Fetmaoperation fördubblar risken för alkoholmissbruk enligt SVT Vetenskap (mfl)

Bodil Appelquist på SVT Vetenskap skriver om svensk forskning i fetmakirurgibranschen som inte publicerats annat än som abstract på konferens i våras (varför dyker den här nyheten upp nu?) och därför inte går att värdera på ett vettigt sätt. Från abstractet (som jag inte vet om Appelquist läst) så har man samkört register över genomförda fetmaoperationer med slutenvårds- och diagnosregister och sett en översjuklighet jämfört med kontrollbefolkning (ålders och könsmatchad) i sjukhusvård med diagnosen alkoholberoende. Lite siffror från studien läckte ut t.ex. hit.

Fetmaoperation fördubblar risken för alkoholmissbruk - vetenskap | svt.se

Jag känner mig lite kluven inför hur jag skall bedöma det här referatet; å ena sidan är det här förmodligen ganska bra forskning, å andra sidan är det ganska dålig journalistik. Anledningarna är följande, som jag ser det:

1. Opublicerade data som inte går att värdera för utomstående inklusive journalisten
2. Den enda som kommenterar studien är huvudförfattaren som självklart tycker att detta är det största sedan skivat bröd
3. Siffran som citeras friskt, "fördubblad risk" vid gastric bypass (jämfört med restriktiva operationer, t.ex. vertical banded gastroplastik) är inte alls trivial att värdera utan att känna till mer om data--vilka absoluta frekvenser det rör sig om, till att börja med--det rör sig alltså om en "hazard ratio", alltså en kvot mellan två "oddskvoter" (ett begrepp som i sin tur inte är helt enkelt för lekman att smälta). Statistiskt sett rätt mått men inte alls lätt att kommunicera på meningsfullt sätt.
4. Utan att känna till mer än det som går att läsa i SVT:s referat och länkarna ovan så kan jag säga att det finns potentiella andra förklaringar än den som nämns i SVT:s referat som måste beaktas--t.ex. har fetmakirurgin ökat dramatiskt från 80-talets början till nutid (som är det som omfattades i studien) och fördelningen av operationsmetoder tror jag har förändrats mycket över tid. Validiteten i utfallsmåttet, sjukhusvård med diagnosen alkoholberoende, måste också problematiseras när man bedömer registerstudier.
5. Nämnde jag att det är opublicerade data?

Tyvärr så blir det inte godkänt för det här referatet som annars såg ganska lovande ut.

Nyheten spreds också via TT och Dagens medicin till andra i Sverige, t.ex. hit, hit, hit, hit.

För mycket sömn skadligt enligt SvD

Henrik Ennart på SvD har intervjuat professor Torbjörn Åkerstedt på KI om sömn, utbrändhet, stress m.m., dvs Åkerstedts favoritämnen. Han uttalar sig (liksom då jag hörde honom föreläsa under grundutbildningen) i ganska svepande ordalag om den goda, lagom långa sömnens betydelse för god hälsa och långt liv. Det finns många siffror och hänvisningar till olika studier men det är uttryckt så att det är omöjligt att kolla upp pga otillräckligt angivna referenser.

För mycket sömn skadligt | Inrikes | SvD

Professor Lennart Möller på miljömedicin nämnde under sina ganska trevliga, kåserande föreläsningar för läkarlinjen på kursen om miljömedicin, angående miljö- och hälsolarm samt riskbedömningar att det finns en liten grupp mycket synliga kollegor och forskare i samhället, som trivs i spotlighten och som interagerar på ett sådant sätt med media att de ofta blir tillfrågade när något ska kommenteras. Professor Åkerstedt är en sådan person som ofta syns och hörs när något ska kommenteras som är relaterat till stress och sömn (populära ämnen).

Som vetenskapsjournalistik är dagens alster inte godkänt. Det liknar mer ett veckotidningsreportage, och möjligen är det även det som det är tänkt att vara. Det finns ingen rubrik mer än "inrikes" så det är svårt att avgöra. Ändå är ambitionen tydligt att det ska handla om vetenskapliga rön på något sätt, och då duger det inte.

