Fetmaoperation fördubblar risken för alkoholmissbruk enligt SVT Vetenskap (mfl)

Bodil Appelquist på SVT Vetenskap skriver om svensk forskning i fetmakirurgibranschen som inte publicerats annat än som abstract på konferens i våras (varför dyker den här nyheten upp nu?) och därför inte går att värdera på ett vettigt sätt. Från abstractet (som jag inte vet om Appelquist läst) så har man samkört register över genomförda fetmaoperationer med slutenvårds- och diagnosregister och sett en översjuklighet jämfört med kontrollbefolkning (ålders och könsmatchad) i sjukhusvård med diagnosen alkoholberoende. Lite siffror från studien läckte ut t.ex. hit.

Fetmaoperation fördubblar risken för alkoholmissbruk - vetenskap | svt.se

Jag känner mig lite kluven inför hur jag skall bedöma det här referatet; å ena sidan är det här förmodligen ganska bra forskning, å andra sidan är det ganska dålig journalistik. Anledningarna är följande, som jag ser det:

1. Opublicerade data som inte går att värdera för utomstående inklusive journalisten
2. Den enda som kommenterar studien är huvudförfattaren som självklart tycker att detta är det största sedan skivat bröd
3. Siffran som citeras friskt, "fördubblad risk" vid gastric bypass (jämfört med restriktiva operationer, t.ex. vertical banded gastroplastik) är inte alls trivial att värdera utan att känna till mer om data--vilka absoluta frekvenser det rör sig om, till att börja med--det rör sig alltså om en "hazard ratio", alltså en kvot mellan två "oddskvoter" (ett begrepp som i sin tur inte är helt enkelt för lekman att smälta). Statistiskt sett rätt mått men inte alls lätt att kommunicera på meningsfullt sätt.
4. Utan att känna till mer än det som går att läsa i SVT:s referat och länkarna ovan så kan jag säga att det finns potentiella andra förklaringar än den som nämns i SVT:s referat som måste beaktas--t.ex. har fetmakirurgin ökat dramatiskt från 80-talets början till nutid (som är det som omfattades i studien) och fördelningen av operationsmetoder tror jag har förändrats mycket över tid. Validiteten i utfallsmåttet, sjukhusvård med diagnosen alkoholberoende, måste också problematiseras när man bedömer registerstudier.
5. Nämnde jag att det är opublicerade data?

Tyvärr så blir det inte godkänt för det här referatet som annars såg ganska lovande ut.

Nyheten spreds också via TT och Dagens medicin till andra i Sverige, t.ex. hit, hit, hit, hit.

Viktig ALS-gen hittad enligt SVT vetenskap

Maln Attefall på SVT Vetenskap har skrivit det bästa jag läst i vetenskapsjournalistikväg sedan jag började blogga för två månader sedan.  Ett forskarlag i USA har gjort modern gen- och proteinanalys på olika kategorier av människor som drabbats av otäcka neurologiska sjukdomen ALS och funnit avvikelser i ett protein, "UBQLN2" (ubiquilin2) som sägs ska bilda garnnystanliknande trassel i nervcellerna. Det hela publieras i Nature.

 

Det framgår att detta är grundforskning, att det står i världens mest exklusiva tidskrift (Nature), att det kanske är viktigt, hur forskningen gick till (jag har faktiskt ögnat igenom artikeln, det var en ganska jobbig upplevelse), och vad forskarlaget bakom rapporten hoppas att detta kan betyda... och utomstående personer med intresse för fältet får kommentera och nyansera detta som intressant men tidig kunskap.

 

Bättre än så här blir det inte! Tack för det SVT!

 

Viktig ALS-gen hittad - vetenskap | svt.se

 

Kroppens egen medicin kan bota KOL enligt SVT Vetenskap

Linus Brohult har skrivit ett referat av ett referat som finns i hjärt-lungfondens tidning. Docent Arne Egesten som är lungläkare i Lund driver forskning på immunförsvar och KOL och beskriver preliminära data kring ett ämne, "midkine" som har antibakteriella egenskaper och som verkar finnas mer eller mindre av och som kanske har samband med varför vissa får KOL. Han beskriver på ett sakligt sätt att det rör sig om 10+ år innan detta kan tänkas bli ett läkemedel (till detta måste man tillägga brasklappen om hur svårt och dyrt det är att få något från grundforskning till läkemedelsförsäljning och hur många spår som aldrig blir något av).

