Visar inlägg med etikett Michael Nilsson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Michael Nilsson. Visa alla inlägg

tisdag 26 juli 2011

Diabetes ökar hjärtsviktsrisk enligt SvD

Michael Nilsson på SvD skrev om en studie från Göteborg som publicerats i Lancet. Diabetes ökar hjärtsviktsrisk | Inrikes | SvD .

Det är ett hyfsat referat men inte mer. Sahlgrenska har skrivit pressmeddelande som finns här. TT nappade och därför finns notiser i GP, SR, TV4, Metro mfl.

På Nilssons referat verkar det som att han läst och förstått innebörden i originalarbetet. Däremot är siffrorna i artikeln så många och så svårbegripliga för en lekman att det inte är bra. Relativa och absoluta risker blandas om vartannat; påståendet om "10-20 gånger större risk" är det sämst underbyggda och får tyvärr framskjuten plats. Den relativa riskökningen om fyra gånger för patienter med sämst metabol kontroll är inte så intressant för en lekman; att man "insjuknar 20 år tidigare än en frisk person" är en språklig och logisk kullerbytta som kanske är okej men som är ytterligt svårvärderad.

Den aktuella studien handlar ju inte om en uppföljning av hur det går för dem som får hjärtsvikt (vilket även Rosengren nämner) men allvaret i diagnosen påtalas (som hjärtsviktsläkare är jag benägen att tycka att det är bra).

Resultaten i studien är inte överraskande för någon (?) och inte revolutionerande; jag tittade i europeiska kardiologförbundets hjärtsviktsriktlinjer  och där hittar man referens 177, MacDonald et al 2008 Eur Heart J som är en översiktsartikel kring diabetes och hjärtsvikt och vad som med rätta kan kallas bidirektionella samband. De beskriver kunskapen om förstagångssjuknande i hjärtsvikt för diabetes med följande ord: "Diabetics are frequently hospitalized for HF. In an American cohort
of 48 000 diabetic patients, incidence of hospitalization due to HF
was 4.5 vs. 9.2/1000 person-years for those with an HbA1c ,7
and .10%, respectively". Den referensen, Iribarren et al Circ 2001, handlar huvudsakligen om typ 2-diabetes. Nyheten i göteborgsstudien handlar om att det rör sig om en ovanligt stor studie av en kohort med bara (?) typ 1-diabetes.

Göteborgsstudien är bra, mycket bra, såvitt jag kan se (nästan allt som hittar in i Lancet är välpolerat); jag noterar i tabellen att 5% av patienterna hade etablerad kranskärlssjukdom vid studiens början vilket gör det ännu mindre överraskande att 3% sjuknade i hjärtsvikt på en tioårsperiod.

Nu ska jag ju inte skryta med göteborgska författare, det är inte syftet med den här bloggen; poängen handlar om journalistik. Nilsson på SvD har som sagt huvudsakligen beskrivit studien på ett ok sätt; det saknas däremot länk till artikeln (eller abstract) på hemsidan, ingen utomstående får kommentera eller sätta det hela i ett sammanhang av tidigare kunskap osv, och dödssynden är att låta artikelförfattarna själva lägga ut orden om studiens betydelse och förträfflighet (även om de har bra på fötterna som i detta fall). Spekulationerna om screening för hjärtsvikt hos diabetiker nämndes redan 2007 i MacDonald (länk ovan) och vi får väl se vad som blir av detta.

En bisak är att jag är försiktigt skeptisk till påståenden om "guldgruvan" som är kvalitetsregister.  Den här eleganta studien använder diabetesregistret på ett smart sätt, måste jag tillstå.

Nilsson får godkänt betyg men inte mer.


lördag 9 juli 2011

Miljögift orsakar diabetes enligt SvD

Miljögift orsakar diabetes | Inrikes | SvD. Michael Nilsson skriver i SvD om en nyss förhandspublicerad artikel från en grupp medicinare och miljömedicinare i Uppsala. Mitt universitetsbibliotek har tekniska svårigheter med den här tidskriften just nu så jag har inte kommit åt att läsa mer än abstractet. Som tur är räcker det för att konstatera att referatet i SvD är undermåligt.

Det rör sig om något så trevligt som en kohortstudie, vilket är en betydligt jobbigare form av miljömedicinsk/epidemiologisk forskning än den vanligare fall-kontrollstudien. Man undersöker en stor grupp friska människor på olika sätt och följer dem över tid och ser vilka som blir sjuka på olika sätt och vilka som förblir friska, och hur de skilde sig åt från början.  Djävulen bor i detaljerna och det är ganska svår forskning att läsa och tolka när man börjar korrigera siffrorna på olika sätt för kända riskfaktorer osv.

Min sammanfattning av resultatet är följande: 5% av gruppen 70-åringar sjuknade under en 5-årsperiod. Det fanns en statistiskt signifikant överrepresentation av människor med höga "summerade halter av PCB" bland de som fick diabetes jämfört med bland de som inte fick diabetes. Jag konstaterar att tydligen fick ingen eller nästan ingen i kvintilen med lägst PCB-summa diabetes, och detta ensamt gav upphov till huvudresultatet: "After adjusting for known type 2 diabetes risk factors, including obesity, odds ratios (ORs) (95% CIs) for type 2 diabetes at age 75 years (n = 36) according to the quintiles of a summary measure of concentrations of PCBs (vs. the lowest quintile) were 4.5, 5.1, 8.8 (1.8–42.7), and 7.5 (1.4–38.8) (Ptrend <0.01)." (från abstract). Min tolkning är utifrån att samtliga andra oddskvoter var över 4.

Problemen med artikeln sedd som vetenskapsjournalistik är följande:
1. Rubriken saknar stöd i studien. Kohortstudier ger inte svar på orsakssamband.
2. Den enda som uttalar sig om innebörden av resultaten är författare till studien.
3. Siffran som anges i brödtexten, "nio gånger så stor vid höga halter av PCB" är inte meningsbärande.
4. Slutsatserna om att man bör ändra kosthållning för att minska PCB-belastning är mycket spekulativa.

En fråga på mitt formulär för vår Journal club på hemmakliniken där vi på strukturerat sätt går igenom vetenskapliga artiklar några gånger per termin är: "Vad kan man säga om den tidskrift resultaten publiceras i?". Här noterar jag att det publiceras i Diabetes Care, som enligt sin egen hemsida är sexa bland endokrinologiskt inriktade tidskrifter och fyra bland tidskrifter som publicerar originalforskning inom det fältet. Det finns flera hög-impact-tidskrifter inom internmedicin och epidemiologi som gärna publicerar riktigt bra forskning i den här genren.

Michael Nilsson har skrivit en bra kvällstidningsspalt, men som vetenskapsjournalistik i stor dagstidning är det här inte i närheten av godkänt.

Tyvärr IG.