Referenser saknas, en (svensk) eminens får lägga ut orden utan att bli motsagd, och det "vetenskapliga" förblir höljt i dunkel: vilka är "forskarna" som "misstänker att den uteblivna djupsömnen bidrar till att göra äldre skröpliga"? Vilka är "experterna" som "ansåg att runt åtta timmars sömn var bäst"? Var finns ödmjukheten kring det s.k. ekologiska tankefelet (att medelvärden på befolkningsnivå enkelt medger slutsatser på individnivå)?

Tillägg: Mer av samma problem finns i Ennarts andra artikel i samma serie (om åldrande), men här om D-vitamin.

Morgoncigaretten är mest cancerframkallande enligt SVT

Linus Brohult på SVT har gjort reportage som t.o.m. kom på Rapport på kvällen, angående en förhandspublicerad artikel i tidskriften Cancer--det finns en länk till en helt annan studie av samma författare (dr Muscat) på hemsidan, dessutom till en annan tidskrift, vilket dokumenterar ganska väl att den gode Brohult förmodligen inte läst originalartikeln (finns här) utan något av de många engelskspråkiga referaten på internet, t.ex. här.

Morgoncigaretten är mest cancerframkallande - vetenskap | svt.se

Så ingen poäng avseende länk/referens; snarast minuspoäng eftersom det var fel länk som angavs vilket enbart förvirrar en intresserad surfare.

En författare får uttala sig om hur viktiga resultaten är, det är minus.

Ingen utomstående uttalar sig, inga poäng där heller.

Beskrivningen av metoden då?  Nå, en bra första fråga är vad "Cancer" är för tidskrift.... det låter ju bra, ungefär som "Nature", "Science", "Blood", "Brain" osv... men det är inte bra, utan visar sig vara division 4-tidskrift inom onkologin.  Inte ens topp 40 inom onkologin.  Då undrar vän av ordning vad som är fel på den här "jättestudien"....

Till att börja med är det jättegamla data; det är en fallserie med dels öron-näsa-halscancer från 1985 till 1991 (endast kirurgiska fall), dels lungcancerfall från 1977 till 1999. Kontrollerna var rökare utan lungcancer (men med andra sjukdomar) som var inbjudna från samma mottagning, vilket är knepigt--det är t.o.m. så att man kan fundera på hur man rafsat ihop sina kontroller (det verkar finnas en betydligt större pool som man plockat matchade rökare ur).  Det fanns en överrepresentation av mer höggradigt tobaksberoende i lungcancergruppen (73% rökte inom 30 minuter, 88% inom en timme, jämfört med 50% respektive 71% i kontrollgruppen), som kvarstod efter korrektion för antal cigaretter rökta. Egentligen är detta hela studien (med motsvarande resultat för önh-cancer).

Min tolkning (vilken har ganska gott stöd i diskussionsdelen i artiklarna, men saknas i rapporteringen i Rapport) är att det hela låter sig lätt förklaras av att mer höggradigt beroende rökare suger i sig mer av varje cigarett (djupare halsbloss, mer rökt av varje cigg). En kul beräkning som jag inte tänker roa mig med är att skatta hur mycket "giftigare" cigaretterna är för höggradigt beroende rökare än för låggradigt beroende diton (gissningsvis inte så mycket farligare, kanske 10 år med höggradigt beroende rökning motsvarar 12-15 år med låggradigt beroende, med samma cigarettförbrukning, s.k. pack years).

Medielogiken gjorde det här till en självklar nyhet i Sverige: ju mer stötande rökbeteende, desto större risk för cancer... säkert känns det t.o.m. tilltalande för rökavvänjare m.fl. att peka på den här sortens data i skrämselsyfte. Vällovligt men jag gillar inte att skrämmas, särskilt inte med skitstudier.

Faktum kvarstår dock: det är inte en särskilt bra eller intressant studie--metoddelen, särskilt vad gäller val av kontroller, är svajig, och data är jättegamla. Påståendet att man "från vårdens sida får det lättare att identifiera rökare som har en särskilt hög risk att utveckla cancer" är kryptiskt.