Kroppens egen medicin kan bota KOL - vetenskap | svt.se

Detta är kul nya spår i forskningen men nyckelproblemet är att det inte ens är publicerat och granskat av andra forskare; oavsett hur välmenande och trovärdig forskaren är så bör vetenskapsjournalistikens inställning vara att inte skriva om det. Påståendet att denna nya grundforskning "kan bota KOL" är larvigt onyanserat och sänker också artikeln. Ingen utomstående kommenterar, ansvarig forskare lägger ut texten på ett sätt som är omöjligt att skilja från framgångsrik marknadsföring och sökande efter ytterligare resurser till forskning (begripligt och nödvändigt för enskilda forskare, men något som man förväntas genomskåda som vetenskapsjournalist), och data är som sagt opublicerade och omöjliga att granska. Lovande spår i forskning finns på universitet och högskolor runt om i världen och man gör egentligen ingen en tjänst genom att sätta lampan på just den som råkar ha Hjärt-Lungfondens favör (utom den enskilda forskargruppen och Hjärt-Lungfonden, förstås, men det är väl inte syftet med public service-vetenskapsredaktioner?).

Självklart underkänt.

Hormonbrist ökar självmordsrisken

Bodil Appelquist på SVT Vetenskap skriver om en nyss förhandspublicerad artikel som KI lagt ut ett pressmeddelande om. Den är så färsk att den inte gick att hitta med pubmed idag (!) och rör sig om för mig okänt territorium, nivåer av hormonet oxytocin i ryggmärgsvätska och en eventuell koppling till självmordsförsök. Tidskriften hade jag aldrig hört talas om, psychoneuroendocrinology, men den har tydligen hög status inom sitt fält (impact factor 5).

Jag har ögnat igenom studien som finns som korrigerat manuskript om man har tillgång till universitetsbibliotek. Jag är inte lika upphetsad som författarna över resultaten som jag på välvilliga dagar skulle karakterisera som hypotesgenererande och i behov av smarta replikerande studier. T.ex. jämförelsen nedbruten på kön känns inte särskilt intuitiv och blir lidande under de små talens lag.

Hormonbrist ökar självmordsrisken - vetenskap | svt.se

Om detta hade varit forskning gjord utanför Sverige kan jag inte drömma om att det dykt upp på SVT:s vetenskapsredaktion. Nu fanns ju ett pressmeddelande och kollegan Jokinen som skrivit artikeln (och är stolt och nöjd, med all rätt) är ett telefonsamtal bort.

Nåväl; problemen med det här referatet är många i min bok: man övertolkar rimliga slutsatserna om kausalitet, ingen utomstående får kommentera, det saknas länk eller ens information om vilken tidskrift det publiceras i, en huvudförfattare får berätta i positiva ordalag om sin forskning och forskning som kommer.

Betyget blir IG pga ovanstående.

Hundar spårar lungcancer enligt SVT Vetenskap

Bodil Appelquist på SVT Vetenskap skriver om samma artikel som jag nyss bloggade om från Eur Resp Journal, angående att man tränat hundar att med hjälplig precision identifiera "doften av lungcancer". Inslaget jag såg på 19.30-nyheterna ikväll var en parodi på vetenskapsjournalistik som jag vill ha den. Man hade faktiskt bjudit in en icke inblandad forskare som fick kommentera betydelsen av studien: en hundforskare från SLU. 

 

För att upprepa min invändning mot vinklingen på radion: I min mening är inte poängen med den här vetenskapsnyheten att hundar är kloka och kan komma att vara till nytta i människans och medicinens tjänst genom att ställa näsan till förfogande för att hitta lungcancer, utan att det finns ännu okända ämnen eller mönster av ämnen i utandningsluft hos lungcancerpatienter som kanske kan gå att använda som cancermarkörer till olika ändamål i framtiden. Det är inte en hundnyhet utan en lungcancernyhet (därav valet av tidskrift), och en lämplig person att kommentera vore en lungläkare.

 

I det skriftliga referatet citeras en av artikelförfattarna och hans slutsats att "den här nya studien tydligt visar att det finns sådana markörer i utandningsluften hos cancerpatienter" återges vilket är snäppet bättre än på vetenskapsradion.

