Hundar upptäcker cancer enligt Vetenskapsradion

Gustaf Klarin på Vetenskapsradion har skrivit ett referat av den här artikeln i European Respiratory Journal (division 2 inom internmedicintidskrifter i allmänhet, men nästan division 1 bland lungmedicintidskrifter, fjärde plats).Det finns pressmeddelande från erj här och internationella vetenskapssajter har snappat upp nyheten och jag har viss misstanke om att det är därifrån uppslaget kommit. Mer om varför snart.

Den som läser eller hör det här referatet kan lätt ledas att tro att förlängningen på detta är hundar som jobbar i rutinsjukvård, ungefär som mammografibussen (skärmbildsbuss för tbc-screening för en äldre lyssnare). Kanske man får gå förbi en lungcancerhund, en bröstcancerhund och en diabeteshund i samband med 50-årskontrollen på vårdcentralen i framtiden?

Detta är dock absolut inte vad artikelförfattarna förespeglar i originalmanus eller ens abstract. Absolut inte!

Från abstract:

LC was identified with an overall sensitivity of 71% and a specificity of 93%. LC detection was independent from COPD and the presence of tobacco smoke and food odors. Logistic regression identified two drugs as potential confounders.

It must be assumed, that a robust and specific volatile organic compound (or pattern) is present in the breath of patients with LC. Additional research efforts are required to overcome the current technical limitations of electronic sensor technologies to engineer a clinically applicable screening tool.

--------------

Den logiska tolkningen av hundförsöken är att det verkar finnas något som "luktar" i utandningsluften hos många personer med lungcancer och som saknas hos de som inte har lungcancer. Om vi kan identifiera detta eller dessa ämnen vore det mycket intressant som cancermarkör för framtida studium och möjligen för användning i screeningsammanhang. Detta är orsaken till att det förhandspublicerats i relativt tung vetenskaplig tidskrift, inget annat.

Denna huvudpoäng saknas helt i Klarins referat som istället bär en doft--svag men kännbar för min tränade näsa med nära 100-procentig precision--av kvällstidning. Om man ögnat igenom abstract framgår den här tolkningen omedelbart, ännu tydligare blir det om man läser artikeln. Jag misstänker därför starkt att den som skrivit referatet inte orkat gå ända till källan.

Huvudbudskapet är mitt överordnade betygskriterium, men även på de andra är detta referat bristfälligt: en huvudförfattare är den enda som får kommentera resultaten, således ingen utomstående som får nyansera det, och referens saknas.

Tyvärr kan jag inte godkänna det här--betyget blir IG.


Hundar upptäcker cancer - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Tarmsköljning gör mer skada än nytta enligt Vetenskapsradion

Therese Bergstedt på Vetenskapsradion har skrivit ett referat om en nyligt publicerad artikel i Journal of Family Practice (journal of vadå sa du?) angående tarmsköljning, en magnumvariant av lavemang ungefär.

 

Originalartikeln (gratis fulltext här) ser ut ungefär som en artikel i Läkartidningen. Inget ont om det, det har sin roll i det professionella samtalet. Det hela är uppbyggt kring två fallbeskrivningar av patienter som mått dåligt efter tarmsköljning och övergår sedan i en begränsad litteraturgenomgång där man konstaterar en avsaknad av vetenskapliga studier till stöd för någon nytta i naturvetenskaplig mening med tarmsköljning och en del fallrapporter om allvarliga komplikationer, t.o.m. dödsfall, som man kopplat till tarmsköljning. Tydligen ingår ofta olika ämnen i sköljvätskan (kaffe, örter, m.m. nämns) och det kan (föga förvånande) vara skadligt.

 

Tarmsköljning gör mer skada än nytta - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

 

Jag tror inte att Vetenskapsradion följer Journal of Family Practice slaviskt (det borde de inte göra, den har impact factor 1,3 och är division 5-tidskrift vad gäller originalvetenskap). Jag tror att uppslaget till det här referatet var t.ex. den här sidan på engelska. Det är en kul nyhet; för oss skeptiker som gillar vetenskapsradion så bekräftar det vår bild av komplementärmedicinare som tokiga och livsfarliga, och det är på alla sätt okontroversiellt.

 

Det är däremot inte någon höjdarartikel att koka soppa på; liknar mer ett 6-veckorsprojekt för en läkarkandidat....

 

Journalistiskt är detta helt ok; man har intervjuat en extern expert, bifogat referens, förklarat väl vad allt handlar om. Hade det varit någon nyhet i detta hade det varit nära MVG. Nu blir det bara G i betyg pga det egentligen är en skitartikel (lämpligt uttryck i detta fall).

Morgoncigaretten är mest cancerframkallande enligt SVT

Linus Brohult på SVT har gjort reportage som t.o.m. kom på Rapport på kvällen, angående en förhandspublicerad artikel i tidskriften Cancer--det finns en länk till en helt annan studie av samma författare (dr Muscat) på hemsidan, dessutom till en annan tidskrift, vilket dokumenterar ganska väl att den gode Brohult förmodligen inte läst originalartikeln (finns här) utan något av de många engelskspråkiga referaten på internet, t.ex. här.

