Hundar upptäcker cancer enligt Vetenskapsradion

Gustaf Klarin på Vetenskapsradion har skrivit ett referat av den här artikeln i European Respiratory Journal (division 2 inom internmedicintidskrifter i allmänhet, men nästan division 1 bland lungmedicintidskrifter, fjärde plats).Det finns pressmeddelande från erj här och internationella vetenskapssajter har snappat upp nyheten och jag har viss misstanke om att det är därifrån uppslaget kommit. Mer om varför snart.

Den som läser eller hör det här referatet kan lätt ledas att tro att förlängningen på detta är hundar som jobbar i rutinsjukvård, ungefär som mammografibussen (skärmbildsbuss för tbc-screening för en äldre lyssnare). Kanske man får gå förbi en lungcancerhund, en bröstcancerhund och en diabeteshund i samband med 50-årskontrollen på vårdcentralen i framtiden?

Detta är dock absolut inte vad artikelförfattarna förespeglar i originalmanus eller ens abstract. Absolut inte!

Från abstract:

LC was identified with an overall sensitivity of 71% and a specificity of 93%. LC detection was independent from COPD and the presence of tobacco smoke and food odors. Logistic regression identified two drugs as potential confounders.

It must be assumed, that a robust and specific volatile organic compound (or pattern) is present in the breath of patients with LC. Additional research efforts are required to overcome the current technical limitations of electronic sensor technologies to engineer a clinically applicable screening tool.

--------------

Den logiska tolkningen av hundförsöken är att det verkar finnas något som "luktar" i utandningsluften hos många personer med lungcancer och som saknas hos de som inte har lungcancer. Om vi kan identifiera detta eller dessa ämnen vore det mycket intressant som cancermarkör för framtida studium och möjligen för användning i screeningsammanhang. Detta är orsaken till att det förhandspublicerats i relativt tung vetenskaplig tidskrift, inget annat.

Denna huvudpoäng saknas helt i Klarins referat som istället bär en doft--svag men kännbar för min tränade näsa med nära 100-procentig precision--av kvällstidning. Om man ögnat igenom abstract framgår den här tolkningen omedelbart, ännu tydligare blir det om man läser artikeln. Jag misstänker därför starkt att den som skrivit referatet inte orkat gå ända till källan.

Huvudbudskapet är mitt överordnade betygskriterium, men även på de andra är detta referat bristfälligt: en huvudförfattare är den enda som får kommentera resultaten, således ingen utomstående som får nyansera det, och referens saknas.

Tyvärr kan jag inte godkänna det här--betyget blir IG.


Hundar upptäcker cancer - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Fet kost kan ge diabetes enligt Vetenskapsradion

Torill Kornfeldt på Vetenskapsradion har skrivit ett referat av artikel i Nature Medicine. Det handlar om grundforskning på cellulära och genetiska mekanismer som aktiveras av kost med högt fettinnehåll hos försöksdjur, samt bekräftande studier på diabetiker. Slutsatsen från forskarna är att de har identifierat en mekanism som kan bidra till diabetesutveckling.

Fet kost kan ge diabetes - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Det är faktiskt bra vetenskapsjournalistik i min smak. Studien är ganska komplicerad och jag har inte läst mer än abstractet då sådan här grundforskning inte intresserar mig så mycket. Möjligen vänder jag mig mot påståendet i referatet att "nu har amerikanska forskare visat att för mycket fett i kosten kan öka risken att drabbas av diabetes"; det är en övertolkning och tillspetsning av grundforskning som doftar en del av kvällstidning, och mycket riktigt vänder sig svenske kollegan i Lund bort från frågan om hur detta bör påverka kostråd osv.

Betyget blir godkänt men inte mer; hopblandningen av (mycket basal) grundforskning och slutsatser som förmodligen är valda för att debattens vågor svallar höga mellan fett- och kolhydratlägren i Sverige är lite onödig, men det framgår tydligt nog att det rör sig om grundforskning.

Genterapi mot blodcancer enligt Vetenskapsradion

Natalie von Der Lehr har gjort ett utmärkt referat på vetenskapsradion av nypublicerad tung forskning dels i NEJM, dels i Science Translational Medicine. Det rör sig om totalt 3 patienter med mycket avancerad KLL som fått behandling med egna T-celler som "modifierats" för att angripa cancercellerna och där 2 av 3 patienter verkat svara på behandlingen. En av dessa rapporteras i detalj i NEJM (fulltext gratis här).

Genterapi mot blodcancer - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Det är jättekul som "proof-of-concept" (om man kan behandla KLL på det här sättet, varför inte AML? Varför inte bröstcancer? Melanom? Osv...) och det är nästan science-fiction, men på riktigt. Det är inte riktigt som den första hjärttransplantationen men det är nära.

Referatet är jättebra; ingen artikelförfattare får skryta, en utomstående person med intresse för den här typen av verksamhet ger sansade kommentarer till en stor nyhet, referens finns och beskrivningen av vad som gjorts och att det rör sig om tidigt stadium av forskning men att det är lovande är klockrena. Möjligen kan jag tycka att bakgrunden om KLL, att det är en sjukdom som är "svår att behandla" och att "...bara en enda behandling mot den här typen av blodcancer, och det är benmärgstransplantation" rimmar lite dåligt med min uppfattning att vi har tämligen bra behandling--en del sådan behandling sköter t.o.m. jag på landsortssjukhuset--och patienten som rapporterades i NEJM hade levt i 16 år med sin sjukdom och fortsatt ha effekt av behandling under många av de åren tack vare att man bytt behandlingsform. Det hade möjligen varit på sin plats att nämna att KLL är den vanligaste leukemiformen hos vuxna och att den främst drabbar äldre, samt att förloppet kan vara allt från mycket stillsamt till mycket agressivt.

Allt detta är bagateller: det är jättebra vetenskapsjournalistik på väl vald spjutspetsforskning. Toppbetyg från mig, såklart!