 

Detta med att "skilja lungcancer från KOL" som jag hört och sett mycket om idag är virrigt från klinisk horisont eftersom den diagnostiska undersökningen som bekräftar eller utesluter KOL, spirometri (lungfunktionsundersökning), är snabbt tillgängligt på vårdcentraler och sjukhus över hela västvärlden.

 

Referatet på SVT är nästan, nästan godkänt men handlar för mycket om hundar (särskilt det långa inslaget på 19.30-nyheterna) för att det skall vara OK.

Morgoncigaretten är mest cancerframkallande enligt SVT

Linus Brohult på SVT har gjort reportage som t.o.m. kom på Rapport på kvällen, angående en förhandspublicerad artikel i tidskriften Cancer--det finns en länk till en helt annan studie av samma författare (dr Muscat) på hemsidan, dessutom till en annan tidskrift, vilket dokumenterar ganska väl att den gode Brohult förmodligen inte läst originalartikeln (finns här) utan något av de många engelskspråkiga referaten på internet, t.ex. här.

Morgoncigaretten är mest cancerframkallande - vetenskap | svt.se

Så ingen poäng avseende länk/referens; snarast minuspoäng eftersom det var fel länk som angavs vilket enbart förvirrar en intresserad surfare.

En författare får uttala sig om hur viktiga resultaten är, det är minus.

Ingen utomstående uttalar sig, inga poäng där heller.

Beskrivningen av metoden då?  Nå, en bra första fråga är vad "Cancer" är för tidskrift.... det låter ju bra, ungefär som "Nature", "Science", "Blood", "Brain" osv... men det är inte bra, utan visar sig vara division 4-tidskrift inom onkologin.  Inte ens topp 40 inom onkologin.  Då undrar vän av ordning vad som är fel på den här "jättestudien"....

Till att börja med är det jättegamla data; det är en fallserie med dels öron-näsa-halscancer från 1985 till 1991 (endast kirurgiska fall), dels lungcancerfall från 1977 till 1999. Kontrollerna var rökare utan lungcancer (men med andra sjukdomar) som var inbjudna från samma mottagning, vilket är knepigt--det är t.o.m. så att man kan fundera på hur man rafsat ihop sina kontroller (det verkar finnas en betydligt större pool som man plockat matchade rökare ur).  Det fanns en överrepresentation av mer höggradigt tobaksberoende i lungcancergruppen (73% rökte inom 30 minuter, 88% inom en timme, jämfört med 50% respektive 71% i kontrollgruppen), som kvarstod efter korrektion för antal cigaretter rökta. Egentligen är detta hela studien (med motsvarande resultat för önh-cancer).

Min tolkning (vilken har ganska gott stöd i diskussionsdelen i artiklarna, men saknas i rapporteringen i Rapport) är att det hela låter sig lätt förklaras av att mer höggradigt beroende rökare suger i sig mer av varje cigarett (djupare halsbloss, mer rökt av varje cigg). En kul beräkning som jag inte tänker roa mig med är att skatta hur mycket "giftigare" cigaretterna är för höggradigt beroende rökare än för låggradigt beroende diton (gissningsvis inte så mycket farligare, kanske 10 år med höggradigt beroende rökning motsvarar 12-15 år med låggradigt beroende, med samma cigarettförbrukning, s.k. pack years).

Medielogiken gjorde det här till en självklar nyhet i Sverige: ju mer stötande rökbeteende, desto större risk för cancer... säkert känns det t.o.m. tilltalande för rökavvänjare m.fl. att peka på den här sortens data i skrämselsyfte. Vällovligt men jag gillar inte att skrämmas, särskilt inte med skitstudier.

Faktum kvarstår dock: det är inte en särskilt bra eller intressant studie--metoddelen, särskilt vad gäller val av kontroller, är svajig, och data är jättegamla. Påståendet att man "från vårdens sida får det lättare att identifiera rökare som har en särskilt hög risk att utveckla cancer" är kryptiskt.

Betyg då... eftersom jag inte tycker att studien handlar om huruvida "cigarettrökning direkt på morgonen är mer cancerframkallande än annan rökning" utan om att det är vanligare med mer höggradigt tobaksberoende hos rökare som får cancer än hos rökare som inte får cancer så får inte ens huvudbudskapet godkänt. Övriga punkter med länk (felaktig), författarkommentar (skryt), avsaknad av oberoende kommentator sänker också. IG såklart.