Morgoncigaretten är mest cancerframkallande - vetenskap | svt.se

Så ingen poäng avseende länk/referens; snarast minuspoäng eftersom det var fel länk som angavs vilket enbart förvirrar en intresserad surfare.

En författare får uttala sig om hur viktiga resultaten är, det är minus.

Ingen utomstående uttalar sig, inga poäng där heller.

Beskrivningen av metoden då?  Nå, en bra första fråga är vad "Cancer" är för tidskrift.... det låter ju bra, ungefär som "Nature", "Science", "Blood", "Brain" osv... men det är inte bra, utan visar sig vara division 4-tidskrift inom onkologin.  Inte ens topp 40 inom onkologin.  Då undrar vän av ordning vad som är fel på den här "jättestudien"....

Till att börja med är det jättegamla data; det är en fallserie med dels öron-näsa-halscancer från 1985 till 1991 (endast kirurgiska fall), dels lungcancerfall från 1977 till 1999. Kontrollerna var rökare utan lungcancer (men med andra sjukdomar) som var inbjudna från samma mottagning, vilket är knepigt--det är t.o.m. så att man kan fundera på hur man rafsat ihop sina kontroller (det verkar finnas en betydligt större pool som man plockat matchade rökare ur).  Det fanns en överrepresentation av mer höggradigt tobaksberoende i lungcancergruppen (73% rökte inom 30 minuter, 88% inom en timme, jämfört med 50% respektive 71% i kontrollgruppen), som kvarstod efter korrektion för antal cigaretter rökta. Egentligen är detta hela studien (med motsvarande resultat för önh-cancer).

Min tolkning (vilken har ganska gott stöd i diskussionsdelen i artiklarna, men saknas i rapporteringen i Rapport) är att det hela låter sig lätt förklaras av att mer höggradigt beroende rökare suger i sig mer av varje cigarett (djupare halsbloss, mer rökt av varje cigg). En kul beräkning som jag inte tänker roa mig med är att skatta hur mycket "giftigare" cigaretterna är för höggradigt beroende rökare än för låggradigt beroende diton (gissningsvis inte så mycket farligare, kanske 10 år med höggradigt beroende rökning motsvarar 12-15 år med låggradigt beroende, med samma cigarettförbrukning, s.k. pack years).

Medielogiken gjorde det här till en självklar nyhet i Sverige: ju mer stötande rökbeteende, desto större risk för cancer... säkert känns det t.o.m. tilltalande för rökavvänjare m.fl. att peka på den här sortens data i skrämselsyfte. Vällovligt men jag gillar inte att skrämmas, särskilt inte med skitstudier.

Faktum kvarstår dock: det är inte en särskilt bra eller intressant studie--metoddelen, särskilt vad gäller val av kontroller, är svajig, och data är jättegamla. Påståendet att man "från vårdens sida får det lättare att identifiera rökare som har en särskilt hög risk att utveckla cancer" är kryptiskt.

Betyg då... eftersom jag inte tycker att studien handlar om huruvida "cigarettrökning direkt på morgonen är mer cancerframkallande än annan rökning" utan om att det är vanligare med mer höggradigt tobaksberoende hos rökare som får cancer än hos rökare som inte får cancer så får inte ens huvudbudskapet godkänt. Övriga punkter med länk (felaktig), författarkommentar (skryt), avsaknad av oberoende kommentator sänker också. IG såklart.

Urintest kan visa risk för prostatacancer enligt Vetenskapsradion

En anonym reporter på Vetenskapsradion skriver om en studie i science translational medicine (som jag inte ens visste fanns, och som mitt universitetsbibliotek inte prenumererar på). Abstract finns här.

Urintest kan visa risk för prostatacancer - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Det rör sig alltså om att man testat en analysmetod ("clinical-grade transcription-mediated amplification assay" för att mäta hur mycket av en särskild gen som fanns uttryckt i urinen hos män (oklart vad de sökte för). Det hävdas i abstract att resultatet på detta test, "TMPRSS2:ERG" gav en merinformation jämfört med "bara" PSA-värden vad gällde att förutse hög eller låg risk för prostatacancer.

Liksom igår har jag känslan att nyheten är hittad på internationella sidor som beskriver vetenskapsnyheter, eftersom det rör sig om en ganska liten tidskrift... jag undrar om reportern verkligen läst något i ursprungsartikeln och tvivlar på det eftersom metoddel osv inte berörs med ett ord i referatet.

En professor Marene Landström är patolog i Umeå, enligt flera artiklar tidigare verksam i Uppsala, och forskar sedan drygt två årtionden på prostatacancer.  Hennes intresse för ämnet är säkerligen omfattande, men troligen mer utifrån patologins och laboratoriets horisont. Hennes pressklipp (jag vet ju inte hur mycket hon sa till reportern som klipptes bort) handlar dock uteslutande om den kliniska nyttan.