Tarmsköljning gör mer skada än nytta enligt Vetenskapsradion

Therese Bergstedt på Vetenskapsradion har skrivit ett referat om en nyligt publicerad artikel i Journal of Family Practice (journal of vadå sa du?) angående tarmsköljning, en magnumvariant av lavemang ungefär.

 

Originalartikeln (gratis fulltext här) ser ut ungefär som en artikel i Läkartidningen. Inget ont om det, det har sin roll i det professionella samtalet. Det hela är uppbyggt kring två fallbeskrivningar av patienter som mått dåligt efter tarmsköljning och övergår sedan i en begränsad litteraturgenomgång där man konstaterar en avsaknad av vetenskapliga studier till stöd för någon nytta i naturvetenskaplig mening med tarmsköljning och en del fallrapporter om allvarliga komplikationer, t.o.m. dödsfall, som man kopplat till tarmsköljning. Tydligen ingår ofta olika ämnen i sköljvätskan (kaffe, örter, m.m. nämns) och det kan (föga förvånande) vara skadligt.

 

Tarmsköljning gör mer skada än nytta - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

 

Jag tror inte att Vetenskapsradion följer Journal of Family Practice slaviskt (det borde de inte göra, den har impact factor 1,3 och är division 5-tidskrift vad gäller originalvetenskap). Jag tror att uppslaget till det här referatet var t.ex. den här sidan på engelska. Det är en kul nyhet; för oss skeptiker som gillar vetenskapsradion så bekräftar det vår bild av komplementärmedicinare som tokiga och livsfarliga, och det är på alla sätt okontroversiellt.

 

Det är däremot inte någon höjdarartikel att koka soppa på; liknar mer ett 6-veckorsprojekt för en läkarkandidat....

 

Journalistiskt är detta helt ok; man har intervjuat en extern expert, bifogat referens, förklarat väl vad allt handlar om. Hade det varit någon nyhet i detta hade det varit nära MVG. Nu blir det bara G i betyg pga det egentligen är en skitartikel (lämpligt uttryck i detta fall).

Blodprov från modern effektivt vid könsbestämning enligt Vetenskapsradion

Niklas Zachrisson har skrivit ett referat av en metaanalys i JAMA angående könsbestämning av foster utifrån "cellfritt DNA" i mammans blod vid olika tidpunkter i graviditeten.  Jag har vagt minne av att ha hört talas om metoden men den fanns inte i praxis (vad jag minns) när jag läste klinisk genetik för ca 10 år sedan. Enkelt uttryckt dyker det upp enstaka Y-kromosomer från fostret i mammans blod pga de "läcker" genom moderkakan, och med modern genteknik är det ganska lätt att belägga alternativt utesluta att det finns några Y-kromosomer (män och pojkfoster har en X och en Y-kromosom, kvinnor och flickfoster två X-kromosomer).

Blodprov från modern effektivt vid könsbestämning - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Det är ett hyfsat referat av det som står i studien; det som inte står men som är ett stort och växande demografiskt problem är att tekniska och ekonomiska landvinningar, där detta är ett exempel på det förstnämnda, bidrar till att Kina och Indien samt säkert andra länder har ett stort överskott på pojkar pga könsselektiv abort. Den här kunskapen går inte att trolla bort eller göra ogjord, jag konstaterar bara att detta är en teknisk del av ett mänskligt problem.

Betyget blir VG trots allt: inga missförstånd av vad det är för forskning, inget skryt från artikelförfattaren, tyvärr ingen kommentar från oberoende person, men referensen står med (och är rätt).

Nya genetiska fynd i kampen mot schizofreni enligt Vetenskapsradion

Natalie von der Lehr och Jon Torkelsson skriver och pratade på radion kring en ny genetikstudie angående schizofreni.  Det mesta i referatet idag är faktiskt bra. Bildtexten, troligen skriven av någon annan, är lite virrig eftersom den påstår att "schizofreni leder ofta till svår depression" vilket är rörigt utifrån de diagnostiska begrepp som vi använder inom psykiatrin, men det är som sagt en bisak. Att "schizofreni...till stor del är ärftlig" är ett lite knepigt begrepp men stämmer med min (och allas) kliniska erfarenhet att det finns en del familjer där flera personer är drabbade av sjukdomar i schizofrenispektrumet.

Nya genetiska fynd i kampen mot schizofreni - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Artikeln i Nature Genetics (topp-tidskrift inom genetik, borgar för tekniskt god kvalitet och/eller nytänkande av rang i publicerade artiklar) är tekniskt svår att förstå. Man har gått igenom 53 vita sydafrikaner med schizofreni och deras föräldrar (som inte fick ha schizofreni) samt 22 kontrollfamiljer (likaså vita sydafrikaner). Man gjorde ganska komplicerade genetiska analyser på "exomen" (de delar av DNA som uttrycks som proteiner, motsvarar ungefär 1% av hela DNA:t) och jämförde "nästan alla" gener för nästan alla fall och kontroller samt jämförde med föräldrarna för att se om några mutationer uppstått hos varje individ.
 
I genomsnitt uppstod 0,75 mutationer per familj (40 mutationer / 53 familjer); samtliga var i olika gener, en av dem var i en tidigare misstänkt gen för schizofreni. Det var ingen statistisk skillnad i mutationsfrekvensen hos kontrollfamiljerna men författarna gör ett visst nummer av att det var en överrepresentation av mutationer som orsakade potentiella problem med proteinerna hos de schizofrena jämfört med hos kontrollerna.

Påståendet att "Our work shows that de novo protein-altering mutations contribute substantially to the genetic component of schizophrenia and, taken together with previous estimates of the de novo CNV rate in the same population⁶, indicates that de novo mutations account for more than half of the sporadic cases of schizophrenia." som står i diskussionsdelen är ganska modigt och jag är tveksam till om vi är redo att acceptera ett sådant "nytt paradigm" (som artikeln antyder i sin titel).