Spädbarn får skadliga mängder salt enligt SVT Vetenskap

Linus Brohult på SVT Vetenskap skriver att spädbarn får skadliga mängder salt.

"En ny europeisk studie visar att 70 procent av våra spädbarn får i sig för mycket salt." står det med feta svarta bokstäver. En oförsiktig läsare/tittare kanske tror att det är "sant" i någon vanlig mening.

Uppslaget till nyheten kanske kom härifrån.

Det är inte vetenskap med ett stort nyhetsvärde, vilket förklarar att det publiceras i en division 2-3-tidskrift; problemet är uppenbart från abstractet: det handlar om barn födda 1991 till 1992, och utgår från intervjuer och dietistfältarbete utfört 1993. Det må vara en europeisk studie, men den utspelar sig i närområdet till staden Avon i England. Det enda som hade gjort detta till jätteintressant aktuell forskning hade varit om man följt upp de aktuella barnen i nutid.

Nyanser i engelsk bebiskosthållning för nästan en generation sedan är faktiskt inte något vi ska ta till intäkt för att "våra" spädbarn får i sig si eller så mycket salt.

Det är en tramsig artikel som förstorats upp bortom all sans i referatet, den enda som får uttala sig (i ett pressmeddelande, som det verkar) är författare (och således självklart partisk till fördel för resultatets innebörd), och det saknas länk till artikeln.

Ingenting att se här. IG till SVT vetenskap.

(Gastric bypass) lika blodtryckssänkande som medicin enligt SVT vetenskap

Annelie Larsson på SVT Vetenskap har refererat nya rön kring fetmakirurgi: Lika blodtryckssänkande som medicin. Kollegan Peter Hallersund har nyligen försvarat en doktorsavhandling i kirurgi i Göteborg. Jag har faktiskt läst igenom stora delar av "kappan" för att försöka smälta resultaten. Jag har mejlat Hallersund och bett honom posta mig ett exemplar av avhandlingen så jag även får ta del av manuskripten till arbeten III och IV.

Syftet med den här bloggen är inte att stå för någon extraopposition till en redan försvarad avhandling; jag är ju varken disputerad eller insatt i ämnet, så det vore fåfängt.

För mig som medicinare med viss erfarenhet och kunskap som anknyter till RAS-systemets fysiologi (kortfattat ett hormonsystem som kroppen--utifrån klassisk fysiologi--använder för att försvara sig mot vätskebrist och blödning genom att spara på salt och vatten) så kan jag konstatera att Hallersund och kollegor stuckit ut hakan rejält i arbete IV och då framför allt i sina tolkningar av resultaten. Från abstractet i avhandlingen:

"Interestingly,
after adjustments for weight loss the GBP patients exhibited a larger 24h diuresis and a
markedly more reduced systolic and diastolic pressure than the gastric band patients.
These changes were prominent also 10 years after surgical intervention and were not
related to the reduced body weight. Furthermore, the GBP patients consumed, despite a
lowered blood pressure, approximately 1 g dietary salt more per day than patients operated
with the restrictive banding techniques. This picture is compatible with that the
sodium/volume sensor induces diuresis in an anticipatory fashion in relation to ingestive
load and also inhibits salt appetite. Upon removal of this pre‐absorptive regulatory
mechanisms (as following GBP), more rough post‐absorptive regulatory principles
dominate that very probably results in an overshooting diuretic effect with depressor
action and an increased salt intake."

Antydan att man identifierat en helt ny, "överordnad" och mer finjusterad fysiologisk mekanism för vätskebalansreglering är modig men inte enkel att leda i bevis.

Vätske- och saltutsöndringen i urinen som mättes i arbete IV, gissningsvis under ett slumpvis valt dygn hos personerna som studerades, är inte så triviala att tolka och dra växlar på: mängden urin man producerar har ju till stor del att göra med hur mycket vätska man tar in under dagen. Nyckelmåttet "skillnad i viktjusterad vätskeutsöndring" är också svårtolkat om grupperna gått ned olika mycket i vikt...