Betyg då... eftersom jag inte tycker att studien handlar om huruvida "cigarettrökning direkt på morgonen är mer cancerframkallande än annan rökning" utan om att det är vanligare med mer höggradigt tobaksberoende hos rökare som får cancer än hos rökare som inte får cancer så får inte ens huvudbudskapet godkänt. Övriga punkter med länk (felaktig), författarkommentar (skryt), avsaknad av oberoende kommentator sänker också. IG såklart.

Skyddande gener ger långt liv enligt Vetenskapsradion

Natalie von Der Lehr på Vetenskapsradion refererar en förhandspublicerad artikel i J Am Ger Soc (abstract här).

Skyddande gener ger långt liv - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Det ser vid första anblicken ut att vara rätt bra vetenskapsjournalistik--hyfsad beskrivning av vad som gjordes i studien, referens finns, ingen författare citeras, och en utomstående person får kommentera. Den här gången blir det dock inte toppbetyg, och artikeln väcker en del obekväma frågor.

• Hur ska man välja ut vilka vetenskapliga rön som ska refereras?  Sitter verkligen vetenskapsredaktionen och går igenom alla förhandspublikationer hos topp-10-tidskrifterna inom alla fält? (J Am Soc Ger som jag aldrig hört talas om är nr 9 bland geriatriktidskrifterna och har impact factor i paritet med Cleveland Clinical Journal of Medicine (ganska anonym tidskrift)?  Det tror inte jag. Jag tror att de är smarta och spanar in internationella kollegor som t.ex. HealthNews och ScienceDaily som rapporterar tämligen bra om internationella vetenskapsnyheter.
• Jag har faktiskt ögnat igenom hela originalartikeln, och det är inte sensationellt bra eller ens intressant.  Inferensen att det "måste" vara genetik som förklarar att man blir extremt gammal, är inte särskilt stark och författarna till originalartikeln är försiktiga med sådana spekulationer. Det rör sig alltså om en kohort med 477 välmående personer (icke institutionsboende) som uppnått minst 95 års ålder. Samtliga är av europeisk judisk (Ashkenazi) härkomst och bosatta i nordvästra USA. Jämförelsegruppen är åldersmatchad och undersöktes i början av 70-talet.
  
• Kommentatorn, professor Schiöth från Uppsala, har 228 publicerade referenser på pubmed under bältet, om ganska komplicerade farmakologiska saker som bl.a. har att göra med ätstörningar, beroendeframkallande drogers farmakologi i djur och människor osv. Däremot inte någonting som har med lång livslängd (longevity) eller livsstil (lifestyle) att göra. Hans kommentar, att "studien visar att de flesta av oss måste tänka noga på vår livsstil, om vi ska kunna bli 100 år gamla:

  – De allra flesta, en stor majoritet av populationen, är väldigt känsliga mot dåligt livsstil och de dör i större utsträckning tidigare.

  När vi lär oss mer om vilka gener som kan skydda oss från att bli sjuka, så kan läkare också ge bättre råd till dom (sic) av oss som inte har de skyddande generna, säger Helgi Schiöth:" är tillspetsad och är ett påstående som den aktuella studien näppeligen ger logiskt stöd för.  En mer lämplig person att kommentera resultaten hade varit en epidemiolog eller person som forskar på långlivade... eller varför inte en geriatriker som intervjuat 100-åringar i Västerbotten och bara finns ett rikssamtal bort från Uppsala?
  

• I någon bemärkelse är resultaten inte alls överraskande; procenten av människor från förra seklets början som fortfarande lever har med nödvändighet klarat sig undan en massa sjukdomar och har säkert haft "tur" i någon genetisk bemärkelse. Vilken slutsats vi andra skall dra av detta är inte självklart--det är bättre att vara glad och frisk än ledsen och sjuk, förstås, men det är inte något som enkelt går att göra om till livsstilsråd. Jag tog en mening med mig från den här artikeln som är både tröst och uppmuntran ibland: man blir inte sjuk som straff, och inte heller sjuk som belöning.
  

Min sammanfattning av dagens alster på vetenskapsradion är alltså följande: det är en måttligt intressant artikel i en inte särskilt intressant tidskrift; rubriken på referatet och påståendena från den utomstående experten (som är expert på något helt annat och därför inte självklart lämplig person att kommentera) är inte okontroversiella tolkningar av resultaten.