Som journalistik är dagens arbete rätt bra, som sagt. Jag är ju optimist vad gäller ny kunskap i allmänhet och genetik i synnerhet, och kan väl i mina mest optimistiska stunder instämma i vad kollegan Jazin i Uppsala säger. Tyvärr tror jag att de flesta av de "nyupptäckta generna" kommer att vara återvändsgränder. För mig är det lite besvikelse att det var 40 olika gener istället för en överrepresentation av enstaka gener som flera personer hade fel på...

Jag hade önskat mig lite mer populärvetenskaplig beskrivning av metodiken i studien--att man tittat på patienter med schizofreni och deras föräldrar och gjort genetiskt hokuspokus för att se vad som förändrats i deras arvsmassa--för att kunna ge MVG, men VG blir det.

Urintest kan visa risk för prostatacancer enligt Vetenskapsradion

En anonym reporter på Vetenskapsradion skriver om en studie i science translational medicine (som jag inte ens visste fanns, och som mitt universitetsbibliotek inte prenumererar på). Abstract finns här.

Urintest kan visa risk för prostatacancer - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Det rör sig alltså om att man testat en analysmetod ("clinical-grade transcription-mediated amplification assay" för att mäta hur mycket av en särskild gen som fanns uttryckt i urinen hos män (oklart vad de sökte för). Det hävdas i abstract att resultatet på detta test, "TMPRSS2:ERG" gav en merinformation jämfört med "bara" PSA-värden vad gällde att förutse hög eller låg risk för prostatacancer.

Liksom igår har jag känslan att nyheten är hittad på internationella sidor som beskriver vetenskapsnyheter, eftersom det rör sig om en ganska liten tidskrift... jag undrar om reportern verkligen läst något i ursprungsartikeln och tvivlar på det eftersom metoddel osv inte berörs med ett ord i referatet.

En professor Marene Landström är patolog i Umeå, enligt flera artiklar tidigare verksam i Uppsala, och forskar sedan drygt två årtionden på prostatacancer.  Hennes intresse för ämnet är säkerligen omfattande, men troligen mer utifrån patologins och laboratoriets horisont. Hennes pressklipp (jag vet ju inte hur mycket hon sa till reportern som klipptes bort) handlar dock uteslutande om den kliniska nyttan.

Det står på många ställen kodord för att detta är mycket tidig kunskap--"kan visa risk", "kan vara mer exakt", "skulle kunna göra", "verkar lovande", "verkar...vara bättre än PSA", "skulle kunna ha stora fördelar".

Det saknas en beskrivning av hur den aktuella studien gått till (ens ungefär hur man gjort) vilket är en brist. Ingen författare får skryta med sina resultat (bra), referens finns (men jag har inte kunnat läsa mer än abstract pga det tydligen inte är någon jättetung tidskrift), men den utomstående experten är inte självklart rätt person att spekulera om den kliniska nyttan--en urolog eller onkolog hade varit mer logisk för att beskriva den tänkbara kliniska nyttan.

Betyget blir godkänt men inte mer utifrån ovanstående. Jag har känslan att många patienter skulle ha svårt att uppfatta kodorden som kvalificerar detta enligt ovan och bara höra att det finns ett test som är bättre än PSA... det är hyfsat men inte en särskilt stor nyhet ännu (vilket framgår av vilken tidskrift det publiceras i)... långt kvar till detta är bevisat nyttigt för miljontals män.

Skyddande gener ger långt liv enligt Vetenskapsradion

Natalie von Der Lehr på Vetenskapsradion refererar en förhandspublicerad artikel i J Am Ger Soc (abstract här).

Skyddande gener ger långt liv - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Det ser vid första anblicken ut att vara rätt bra vetenskapsjournalistik--hyfsad beskrivning av vad som gjordes i studien, referens finns, ingen författare citeras, och en utomstående person får kommentera. Den här gången blir det dock inte toppbetyg, och artikeln väcker en del obekväma frågor.

• Hur ska man välja ut vilka vetenskapliga rön som ska refereras?  Sitter verkligen vetenskapsredaktionen och går igenom alla förhandspublikationer hos topp-10-tidskrifterna inom alla fält? (J Am Soc Ger som jag aldrig hört talas om är nr 9 bland geriatriktidskrifterna och har impact factor i paritet med Cleveland Clinical Journal of Medicine (ganska anonym tidskrift)?  Det tror inte jag. Jag tror att de är smarta och spanar in internationella kollegor som t.ex. HealthNews och ScienceDaily som rapporterar tämligen bra om internationella vetenskapsnyheter.
• Jag har faktiskt ögnat igenom hela originalartikeln, och det är inte sensationellt bra eller ens intressant.  Inferensen att det "måste" vara genetik som förklarar att man blir extremt gammal, är inte särskilt stark och författarna till originalartikeln är försiktiga med sådana spekulationer. Det rör sig alltså om en kohort med 477 välmående personer (icke institutionsboende) som uppnått minst 95 års ålder. Samtliga är av europeisk judisk (Ashkenazi) härkomst och bosatta i nordvästra USA. Jämförelsegruppen är åldersmatchad och undersöktes i början av 70-talet.
  
• Kommentatorn, professor Schiöth från Uppsala, har 228 publicerade referenser på pubmed under bältet, om ganska komplicerade farmakologiska saker som bl.a. har att göra med ätstörningar, beroendeframkallande drogers farmakologi i djur och människor osv. Däremot inte någonting som har med lång livslängd (longevity) eller livsstil (lifestyle) att göra. Hans kommentar, att "studien visar att de flesta av oss måste tänka noga på vår livsstil, om vi ska kunna bli 100 år gamla:

  – De allra flesta, en stor majoritet av populationen, är väldigt känsliga mot dåligt livsstil och de dör i större utsträckning tidigare.

  När vi lär oss mer om vilka gener som kan skydda oss från att bli sjuka, så kan läkare också ge bättre råd till dom (sic) av oss som inte har de skyddande generna, säger Helgi Schiöth:" är tillspetsad och är ett påstående som den aktuella studien näppeligen ger logiskt stöd för.  En mer lämplig person att kommentera resultaten hade varit en epidemiolog eller person som forskar på långlivade... eller varför inte en geriatriker som intervjuat 100-åringar i Västerbotten och bara finns ett rikssamtal bort från Uppsala?
  