Och en sak jag inte lyckas smälta: om RAS klassiskt sett är ett system för att spara vätska i kroppen, varför är det en rimlig hypotes att samma hormoner när de uttrycks i tarmen är del av ett system med helt motsatt effekt, nämligen att öka urinproduktionen?

Det hade varit en trevlig opposition att  bevittna; ser fram mot att läsa arbetena i sin helhet och gratulerar kollegan Hallersund till en spännande avhandling med tonvikt på fysiologi.

Men nu handlar ju bloggen om vetenskapsjournalistik.  Det är en stolt tradition för skrivna och etermedier att rapportera om (svensk) forskning i samband med att någon försvarar en doktorsavhandling. I många fall, så även detta, utgår man från ett pressmeddelande från det aktuella lärosätet. Ibland får författaren själv yttra sig om vad forskningen betyder. Enstaka gånger får någon expert som inte är knuten till forskaren kommentera fynden.

Det finns många problem med den här schablonen för vetenskapsjournalistik.

1. Pressmeddelandet och doktoranden själva är översvallande positiva till avhandlingen och tenderar att överskatta betydelsen, inte minst av ekonomiska skäl.
2. Flera av de ingående arbetena i många doktorsavhandlingar, t.ex 2 av 4 i den aktuella avhandlingen, är inte granskade av kollegor (peer review) utan finns "i manuskript" när avhandlingen försvaras.
3. Många av artiklarna som ingår i avhandlingar är med nödvändighet ganska "smala" saker, publicerade i högspecialiserade tidskrifter som de flesta aldrig hört talas om, och--viktigare--är av så litet allmänintresse att de aldrig nämnts i samband med första publikationen något-några år innan disputationen.

Ibland tänker jag att media borde låta bli att rapportera om avhandlingar när de presenteras och nöja sig med att ha en vettig rapportering om enskilda forskningsarbeten i den takt de blivit publicerade... å andra sidan förstår jag såväl institutioner som enskilda seniora och juniora forskare vill lyfta fram forskare som fått doktorsgrad. Om det ska bli annat än reklam för universitetet så krävs dock att någon som orkat läsa igenom avhandlingen får kommentera vad det hela betyder, och det är inte så lätt att hitta någon som tar på sig den uppgiften på en eftermiddag... jag har hört flera nydisputerade konstatera att deras avhandlingskappa förmodligen bara kommer läsas i sin helhet av två personer: deras opponent och deras mor.

Larsson gick i pressmeddelandefällan den här gången; hennes referat är till största delen lånat från universitetet, författaren själv får berätta om hur viktiga resultaten är, ingen annan yttrar sig, och (vad värre är) referatet är inte så logiskt för ens en insatt läsare (om urinutsöndringen stimuleras av att maten hamnar i övre magtarmkanalen, varför är det då begripligt att de patienter där detta inte sker ska ha en större urinutsöndring?)... det saknas länk till kappan (som finns på nätet, fritt tillgänglig).

Göteborgsgruppen har haft en kul idé i att använda gruppen fetmaopererade patienter som modell för fysiologi i magtarmkanalen och har en kul hypotes om fysiologin för vätskebalans relaterat till densamma. Det rör sig dock till stor del om grundforskning i ett tidigt skede, ännu ej publicerad (om än försvarad) och granskad av forskarsamhället, snarare än om något som i nuläget är av allmänintresse eller av betydelse för val av behandling. En parentes är väl att den "bättre" operationsmetoden gastric bypass har andra fördelar gentemot tidigare modeller som inriktats på magsäckskirurgi och därför är standardmetod redan idag.

Som nyhetsjournalistik och konstaterande att avhandlingen enligt ovan har publicerats vore referatet på SVT godkänt. Från en vetenskapsredaktion kräver jag mer för sådant betyg. IG således.

Passiv rökning försämrar barns hörsel enligt SVT vetenskap

Anders Forsberg på SVT gav sig på artikeln om passiv rökning och hörselnedsättning som jag skrev om igår. Han klarar uppgiften sämre än Vetenskapsradion och problemet verkar vara att han utgått från ett referat av originalartikeln. Jag konstaterar att hans brödtext är smärtsamt nära den engelska texten.

Det rör sig om övertolkning av epidemiologi, orimligt stora slutsatser om kausalitet utifrån den här intressanta hypotesgenererande studien, och om vidöppna dörrar som slås in ("Vi behöver ytterligare forskning men under tiden rekommenderar vi att undvika rök runt barn, säger Ralph Holme."). Eftersom motsatsen till det påståendet är absurd ("Vi rekommenderar att exponera barn för tobaksrök") så är detta inte meningsbärande.