Trots att formen för referatet utifrån mina kriterier alltså är så pass bra så är detta inte bra journalistik; det är precis stolpe in att vara godkänt.

Inget samband mellan mobilanvändning och risken för hjärntumör hos barn enligt vetenskapsradion

Gabriella Björk på Vetenskapsradion refererar en epidemiologisk studie relaterad till mobiltelefoni och hjärntumörer hos barn. En tungviktare från min alma mater (KI), Maria Feychting, är en av författarna och Sverige står för en del av fallen: abstract finns på JNCI, här. Pressmeddelandet från KI finns här.

Många andra har gett sig på nyheten men ingen har gjort det så bra som Vetenskapsradion. Det enda jag saknar är någon utomstående som får uttala sig. Feychtings uttalanden är nyanserade och vettiga men det är egentligen ändå inte optimalt att huvudförfattare själva beskriver innebörden av sina resultat.

Så stora delar av huvudfynden och diskussionsdelen i artikeln har hittat in i Vetenskapsradions referat att det är mycket bra vetenskapsjournalistik. En nyfiken allmänhet får med sig långt bättre förståelse för ämnet efter läsning än innan.

Jag kan tyvärr inte ge MVG pga huvudförfattaren får beskriva sina egna fynd och deras betydelse (den principen är överordnad även om det är kloka saker som sägs) och ingen utomstående får säga sitt, men det är snubblande nära tack vare den goda förståelsen för artikeln som bibringas. Starkt VG, alltså!

Mammografi minskar inte cancerdöd enligt DN och TT

En ny artikel om mammografiscreening har släppts på BMJ och TT har skrivit ett kortkort referat som spridits över svenska tidningar idag. Johan Nilsson på DN har fyllt på med lite med kött på benen. Studie: Mammografi minskar inte cancerdöd.

Det rör sig om en smart studie i BMJ, men naturligtvis ingen definitiv sanning. Tonfallet är resonerande; analogin med livmoderhalscancerscreeningens mätbara effekter på dödlighet i den sjukdomen i länder som startade gynekologisk hälsoundersökning vid olika tidpunkter är logiskt tilltalande. Diagrammen över dödligheten i de olika länderna är tydliga.

TT:s referat är sakligt och rätt bra; ingen namngiven författare får skryta med resultaten, det framgår att det är en topp-fem-tidskrift som det publiceras i, metodiken är välbeskriven. Egentligen helt godkänt, möjligen med reservation för rubriken som är för svart. "Minskad bröstcancerdöd beror kanske inte på mammografi" vore ett mildare och tråkigare alternativ. VG för TT.

Nilssons tillägg där han försöker sätta det hela i ett sammanhang och nämner Tabars hårt uppslagna studie som kom för en månad sedan är tyvärr inte bra nog; för mig underblåser det bilden av vetenskap som revolutionär--det som är sant ena dagen är helt fel nästa dag, och det finns alltid en öppning för att i morgon kommer en ny studie som kastar alla gamla på sophögen.  Det är dramaturgiskt lockande för journalister med sådana motsättningar, men bidrar mer till förvirring och allmän misstro mot forskning i allmänhet för icke initierade läsare.

Ska man nämna de stora randomiserade cancerscreeningstudierna så krävs det betydligt mer arbete med att problematisera och förklara. Så trots en god ansats och intention så sänker de sista meningarna betyget på DN:s artikel snarare än höjer. Godkänt, bara. Jag saknar som vanligt länk till (den här gången gratis tillgängliga artikeln) på alla hemsidorna, trist.

Passiv rökning försämrar barns hörsel enligt SVT vetenskap

Anders Forsberg på SVT gav sig på artikeln om passiv rökning och hörselnedsättning som jag skrev om igår. Han klarar uppgiften sämre än Vetenskapsradion och problemet verkar vara att han utgått från ett referat av originalartikeln. Jag konstaterar att hans brödtext är smärtsamt nära den engelska texten.