• I någon bemärkelse är resultaten inte alls överraskande; procenten av människor från förra seklets början som fortfarande lever har med nödvändighet klarat sig undan en massa sjukdomar och har säkert haft "tur" i någon genetisk bemärkelse. Vilken slutsats vi andra skall dra av detta är inte självklart--det är bättre att vara glad och frisk än ledsen och sjuk, förstås, men det är inte något som enkelt går att göra om till livsstilsråd. Jag tog en mening med mig från den här artikeln som är både tröst och uppmuntran ibland: man blir inte sjuk som straff, och inte heller sjuk som belöning.
  

Min sammanfattning av dagens alster på vetenskapsradion är alltså följande: det är en måttligt intressant artikel i en inte särskilt intressant tidskrift; rubriken på referatet och påståendena från den utomstående experten (som är expert på något helt annat och därför inte självklart lämplig person att kommentera) är inte okontroversiella tolkningar av resultaten.

Trots att formen för referatet utifrån mina kriterier alltså är så pass bra så är detta inte bra journalistik; det är precis stolpe in att vara godkänt.

Ny antikropp ger hopp om bättre influensavaccin enligt Vetenskapsradion

Natalie von Der Lehr på Vetenskapsradion skriver om förhandspublicerad studie från Science (abstract finns här).

Ny antikropp ger hopp om bättre influensavaccin - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Det är alldeles utmärkt vetenskapsjournalistik enligt mina godtyckliga (?) kriterier: allmänintresset är stort, det är en välgjord och fin studie i världens bästa tidskrift, det framgår tydligt av referatet att det är grundforskning det handlar om (och vilka tänkbara implikationer det kan ha), ingen författare får skryta med resultaten, en utomstående person kommenterar den på ett nyanserat sätt, och referensen står med i slutet.

MVG till det här referatet, såklart!

Tranbärsjuice möjligt alternativ till antibiotika mot urinvägsinfektioner enligt Vetenskapsradion

Jan Torkelsson och Pierre Martin på Vetenskapsradion har gett sig på en artikel i Archives of internal medicine som är en bra tidskrift i medicinbranschen. Artikeln finns här (abstract). Sammanfattningsvis var studien negativ avseende huvudsakliga hypotesen, att tranbär (i form av kapslar med koncentrat) inte var underlägset (non-inferiority) kombinationsbehandling med trimetroprimsulfa för att förebygga återfall i symtomatisk urinvägsinfektion hos kvinnor före menopaus med minst 3 UVI under senaste året.

Vetenskapsradion har bett om och fått kommentarer från Annelie Brauner på KS som jag tror är mycket kunnig vad gäller bakterier och urinvägar; hon var utmärkt lärare för drygt ett årtionde sedan och berättade målande om urinvägsinfektionernas mikrobiologi för oss glada kandidater. Hon säger kloka och okontroversiella saker. Att bakterierna som selekteras fram hos patienter som får långtidsbehandling med antibiotika är resistenta mot just dessa antibiotika är ju självklart.

Således, om man hittar åter till mina betygskriterier, kan vi bocka av: ingen från studien berättar om den, en utomstående (klok) person får kommentera, och det finns en referens längst ner. Tre rätt av tre möjliga så långt!

Men problemet är att det inte framgår tillnärmelsevis bra nog att det var en negativ studie. Den aktuella studien saknar en kontrollgrupp och det går inte ens att uttala sig om huruvida tranbärsjuicen i denna studie hade någon som helst effekt på de behandlade kvinnorna: att mediantiden till första symtomatiska urinvägsinfektion var 4 månader talar för att effekten var blygsam om man relaterar till kriteriet att man skulle ha haft minst 3 urinvägsinfektioner under året innan studien. Påståendet i första stycket, "Nu visar en holländsk studie att tranbärjuice har en viss förebyggande effekt mot urinvägsinfektioner, som inte ökar risken för resistensutveckling", är en över- och feltolkning av den aktuella studiens resultat.

En bisak som den här artikeln inte handlar om är att det finns faktiskt en cochraneanalys från häromåret som sammanfattar att det finns visst stöd för att tranbär i olika former kan skydda mot återfall i urinvägsinfektioner. Det finns metodproblem med många av studierna, många patienter avslutar behandlingen under studiernas gång (så även i denna studie) osv, men det finns som sagt ett visst stöd och det är ett intressant uppslag för forskning kring mekanismer, dosering, effekt osv framöver.

Således: IG till Torkelsson och Martin, trots goda föresatser.

Inget samband mellan mobilanvändning och risken för hjärntumör hos barn enligt vetenskapsradion

Gabriella Björk på Vetenskapsradion refererar en epidemiologisk studie relaterad till mobiltelefoni och hjärntumörer hos barn. En tungviktare från min alma mater (KI), Maria Feychting, är en av författarna och Sverige står för en del av fallen: abstract finns på JNCI, här. Pressmeddelandet från KI finns här.

Många andra har gett sig på nyheten men ingen har gjort det så bra som Vetenskapsradion. Det enda jag saknar är någon utomstående som får uttala sig. Feychtings uttalanden är nyanserade och vettiga men det är egentligen ändå inte optimalt att huvudförfattare själva beskriver innebörden av sina resultat.

Så stora delar av huvudfynden och diskussionsdelen i artikeln har hittat in i Vetenskapsradions referat att det är mycket bra vetenskapsjournalistik. En nyfiken allmänhet får med sig långt bättre förståelse för ämnet efter läsning än innan.

Jag kan tyvärr inte ge MVG pga huvudförfattaren får beskriva sina egna fynd och deras betydelse (den principen är överordnad även om det är kloka saker som sägs) och ingen utomstående får säga sitt, men det är snubblande nära tack vare den goda förståelsen för artikeln som bibringas. Starkt VG, alltså!