Det saknas referens eller länk till originalarbetet, metodiken i originalarbetet nämns inte med ett ord (klassificeringen av rökarstatus är alltså till stor del beroende av en biokemisk markör som gissningsvis påverkas av passiv rökning sista dagarna-veckorna och validiteten för kotininet torde gå att problematisera), en författare och en företrädare för en patientorganisation får komma till tals och uttala sig om studiens förträfflighet och konsekvenser... dessutom verkar det som att SVT nästan helt lånat texten från BBC i stället för att själva läsa originalarbetet.

Betyget blir tyvärr IG, således.

Smärtstillande minskar dementas oro enligt SVT Vetenskap

PO Lindström på TT skriver att Smärtstillande minskar dementas oro. Det hela är ett referat av artikel i BMJ som handlar om ganska ambitiös forskning på sjukhem i Norge. Minimalistiskt referat från TT finns i DN och SvD också.

Studien är randomiserad på sjukhemsavdelningsnivå, värderingen av utfall var blindad, designen med powerberäkning osv känns genomtänkt.

Svåra frågor för att värdera studien kritiskt handlar om detaljer, som vanligt. Hur bra är egentligen de använda instrumenten för att mäta oro, smärta osv? Hur valida? Hur ska man förhålla sig till det större bortfallet i interventionsgruppen? Hur stor effekt på dessa mätta instrument representerar en kliniskt meningsfull skillnad? "Repeated measures analysis of covariance adjusting for baseline score" må vara ganska ordinära statistikbegrepp, men hopbakat till en lång mening och många ibockade rutor i statistikprogrammet samtidigt är det aningen svårvärderat utan statistisk expertis som jag saknar.

PO Lindström har träffat ganska rätt; det är ett missförstånd att "ena gruppen fick smärtstillande....medan andra hälften fick psykofarmaka" eftersom båda grupperna fick behandling med alla de läkemedel de haft när studien började (så länge de haft stabil medicinering) och läkarna som var med i studien uppmuntrades att inte peta i medicineringen. Det rörde sig alltså om ett tillägg av smärtstillande till befintlig medicinering. Siffran 17% verkar dock röra sig om ett rent missförstånd: detta var den "genomsnittliga reduktionen i agitation", inte en beskrivning av hur många som hade en påtaglig minskning av oro och agitation inom grupperna. Tvärtemot påståendet från Lindström så skedde en förbättring inom båda grupperna. Författarna resonerar habilt kring om detta kan röra sig om en Hawthorneeffekt.

Vad finns att säga om betygskriterierna då? Lindström har förstått huvudbudskapet i artikeln, även om en del detaljer i metod och resultat enligt ovan blev fel. En företrädare för studien får lägga ut orden om hur viktigt resultatet är (problematiskt). En icke inblandad forskare, Bengt Winblad, tycker också att det är bra forskning. Han har en enda gemensam referens med Aaarsland enligt pubmed, så de är inte gamla bästisar i forskning åtminstone. Referens saknas i text eller länk vilket är en svaghet.

Jag ger faktiskt den här artikeln på SVT ett VG; det är en ambitiös och rätt bra studie (därav publicerad i BMJ), ett viktigt ämne, ett resultat som är begripligt och inte orimligt och en tankeställare för läkare som vårdar personer med demenssjukdomar.

Feltolkade diagnoser hos unga idrottare enligt SVT Vetenskap

Feltolkade diagnoser hos unga idrottare - vetenskap | svt.se. Annelie Larsson på SVT ger sig på en artikel som i bloggande stund inte går att läsa ännu på internet, t.ex. på tidskriften Journal of Pediatrics hemsida. Hon utgår från uttalanden som författaren gjort och som citeras friskt på internationella hemsidor, t.ex. här och har skrivit ihop en svensk brödtext som följer den texten i mångt och mycket.

 Det rör sig om en liten studie där 53 barnkardiologer fick bedöma 18 EKG:n och klassificera dem som friska, sjuka eller gränsfall och föreslå om de ville göra någon ytterligare utredning innan de kunde bedöma om patienten fick idrotta. Jämfört med två "experter" som användes som "golden standard" så presterade dessa måttligt bra och gjorde "rätt" bedömning i 12 av 18 fall.