Det står på många ställen kodord för att detta är mycket tidig kunskap--"kan visa risk", "kan vara mer exakt", "skulle kunna göra", "verkar lovande", "verkar...vara bättre än PSA", "skulle kunna ha stora fördelar".

Det saknas en beskrivning av hur den aktuella studien gått till (ens ungefär hur man gjort) vilket är en brist. Ingen författare får skryta med sina resultat (bra), referens finns (men jag har inte kunnat läsa mer än abstract pga det tydligen inte är någon jättetung tidskrift), men den utomstående experten är inte självklart rätt person att spekulera om den kliniska nyttan--en urolog eller onkolog hade varit mer logisk för att beskriva den tänkbara kliniska nyttan.

Betyget blir godkänt men inte mer utifrån ovanstående. Jag har känslan att många patienter skulle ha svårt att uppfatta kodorden som kvalificerar detta enligt ovan och bara höra att det finns ett test som är bättre än PSA... det är hyfsat men inte en särskilt stor nyhet ännu (vilket framgår av vilken tidskrift det publiceras i)... långt kvar till detta är bevisat nyttigt för miljontals män.

Skyddande gener ger långt liv enligt Vetenskapsradion

Natalie von Der Lehr på Vetenskapsradion refererar en förhandspublicerad artikel i J Am Ger Soc (abstract här).

Skyddande gener ger långt liv - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Det ser vid första anblicken ut att vara rätt bra vetenskapsjournalistik--hyfsad beskrivning av vad som gjordes i studien, referens finns, ingen författare citeras, och en utomstående person får kommentera. Den här gången blir det dock inte toppbetyg, och artikeln väcker en del obekväma frågor.

• Hur ska man välja ut vilka vetenskapliga rön som ska refereras?  Sitter verkligen vetenskapsredaktionen och går igenom alla förhandspublikationer hos topp-10-tidskrifterna inom alla fält? (J Am Soc Ger som jag aldrig hört talas om är nr 9 bland geriatriktidskrifterna och har impact factor i paritet med Cleveland Clinical Journal of Medicine (ganska anonym tidskrift)?  Det tror inte jag. Jag tror att de är smarta och spanar in internationella kollegor som t.ex. HealthNews och ScienceDaily som rapporterar tämligen bra om internationella vetenskapsnyheter.
• Jag har faktiskt ögnat igenom hela originalartikeln, och det är inte sensationellt bra eller ens intressant.  Inferensen att det "måste" vara genetik som förklarar att man blir extremt gammal, är inte särskilt stark och författarna till originalartikeln är försiktiga med sådana spekulationer. Det rör sig alltså om en kohort med 477 välmående personer (icke institutionsboende) som uppnått minst 95 års ålder. Samtliga är av europeisk judisk (Ashkenazi) härkomst och bosatta i nordvästra USA. Jämförelsegruppen är åldersmatchad och undersöktes i början av 70-talet.
  
• Kommentatorn, professor Schiöth från Uppsala, har 228 publicerade referenser på pubmed under bältet, om ganska komplicerade farmakologiska saker som bl.a. har att göra med ätstörningar, beroendeframkallande drogers farmakologi i djur och människor osv. Däremot inte någonting som har med lång livslängd (longevity) eller livsstil (lifestyle) att göra. Hans kommentar, att "studien visar att de flesta av oss måste tänka noga på vår livsstil, om vi ska kunna bli 100 år gamla:

  – De allra flesta, en stor majoritet av populationen, är väldigt känsliga mot dåligt livsstil och de dör i större utsträckning tidigare.

  När vi lär oss mer om vilka gener som kan skydda oss från att bli sjuka, så kan läkare också ge bättre råd till dom (sic) av oss som inte har de skyddande generna, säger Helgi Schiöth:" är tillspetsad och är ett påstående som den aktuella studien näppeligen ger logiskt stöd för.  En mer lämplig person att kommentera resultaten hade varit en epidemiolog eller person som forskar på långlivade... eller varför inte en geriatriker som intervjuat 100-åringar i Västerbotten och bara finns ett rikssamtal bort från Uppsala?
  

• I någon bemärkelse är resultaten inte alls överraskande; procenten av människor från förra seklets början som fortfarande lever har med nödvändighet klarat sig undan en massa sjukdomar och har säkert haft "tur" i någon genetisk bemärkelse. Vilken slutsats vi andra skall dra av detta är inte självklart--det är bättre att vara glad och frisk än ledsen och sjuk, förstås, men det är inte något som enkelt går att göra om till livsstilsråd. Jag tog en mening med mig från den här artikeln som är både tröst och uppmuntran ibland: man blir inte sjuk som straff, och inte heller sjuk som belöning.
  

Min sammanfattning av dagens alster på vetenskapsradion är alltså följande: det är en måttligt intressant artikel i en inte särskilt intressant tidskrift; rubriken på referatet och påståendena från den utomstående experten (som är expert på något helt annat och därför inte självklart lämplig person att kommentera) är inte okontroversiella tolkningar av resultaten.

Trots att formen för referatet utifrån mina kriterier alltså är så pass bra så är detta inte bra journalistik; det är precis stolpe in att vara godkänt.