Glutenintolerans ett globalt problem som kan leda till många barns död enligt Vetenskapsradion

Natalie von Der Lehr på Vetenskapsradion berättar om en studie från Umeå som uppskattar antalet odiagnostiserade fall av glutenöverkänslighet, celiaki i världen och dödligheten i detsamma. Glutenintolerans ett globalt problem som kan leda till många barns död. Det blir nödvändigt att hålla flera tankar i huvudet nu:

1. Umeågruppen har alltså ställt upp en beräkningsmodell i Excel för att utifrån antaganden (gissningar) om förekomst av celiaki, nivå av sjukvårdssystem och -resurser i olika länder samt småbarnsbefolkning i alla världens länder beräkna hur många barn som lever med odiagnostiserad celiaki och hur många som kan tänkas avlida årligen av sjukdomen.

2. Det är mycket möjligt att deras slutsats i någon bemärkelse är "sann"; säkert finns det en underdiagnostik och säkert avlider barn i världen av denna sjukdom. Med nödvändighet (vilket författarna också diskuterar i diskussionsdelen av artikeln) är detta en grov skattning som mer anger en storleksordning och manar till diskussion bland folkhälsovetare.

3. Vetenskapsjournalistiskt är det dock för tunt i rapporten: jag hade önskat mig (1) en kort beskrivning, liknande den jag skrev ovanför under punkt 1, av vad som gjorts snarare än att bara kalla det för "en studie" och "kunskap", (2) att någon icke-inkopplad forskare kommenterade resultaten, (3) att ingen av författarna fick uttala sig (här kan man tänka sig att författarna och någon annan får uttala sig, det vore ok). Klädsamt vore att osäkerheten i skattningen syntes bättre än att man skriver "omkring 42.000" vilket är larvigt exakt--i sensitivitetsanalysen hittar man siffror från ca 20.000 till drygt 100.000 när parametrarna varieras.

Trots att det rör sig om ett intressant inlägg i folkhälsodiskussioner som refereras så är det i mitt tycke otillräckligt som vetenskapsjournalistik. Jag ger med tvekan betyget godkänt eftersom referatet ändå huvudsakligen träffar rätt vad gäller resultaten samt inkluderar en referens.

Sund Skepsis på Vetenskapsradion och Studio Ett

Nej, jag har inte fått vara med i radio... det har däremot blivande kollegan Anne Brynolf på min alma mater, KI. Hon hörde vetenskapsradions reportage häromdagen och hon tyckte det lät så märkligt att hon helt enkelt kollade upp originalartikeln, och bloggade om det här.

Till saken hör att alla riksmedier med självkänsla nappade på nyheten och började skriva utifrån Vetenskapsradions tämligen dåligt underbyggda referat. Sakkunniga personer som ofta citerade Åkerstedt som forskar om sömn, LO-ordföranden och representant för företagarna slog sina huvuden ihop.

Sedan började utmärkta radioprogrammet Medierna nosa på frågan och ställa ansvarig utgivare mot väggen. Det kom en rättelse igår på ekot vilket hedrar.

Det finns massor med viktiga poänger vad gäller kritisk granskning av originalartikeln i det här fallet; många har Brynolf redogjort för på ett förtjänstfullt sätt på sin blogg. Jag kan tillägga en käpphäst som jag sadlar på så ofta jag kan: enkätmetodiken tillhör den kvalitativa, inte den kvantitativa forskningens domän. Den är utmärkt för att generera förståelse och hypoteser, men inte för att generalisera och skatta storleksordningar.

Jag konstaterar att vetenskapsradion förmodligen gått i det jag häromdagen kallat "pressmeddelandefällan". Jag vidhåller fortfarande att vetenskapsjournalisten måste hålla följande tanke främst i sitt sinne när hon träffar en person som skrivit ett vetenskapligt arbete: den här personen är den bästa tänkbara på att förklara vad som gjorts, men den sämsta tänkbara för att förklara hur bra och viktigt det är.

Brynolf har helt rätt i rapporteringen på Studio Ett idag i att det var enkelt vid läsning av abstract att konstatera att det var orimliga slutsatser som drogs av en författare--det kräver möjligen några terminers högskolestudier för att få en vana att läsa vetenskaplig litteratur.

Heimersson går lite vilse; det var en "bra nyhet" eftersom det var någon form av allmänt intressant nyhet. Det "sätter fantasin i rörelse" tycker han. "Det finns grejer vi kan diskutera utan att ha empiriskt material"... snurrigt.

Det är utmärkt att man på studio ett idag problematiserar att författare medvetet överdriver sin forsknings betydelse, särskilt i tidigt skede, för att få uppmärksamhet och i förlängningen pengar. Korrekt och viktigt!

Om Anne Brynolf satte betyg på vetenskapsjournalistik är jag säker på att hon hade gett IG till Vetenskapsradion häromdagen och jag hade stämt in i kören.

Tidig behandling för HIV-smittade bra mot TBC

Annika Östman på Vetenskapsradion skriver att tidig behandling för HIV-smittade är bra mot TBC . Det framgår inte i artikeln, men detta är faktiskt förhandspublicerat i NEJM i förrgår (vilket alla vet som prenumererar på deras innehållsförteckning och förhandspublikationer, vilket borde vara obligatoriskt för medicinjournalister), inte bara draget på konferens.

Studien kallas i referatat för "den stora parrelationsstudien från nio länder" utan att förklara vad som åsyftas. Det rör sig alltså om drygt 1700 personer med tidig HIV-infektion som levde i parrelation med en person som inte hade HIV när studien började. Hälften lottades till omedelbar behandling, hälften till behandling styrd av symtom på HIV-infektion eller sjunkande CD4-tal (ett mått på påverkan på immunförsvaret). Studien bröts i förtid pga storleken och statistiska styrkan på resultaten. Då var medianuppföljningstiden av patienterna 1,7 år. Endast 21% av patienterna i gruppen som slumpades till symtomstyrd behandling hade börjat ta HIV-läkemedel när studien bröts.