Det rör sig om övertolkning av epidemiologi, orimligt stora slutsatser om kausalitet utifrån den här intressanta hypotesgenererande studien, och om vidöppna dörrar som slås in ("Vi behöver ytterligare forskning men under tiden rekommenderar vi att undvika rök runt barn, säger Ralph Holme."). Eftersom motsatsen till det påståendet är absurd ("Vi rekommenderar att exponera barn för tobaksrök") så är detta inte meningsbärande.

Det saknas referens eller länk till originalarbetet, metodiken i originalarbetet nämns inte med ett ord (klassificeringen av rökarstatus är alltså till stor del beroende av en biokemisk markör som gissningsvis påverkas av passiv rökning sista dagarna-veckorna och validiteten för kotininet torde gå att problematisera), en författare och en företrädare för en patientorganisation får komma till tals och uttala sig om studiens förträfflighet och konsekvenser... dessutom verkar det som att SVT nästan helt lånat texten från BBC i stället för att själva läsa originalarbetet.

Betyget blir tyvärr IG, således.

Miljögift orsakar diabetes enligt SvD

Miljögift orsakar diabetes | Inrikes | SvD. Michael Nilsson skriver i SvD om en nyss förhandspublicerad artikel från en grupp medicinare och miljömedicinare i Uppsala. Mitt universitetsbibliotek har tekniska svårigheter med den här tidskriften just nu så jag har inte kommit åt att läsa mer än abstractet. Som tur är räcker det för att konstatera att referatet i SvD är undermåligt.

Det rör sig om något så trevligt som en kohortstudie, vilket är en betydligt jobbigare form av miljömedicinsk/epidemiologisk forskning än den vanligare fall-kontrollstudien. Man undersöker en stor grupp friska människor på olika sätt och följer dem över tid och ser vilka som blir sjuka på olika sätt och vilka som förblir friska, och hur de skilde sig åt från början.  Djävulen bor i detaljerna och det är ganska svår forskning att läsa och tolka när man börjar korrigera siffrorna på olika sätt för kända riskfaktorer osv.

Min sammanfattning av resultatet är följande: 5% av gruppen 70-åringar sjuknade under en 5-årsperiod. Det fanns en statistiskt signifikant överrepresentation av människor med höga "summerade halter av PCB" bland de som fick diabetes jämfört med bland de som inte fick diabetes. Jag konstaterar att tydligen fick ingen eller nästan ingen i kvintilen med lägst PCB-summa diabetes, och detta ensamt gav upphov till huvudresultatet: "After adjusting for known type 2 diabetes risk factors, including obesity, odds ratios (ORs) (95% CIs) for type 2 diabetes at age 75 years (n = 36) according to the quintiles of a summary measure of concentrations of PCBs (vs. the lowest quintile) were 4.5, 5.1, 8.8 (1.8–42.7), and 7.5 (1.4–38.8) (P_trend <0.01)." (från abstract). Min tolkning är utifrån att samtliga andra oddskvoter var över 4.

Problemen med artikeln sedd som vetenskapsjournalistik är följande:
1. Rubriken saknar stöd i studien. Kohortstudier ger inte svar på orsakssamband.
2. Den enda som uttalar sig om innebörden av resultaten är författare till studien.
3. Siffran som anges i brödtexten, "nio gånger så stor vid höga halter av PCB" är inte meningsbärande.
4. Slutsatserna om att man bör ändra kosthållning för att minska PCB-belastning är mycket spekulativa.

En fråga på mitt formulär för vår Journal club på hemmakliniken där vi på strukturerat sätt går igenom vetenskapliga artiklar några gånger per termin är: "Vad kan man säga om den tidskrift resultaten publiceras i?". Här noterar jag att det publiceras i Diabetes Care, som enligt sin egen hemsida är sexa bland endokrinologiskt inriktade tidskrifter och fyra bland tidskrifter som publicerar originalforskning inom det fältet. Det finns flera hög-impact-tidskrifter inom internmedicin och epidemiologi som gärna publicerar riktigt bra forskning i den här genren.

Michael Nilsson har skrivit en bra kvällstidningsspalt, men som vetenskapsjournalistik i stor dagstidning är det här inte i närheten av godkänt.

Tyvärr IG.