Frågan om nyttan och konsekvenserna av EKG-screening av främst unga idrottare väcker ganska stort allmänintresse på grund av det dramatiska och tragiska när unga människor dör under idrott.  Den här studien ger dock inga som helst svar på den frågan; däremot finns en nyckelreferens från Veneto i Italien i JAMA (gratis fulltext) som beskriver trender över tiden i plötslig hjärtdöd i en region i Italien efter att man infört sådan screening.

Den aktuella studien--som jag inte läst ännu eftersom den inte ligger på internet--antyder att det är ganska svårt även för erfarna personer att bedöma EKG tagna i screeningsyfte. Jag har ögnat igenom trevligt dokument på EHJ som egentligen bekräftar den bilden. Det rör sig om rätt så subtila saker som kräver specialutbildning och -träning för att göra på ett riktigt bra sätt. Jag bedömer (vuxna människors) EKG:n flera gånger dagligen på jobbet sedan ett årtionde men skulle ha mycket svårt att träffa rätt avseende de sällsynta tillstånden som detta gäller och skilja dem från fysiologiska varianter hos vältränade ungdomar.

Det är också en kraftig förenkling och orimlig tolkning av de egna resultaten när dr Hill påstår att de visar att många felaktigt skulle avstängas från idrott pga "falskt positiva" napp i första screeningrundan med EKG. Däremot skulle många i onödan behöva genomgå kompletterande utredning, t.ex. med ultraljudsundersökning av hjärtat, för att utesluta någon hjärtsjukdom.

Den här artikeln trycker tyvärr på flera knappar för mig, och jag tycker inte att den är av tillräckligt allmänintresse eller självklar generaliserbarhet för att platsa på så framskjuten plats på SVT. Det saknas länk (artikeln finns inte ens på nätet, inte ens abstractet just nu), författaren själv får skryta med sin fina artikels innebörd, ingen annan får uttala sig om vad studien betyder, och SVT:s referat har beskrivit frågeställningen för studien helt felaktigt ("...undersökt huruvida obligatoriska EKG-tester kan sätta stopp för att fler unga liv avslutas i onödan." / "...gjort en undersökning av hur effektiva EKG-testen egentligen är i detta sammanhang").

På grund av den här grundläggande oförmågan att förklara den faktiska frågeställningen blir betyget tyvärr IG.

Uppdaterad artikel från SVT vetenskap om Champix

Läkemedel mot rökning kan ge hjärtinfarkt - vetenskap | svt.se , gårdagens referat av Linus Brohult på Vetenskap SVT av studie i CMAJ, är redigerad och bättre.

Fortfarande framgår inte att det är en metaanalys (eller vad det är). Det finns en länk till studien (bra). Den lustiga felläsningen av författarlistan är justerad (bra). I faktarutan framgår de absoluta siffrorna för hur många som drabbades av allvarliga hjärthändelser. I faktarutan får man intrycket att det rör sig om "en studie" som pågått i ett år; detta är fel. Patienterna behandlades i nästan alla studierna i 12 veckor och följdes i allmänhet upp i 24-26 veckor. I en studie pågick behandlingen i ett år och några (men inte alla) studierna pågick i ett helt år. I några studier fick man inte vara med om man hade någon som helst hjärtkärlsjukdom, men i en del räckte det att man inte haft någon instabil hjärtsjukdom sista månaderna.

Påståendet i ingressen om en "kraftigt förhöjd risk för hjärtinfarkt" kvarstår och är lika fel idag som igår.

Tyvärr, pga ovanstående är det fortfarande inte godkänt. IG idag också.

Läkemedel mot rökning kan ge hjärtinfarkt enligt SVT vetenskap

Linus Brohult på SVT vetenskap skriver om en metaanalys av studier angående Champix, vareniklin. Abstractet till artikeln han hänvisar till finns på CMAJ och jag uppfattar hans referat av artikeln som en ganska abrupt dikeskörning. Han har missförstått vad det är för typ av studie, övertolkat den relativa riskökningen, gjort en lustig felläsning av författarlistan och skrivit en ingress värdig kvällspressen.