Nyckelfyndet som presenteras i NEJM är att tidig behandling minskade spridningen till partnern. Endast en partner till person som fick omedelbar behandling smittades av sin partners HIV, medan 27 partners i gruppen som fick symtomstyrd behandling blev smittade (ytterligare 11 personer smittades av HIV, men inte av sin partner). HIV-överföringen skedde huvudsakligen i Afrika (82%).

Man har även följt s.k. "treatment outcomes" och funnit en relativ riskminskning med 41% (11-60%), i absoluta tal 3% (0,75%-4,5%) för allvarliga HIV-relaterade händelser eller dödsfall. Skillnaden drevs främst av en skillnad i fall av icke-lung-tuberkuls (3 fall vid tidig behandling, 17 vid sen behandling); lungtuberkulos däremot drabbade ungefär lika många i båda grupperna (13 respektive 15). Nästan alla dessa händelser (89%) skedde i Asien och Afrika (inte i USA).

Referatet från Vetenskapsradion får med viss tvekan VG; lite mer kött på benen avseende metodiken saknar jag (t.ex. varför det kallas för parrelationsstudie), likaså länk och omnämnande av NEJM-artikeln, och en förklaring av huvudresultatet i studien. Kommentaren från icke involverade professor Albert är nyanserad och förklarar sammanhanget på ett bra sätt. Ingen som var med i studien har fått skryta om den. Tyvärr går Östman i en pressmeddelandefälla när hon bara nämner en relativ riskreduktion utan att beskriva den absoluta riskminskningen och (optimalt) skattningen av precisionen i uppskattningen. Ändå är detta mycket viktig samtida HIV-forskning och i det mesta korrekt refererat. Utmaningen i att behandla och bromsa HIV-epidemin i fattiga länder i Afrika och Asien är ett ämne som går att göra långa reportage om och som bär iväg för långt för ett sådant här referat. Det är ett intressant ämne som säkert finns skäl för vetenskapsradion att dyka ner i fler gånger.

Samband mellan passiv rökning och sämre hörsel

Vetenskapsradion skriver/pratar om en epidemiologisk studie som på ganska ambitiöst sätt mätt hörsel samt en biokemisk markör för rökarstatus och sökt efter samband. Originalartikeln finns här , dvs inte i (finare) tidskriften JAMA utan i en dotterpublikation i samma familj. Aftonbladet genom TT skriver kort här.

Artikeln är måttligt svår att förstå och tolka; jag fastnar i detta med biomarkören "kotinin" för passiv rökning; om man har mer än 15 i kotinin så är man rökare. Säger man i en enkät att man rökt något sista 5 dygnen så är man rökare. Övriga är icke-passivrökare om de icke har mätbar kotinin, annars delas de upp i kvartiler utifrån grad av passiv rökning.

Validiteten för kotinin är inte uppenbar och referens 23 beskriver ett annorlunda förfarande där man frågade vuxna i hushållet om de faktiskt rökte.

På samma vis är det inte självklart att kotininvärden eller ens passivrökarstatus vid en inventeringstidpunkt är meningsbärande markör för hur exponerad man varit genom uppväxt osv.

Det hade varit mycket tilltalande att mäta hörsel hos rökarna för att se om den (som förväntat) vore markant sämre.

Vetenskapsradion får i stort sett godkänt för dagens referat. Det var inte världens bästa artikel att skriva om, och det är en vidöppen dörr att berätta om ett nytt sätt som tobak är skadligt på (jämför med att berätta på ett ärligt och nyanserat sätt om nya rön som talar mot en entydig och stor nytta med bröstcancerscreening). Författarna själva citeras inte direkt; funderingarna kring innebörden i förlängningen av detta--att barn till rökare skulle screenas för (huvudsakligen asymtomatisk) hörselnedsättning till exempel--låter förhastade och lite larviga. Felaktiga påståendet om vilken tidskrift det var är slarvigt men inte skäl nog att underkänna.

Hormoner räddar fler prostatacancerpatienter enligt vetenskapsradion

Therese Bergstedt på Vetenskapsradion skriver om artikel i veckans NEJM. Det rör sig om en till synes välgjord och viktig randomiserad studie som slumpat män med icke spridd, lokalt inte så avancerad prostatacancer till strålbehandling eller strålbehandling + hormonell behandling under 4 månader i anslutning till strålningen, främst med GnRH-agonist och funnit en statistiskt signifikant, kanske kliniskt relevant skillnad i total dödlighet efter 10 år på 5% i absoluta tal. Konfidensintervallet kring uppskattade skillnaden i total dödlighet mellan grupperna är ganska stort (uträknat utifrån konfidensintervallet för totalresultatet), ungefär 0,5-13%. Studien var inte placebokontrollerad och inte blindad. Följsamhet med studieprotokollet inventerades och redovisades; det är alldeles utmärkt att det redovisas (viktig styrka i redovisningen), men följsamheten var inte hundraprocentig utan snarare 85-95%. Storleksordningen på andelen patienter som avvek från protokollet är jämförbar med storleksordningen på effekten i studien, vilket tillsammans med den öppna studiedesignen gör det något svårare att vara tvärsäker på vad i protokollet som hade effekt för patienterna.

Vetenskapsradion har träffat tämligen rätt som rapporterat om studien; den är faktiskt en viktig pusselbit för vård av patienter med prostatacancer, en av våra vanligaste cancerformer. Ingressen är oskarpt formulerad i att den inte anger vad som är jämförelsegrupp. "Strålning i kombination med korttidsbehandling med hormoner gör att fler patienter som har prostatacancer i tidigt stadium överlever." Det saknas en bisats där det framgår att man jämfört med bara strålning. Å andra sidan framgår det tydligt senare i artikeln, så det kanske snarare är en språklig invändning.

