt grundforskning, publicerad i framstående (impact factor 7+) grundforskningstidskrift
  
• Bra demonstration av förtrogenhet med många virologiska, cellbiologiska, labtekniska och biokemiska metoder (jag är inte ironisk utan det är smart designad och välpresenterad forskning)
  
• En principiellt tilltalande indiciekedja som beskriver serotonin som en (inte nödvändigtvis den enda) patogenetisk mekanism för kräkningar vid rotavirusinfektion.

Studien är inte:

• Utförd på människor med eller utan infektion
• I sig kopplad till antiserotonerga läkemedel som ondansetron
• Banbrytande på något sätt i ett påstående att ondansetron mfl vore tänkbara som läkemedel mot virusorsakad magsjuka. Sådan banbrytande forskning finns i stället här  men resultaten var inte sensationella och företaget har inte sökt den indikationen.

Sen är min syn på globala hälsoproblem och särskilt magsjukedödlighet i främst sub-sahara Afrika sådan att jag inte tror att antiserotonerga läkemedel--hur bra de än är mot kräkningar--har en viktig roll att spela för att minska barnadödlighet. Problemet med rehydrering i dessa länder sitter i att de fattigaste människorna under längre eller kortare perioder inte har tillgång till annat än höggradigt förorenat dricksvatten--förorenat med grannens tämligen färska och ofta smittobärande avföring.

En bra och svår etisk fråga är hur man skall göra en etiskt försvarbar studie för att närma sig frågan om vilken effekt man kan tänkas ha i ett resursfattigt land av att rulla ut en intervention som innefattar t.ex. ondansetron.

Gänget i Linköping bör gratuleras och berömmas för elegant virologisk grundforskning. TT, däremot, får IG för att ha gått på ett pressmeddelande som gör studien till något som den aldrig kan vara.

Svensk upptäckt kan stoppa dödlig kräksjuka enligt DN

DN rapporterar om grundforskning från Linköping . Originalartikeln finns här. Det rör sig om forskning på mekanismer som förklarar hur rotavirus framkallar kräkning, vilket tydligen inte är välkarakteriserat. Man har gjort experiment med lite olika infallsvinklar och laboratoriemetoder och använt sig av såväl försöksdjur som mänskliga tumörcellkulturer, och dokumenterat en del fynd som verkar peka på att serotonin spelar en roll när rotavirus framkallar kräkning. Det minst suggestiva experimentet tycker jag är studien av "kräkcentrum" på möss som tydligen inte kräks av rotavirus. 3/5 infekterade djur hade aktivering av den delen av hjärnan som man var ute efter.

Svåra frågor för kritisk granskning av den här artikeln handlar om validitet och reliabilitet i de enskilda experimenten.

Philip Ramqvist på DN har i huvudsak förstått innebörden av studien; det är mekanismer och grundforskning det handlar om. Rubriksättning och ingress ser ut som ett pressmeddelande från Linköping, tyvärr. Det saknas länk till aktuella (gratis tillgängliga) studien. Författaren får lägga ut orden om studiens förträfflighet vilket undergräver journalistiska trovärdigheten. Ingen utomstående får kommentera vilket är synd. Synpunkterna om moderna antiserotonerga läkemedel är rimliga ur forskningshänsyn men vägen till att dokumentera en nytta av sådan behandling i resursfattiga länder är längre än vad man skulle tro av den här artikeln.

Betyget blir godkänt, eftersom huvudbudskapet ändå går fram och är någorlunda oförvanskat.

Celler ger större förståelse för ryggmärgsskador enligt Vetenskapsradion

Celler ger större förståelse för ryggmärgsskador - > Kroppen - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio. Forskare vid KI har gjort kul grundforskningsupptäckt som publiceras i Science. Jag har inte gett mig på att försöka kritiskt läsa originalartikeln.

Gabriella Björk på Vetenskapsradion har uppmärksammat artikeln och hennes referat är acceptabelt. Jag noterar följande brister som hindrar det från att vara storslaget: Referens saknas, ens till vilken tidskrift det gäller. Utomstående har inte kommenterat. Den som kommenterar betydelsen är författare och självklart stolt över sina resultat. Däremot är tolkningen från vetenskapsradion helt ok, även om det hade varit lättare att bedöma viktigheten i resultaten om man vetat att det publicerats i världens bästa tidskrift och att någon annan än författaren sagt att det var det bästa sedan skivat bröd.

Jag har en distinkt känsla av att en sådan här artikel i Science aldrig någonsin skulle ha refererats på svensk radio om det inte varit ett svenskt forskargäng som skrivit den. Det är tråkigt.

Betyget blir G, inte mer.