Det rör sig alltså om en metaanalys--ungefär sammanräkning med en del speciell statistik--av alla studier som författarna kunnat hitta där Champix (lättare att skriva än substansnamnet) jämförts med placebo, sockerpiller. Man identifierade 14 sådana studier och fann en statistiskt signifikant, kanske kliniskt relevant (min tolkning utifrån konfidensintervallen, mer kommer nedan) ökad förekomst av allvarliga hjärt-kärlhändelser (ischemisk hjärtsjukdom, arytmi, hjärtsvikt, plötslig död, hjärtrelaterad död), från 0,82% i placebogruppen till 1,06% i Champixgruppen.

Påståendet i ingressen att Champix "...rapporteras nu leda till en kraftigt förhöjd risk för hjärtinfarkt" är osakligt och rent felaktigt. Den förhöjda risken, utifrån abstractet till artikeln, rör sig i absoluta tal om 0,24%. Uttryckt som ett konfidensintervall utifrån de relativa risker man angett i abstractet för sitt konfidensintervall (gymnasiematte) så vore det 0,24% (0,07% - 2,22%). Den övre siffran i det konfidensintervallet skulle förmodligen vara kliniskt relevant om den vore sann. Riskökningen är inte kraftig i någon bemärkelse--den är knappt mätbar statistiskt om den skattade riskökningen på 0,24% är i närheten av det "sanna" värdet.

Läser man lite djupare i artikeln (inte mycket, det räcker med att skumma diskussionsdelen) så konstaterar man att författarna själva ser begränsningarna i sin artikel mycket väl. Den begränsas av att hjärthändelser är sällsynta, otillräckligt definierade, svåra att skilja från läkemedelseffekter i vissa fall och av inneboende svårigheter i att slå ihop metodologiskt helt olika studier (olika populationer, olika långa studier, olika upplägg, olika definitioner av hjärthändelser osv) och få en meningsbärande siffra i slutänden.

Författarnas slutsats (i abstract) är rimlig och nyanserad: "Our meta-analysis raises safety concerns about the potential for an increased risk of serious adverse cardiovascular events associated with the use of varenicline among tobacco users".  Det finns skäl att driva vidare forskning i dessa frågor. Jag kan tänka mig att någon som varit huvudman för en av de stora Champix-studierna väljer att göra en 3- eller 5-årsuppföljning och se hur det ser ut in real life; vad har hänt med hjärt-kärlsjuklighet och dödlighet efter några år när man får räkna med hur många som slutat röka osv.

Jag noterar att artikeln publiceras i CMAJ som inte är någon jättetung tidskrift, knappt topp tio bland internmedicin/kardiologitidskrifter. Det är skäl i sig att fundera på hur svarta rubriker man ska sätta (om man inte är kvällstidning, då).

För att gå in på mina vanliga betygskriterier: Man har nästan angett tillräcklig information för att läsarna skall kunna hitta artikeln (nämnt tidskriften vid namn) men inte länkat, ingen poäng där. Man har låtit en huvudförfattare kommentera resultaten vilket regelmässigt är fel. Man har faktiskt låtit en utomstående person (pressansvarig på Socialstyrelsen) säga något men hon citeras inte angående vad den här studien innebär.

Huvudproblemet är dock en fullständig felläsning av studiedesign, resultat och slutsats. Man har misslyckats med att förklara vad en metaanalys är för något och med att sätta storleken på riskökningen i ett sammanhang annat än den relativa riskökningen (som är en nonsens-siffra utan de absoluta talen).

Betyget blir ett självklart IG eftersom ingen som ser eller läser det här inslaget är i närheten av att förstå mer om vare sig hur ny medicinsk kunskap kommer till i allmänhet eller om storleken på eventuella risker med Champix i synnerhet. Tvärtom bidrar den till den felaktiga bilden av vetenskap som en obegriplig process full av revolutioner som kullkastar allt som var sant igår, precis det som vetenskapsjournalisten borde vinnlägga sig om att nyansera.

Den lustiga felläsningen i författarlistan, då? Författaren heter inte Johns Hopkins, det är namnet på hans arbetsplats, tillika ett av USA:s bästa medicinska universitet.

SvD har med en TT-notis som är om möjligt ännu mer obegriplig och som hänvisar till SVT.  DN har ett lite längre TT-klipp som inte heller lyckas förklara vad det handlar om.