Man har inte låtit någon studieföreträdare berätta om studiens viktighet vilket är en styrka, utan i stället låtit en svensk onkolog kommentera den. Hans slutkläm på den skrivna artikeln, "- Den visar återigen att strålterapi är ett fullgott alternativ till kirurgi och att varje patient ska samtala med sin doktor om vilken behandling man kan välja i det aktuella fallet, säger Sten Nilsson." innehåller så vitt jag vet en allmänt ganska okontroversiell uppfattning, att strålning och kirurgi i nuläget båda kan vara bra alternativ för många patienter med prostatacancer men även ett påstående som är ologiskt för mig och förmodligen för alla icke-experter som hör inslaget, nämligen att den här studien ger ytterligare stöd för den uppfattningen.  Varför är det en rimlig slutsats när kirurgi inte alls var ett alternativ för patienterna som ingick i studien?

Det saknas länk eller referens till artikeln på hemsidan vilket är en svaghet.

Beskrivningen av metod och resultat innehåller en del faktafel och otydligheter; det var 1979 män, inte två tusen. Hade det stått "knappt två tusen" hade det varit helt okej, jag är stor vän av avrundning. Medianuppföljningen var 9 år, inte drygt 6 år. Att "överlevnadsgraden ... bland männen som ingick i studien ökade med nästan nio procent" är onödigt vagt formulerat och egentligen omöjligt att värdera. Siffran 9% verkar ha räknats ut genom att dela överlevnaden i ena gruppen med den andra, 62% / 57% = 1,088. Det är en relativ risk som är abstrakt och inte så meningsbärande. Att i stället beskriva att risken att dö minskade med fem procentenheter, eller hellre från 43 till 38% genom tillägg av hormonell behandling, hade varit mer lättbegripligt. Nämnvärt är att dödligheten i prostatacancer var 8% respektive 4% i de två grupperna, dvs 18 respektive 10 procent av alla dödsfallen, även om det hör mer hemma på journal club än vetenskapsradion.

Artikelförfattaren och professorn har bemödat sig om att faktiskt sätta in studien i ett sammanhang och förklara att liknande forskning finns sedan tidigare på patienter med mer avancerad cancer, och att detta var intressanta resultat som var begripliga utifrån tidigare kunskapsmassan. Relevant och bra.

Jag väger mellan G och VG för detta; det språkliga slarvet och den ologiska slutsatsen i sista meningen drar tyvärr ner helhetsintrycket för mig. Godkänt med plus.

Celler ger större förståelse för ryggmärgsskador enligt Vetenskapsradion

Celler ger större förståelse för ryggmärgsskador - > Kroppen - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio. Forskare vid KI har gjort kul grundforskningsupptäckt som publiceras i Science. Jag har inte gett mig på att försöka kritiskt läsa originalartikeln.

Gabriella Björk på Vetenskapsradion har uppmärksammat artikeln och hennes referat är acceptabelt. Jag noterar följande brister som hindrar det från att vara storslaget: Referens saknas, ens till vilken tidskrift det gäller. Utomstående har inte kommenterat. Den som kommenterar betydelsen är författare och självklart stolt över sina resultat. Däremot är tolkningen från vetenskapsradion helt ok, även om det hade varit lättare att bedöma viktigheten i resultaten om man vetat att det publicerats i världens bästa tidskrift och att någon annan än författaren sagt att det var det bästa sedan skivat bröd.

Jag har en distinkt känsla av att en sådan här artikel i Science aldrig någonsin skulle ha refererats på svensk radio om det inte varit ett svenskt forskargäng som skrivit den. Det är tråkigt.

Betyget blir G, inte mer.

Bättre överlevnad med detaljerad lungröntgen enligt Vetenskapsradion

Bättre överlevnad med detaljerad lungröntgen - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio. En osignerad notis på Vetenskapsradion blev utfallet av  den förhandspublicerade artikeln i NEJM häromveckan. Artikeln är gratis tillgänglig på den länken.

Det rör sig om en jättelik cancerscreening-studie i modern tid för en inte helt ovanlig, mycket otrevlig cancerform, lungcancer. Man har screeningundersökt friska rökare som har relativt hög risk att sjukna i cancer med antingen skiktröntgen (datortomografi) eller vanlig lungröntgen och hållit räkning på hur många (1) som man upptäcker lungcancer hos, (2) hur många som dog inom 5 år av lungcancer. Man fann ett positivt resultat för den studerade tekniken med datortomografier. Storleksordningen på resultatet är 87 färre dödsfall i lungcancer bland de 26.000 som screenades. Uttryckt annorlunda: 300 rökare (150-900) behöver undersökas årligen i tre år med skiktröntgen för att förhindra ett dödsfall i lungcancer under en femårsperiod. Ungefär 10 av de 300 kommer att sjukna i lungcancer och fyra av dem att dö av den alldeles oavsett screeningen. Ungefär 100 personer av de 300 kommer att behöva genomgå ytterligare undersökningar till följd av "falskt positiva fynd" som inte visar sig vara cancer.

Det är faktiskt en intressant och i någon bemärkelse viktig studie (annars skulle den inte ha publicerats i NEJM). Vetenskapsradions behandling är för ytlig för det här svåra ämnet. Det är i stort sett felaktigt att enbart ange den relativa riskreduktionen på 20%. Jag saknar en kommentar från någon sakkunnig person som inte var involverad i studien. Som cancerscreening betraktat verkar lungcancerscreening ha potential att vara en mer värdefull metod än mammografi för bröstcancer, kanske t.o.m lika bra som livmoderhalscancerscreening och förmodligen bättre än prostatacancerscreening med PSA.

Ledarkommentaren i NEJM är rätt bra. Mycket behöver göras innan vi ska rulla ut detta över västvärlden.

Jag vacklar mellan IG och G för Vetenskapsradion här men det blir för en gångs skull stolpe in. G eftersom man åtminstone förstått att detta är viktig forskning.

Värktabletter kan öka risken för stroke enligt Vetenskapsradion

Vetenskapsradion bjuder på ett osignerat referat av en BMJ-artikel om en koppling mellan användande av antiinflammatoriska läkemedel, sk NSAID och insjuknande i förmaksflimmer. Artikeln i BMJ finns här och en bra ledarkommentar finns här. Det rör sig om en fall-kontrollstudie utifrån diagnosregister och receptregister i Danmark. Enkelt kan man förklara vad forskarna gjort på följande sätt: man har tittat på två grupper, dels sådana som för första gången fått diagnosen förmaksflimmer (eller -fladder), dels en jämnårig grupp friska personer. I båda grupperna har man räknat hur många som haft ett giltigt recept på antiinflammatoriska läkemedel och med hjälp av en del statistik har man räknat ut att det var något vanligare i flimmergruppen att personerna haft ett sådant recept: 9% i flimmergruppen hade ett sådant recept jämfört med 7% i den friska jämförelsegruppen.

Betyder det här att värktabletterna är orsaken till flimmer?  Tyvärr är det inte så enkelt.  Korrelation och kausalitet är två helt olika saker. Det är inte så svårt att tänka sig följande scenario, vilket även påpekas i ledarkommentaren: någon form av inflammatoriskt tillstånd gör att människor tar värktabletter och dessutom ökar det risken att de får flimmer.  Uttryckt ännu enklare: ju sjukare man är, desto större risk att man har ett smärttillstånd som kräver medicinering och desto större risk att man får förmaksflimmer.

I ledarkommentaren nämner man att det finns en tidigare studie kring detta samband; där fann man ett starkare samband vid långvarig användning än vid nystart, tvärtemot i den danska studien. Denna diskrepans mellan de två studierna talar faktiskt mot ett kausalt samband, liksom att det inte gick att läsa ut några distinkta dos-respons-samband i någondera av studierna.

Har vetenskapsradion rätt i sin rubriksättning, då? Det finns faktiskt en epidemiologisk koppling mellan NSAID och stroke beskriven sedan tidigare, se t.ex. här. Däremot ger dagens BMJ-arbete inte alls något ytterligare stöd för det här påståendet. Jag har naturligtvis inget att invända mot att förmaksflimmer är en av de viktigaste riskfaktorerna för stroke på individ- och befolkningsnivå, men just den här studien handlade inte om en koppling mellan NSAID och stroke utan mellan NSAID och förmaksflimmer.

Vad är min slutsats som läkare med intresse för förmaksflimmer och vetenskaplig litteratur?  Jag kan skriva under på i stort sett allt i BMJ-ledarkommentaren: redan idag finns starka skäl att vara återhållsam med NSAID till patienter som är äldre, patienter med nedsatt njur- eller hjärtfunktion och patienter med högt blodtryck. Den aktuella studien i BMJ har ingen särskild betydelse för patientvård i nuläget (vilket är sant för det mesta som gäller den här typen av läkemedelsepidemiologi--det är en källa till intressanta hypoteser och kul för mekanismforskare som vill fundera på hur olika saker hänger ihop, men sådana här mycket små riskökningar går sällan att tillämpa på ett särskilt distinkt sätt i klinisk sjukvård).

Betygskriterierna då? Det finns med referens till artikeln vilket är bra. Redogörelsen för vad man gjort i studien är acceptabel även om det varit till nytta med en beskrivning av siffrorna (9% vs 7% som jag skrev ovan) som är begripliga för en intresserad allmänhet. Ingen utomstående person har fått uttala sig om betydelsen av resultaten vilket är mindre bra. Ingen från studien har fått yttra sig vilket är bra. Kopplingen till befintlig kunskap om NSAID eller hur den aktuella studien går att relatera till tidigare forskning på ämnet saknas. Det överordnade kriteriet för god vetenskapsjournalistik, att huvudbudskapet i referatet skall ha stöd i artikeln är dock problemet. Hade man utelämnat kopplingen till stroke så hade det här faktiskt varit godkänt, även om kopplingen till patientvård i nuläget är svag. På grund av rubriksättningen blir det dock en kvällstidningslöpsedel av det hela (hade det stått "Värktabletter kan öka risken för förmaksflimmer" hade det varit jättebra).

IG, således.

Åderförkalkade kan behöva äta mer mediciner, enligt Vetenskapsradion

Annika Östman på Vetenskapsradion refererar en internationell kongress i Göteborg som diskuterar sekundärprevention vid etablerad åderförkalkning, ateroskleros .

Det framgår inte vad kongressen heter (EAS 2011 Gothenburg) vilket är en svaghet. Man har bett en professor Olof Wiklund uttala sig; det framgår inte vad hans relation är till kongressen och eventuella rekommendationer som den presenterar (eller vilka eventuella jäv han har) vilket är lite problematiskt.

Däremot har man uppfattat och återgett tämligen icke kontroversiella huvuddrag i modern doktrin kring sekundärprevention; det finns omfattande stöd för agressiv riskfaktormodifiering inklusive potenta statiner.  Det framgår tydligt att det handlar om patienter med etablerad ateroskleros och inte primärprevention (utom i specialfallet med familiär hyperkolesterolemi). Vetenskapsradion nosar till och med på frågan om industrins roll, även om professor Wiklund i sitt citat, "Ja, det är klart att läkemedelsindustrin har intressen, därför försöker vi vara strikt vetenskapliga i utvärderingen av de studier som finns, för de här rekommendationerna" kanske gör det väl lätt för sig.

En realitet som man inte behöver vara paranoid för att acceptera är ju att industrin i ljuv samklang med forskarsamhälle och tidskriftsredaktörer påverkar vilka studier som publiceras. Bra svensk artikel i Läkartidningen som sammanfattar problemet finns här
och en nyckelreferens på engelska finns i NEJM.

Vetenskapsradions rapport från EAS idag är för mig precis på gränsen mellan godkänd och väl godkänd som vetenskapsjournalistik betraktat. Tyvärr blir det stolpe ut pga man saknar länk (eller ens namn) till aktuella kongressen och låter professor Wiklunds floskel om "strikt vetenskaplighet" avsluta artikeln. Betyget blir G.