Värktabletter kan öka risken för stroke enligt Vetenskapsradion

Vetenskapsradion bjuder på ett osignerat referat av en BMJ-artikel om en koppling mellan användande av antiinflammatoriska läkemedel, sk NSAID och insjuknande i förmaksflimmer. Artikeln i BMJ finns här och en bra ledarkommentar finns här. Det rör sig om en fall-kontrollstudie utifrån diagnosregister och receptregister i Danmark. Enkelt kan man förklara vad forskarna gjort på följande sätt: man har tittat på två grupper, dels sådana som för första gången fått diagnosen förmaksflimmer (eller -fladder), dels en jämnårig grupp friska personer. I båda grupperna har man räknat hur många som haft ett giltigt recept på antiinflammatoriska läkemedel och med hjälp av en del statistik har man räknat ut att det var något vanligare i flimmergruppen att personerna haft ett sådant recept: 9% i flimmergruppen hade ett sådant recept jämfört med 7% i den friska jämförelsegruppen.

Betyder det här att värktabletterna är orsaken till flimmer?  Tyvärr är det inte så enkelt.  Korrelation och kausalitet är två helt olika saker. Det är inte så svårt att tänka sig följande scenario, vilket även påpekas i ledarkommentaren: någon form av inflammatoriskt tillstånd gör att människor tar värktabletter och dessutom ökar det risken att de får flimmer.  Uttryckt ännu enklare: ju sjukare man är, desto större risk att man har ett smärttillstånd som kräver medicinering och desto större risk att man får förmaksflimmer.

I ledarkommentaren nämner man att det finns en tidigare studie kring detta samband; där fann man ett starkare samband vid långvarig användning än vid nystart, tvärtemot i den danska studien. Denna diskrepans mellan de två studierna talar faktiskt mot ett kausalt samband, liksom att det inte gick att läsa ut några distinkta dos-respons-samband i någondera av studierna.

Har vetenskapsradion rätt i sin rubriksättning, då? Det finns faktiskt en epidemiologisk koppling mellan NSAID och stroke beskriven sedan tidigare, se t.ex. här. Däremot ger dagens BMJ-arbete inte alls något ytterligare stöd för det här påståendet. Jag har naturligtvis inget att invända mot att förmaksflimmer är en av de viktigaste riskfaktorerna för stroke på individ- och befolkningsnivå, men just den här studien handlade inte om en koppling mellan NSAID och stroke utan mellan NSAID och förmaksflimmer.

Vad är min slutsats som läkare med intresse för förmaksflimmer och vetenskaplig litteratur?  Jag kan skriva under på i stort sett allt i BMJ-ledarkommentaren: redan idag finns starka skäl att vara återhållsam med NSAID till patienter som är äldre, patienter med nedsatt njur- eller hjärtfunktion och patienter med högt blodtryck. Den aktuella studien i BMJ har ingen särskild betydelse för patientvård i nuläget (vilket är sant för det mesta som gäller den här typen av läkemedelsepidemiologi--det är en källa till intressanta hypoteser och kul för mekanismforskare som vill fundera på hur olika saker hänger ihop, men sådana här mycket små riskökningar går sällan att tillämpa på ett särskilt distinkt sätt i klinisk sjukvård).

Betygskriterierna då? Det finns med referens till artikeln vilket är bra. Redogörelsen för vad man gjort i studien är acceptabel även om det varit till nytta med en beskrivning av siffrorna (9% vs 7% som jag skrev ovan) som är begripliga för en intresserad allmänhet. Ingen utomstående person har fått uttala sig om betydelsen av resultaten vilket är mindre bra. Ingen från studien har fått yttra sig vilket är bra. Kopplingen till befintlig kunskap om NSAID eller hur den aktuella studien går att relatera till tidigare forskning på ämnet saknas. Det överordnade kriteriet för god vetenskapsjournalistik, att huvudbudskapet i referatet skall ha stöd i artikeln är dock problemet. Hade man utelämnat kopplingen till stroke så hade det här faktiskt varit godkänt, även om kopplingen till patientvård i nuläget är svag. På grund av rubriksättningen blir det dock en kvällstidningslöpsedel av det hela (hade det stått "Värktabletter kan öka risken för förmaksflimmer" hade det varit jättebra).

IG, således.

Avgörande studie visar att mammografi räddar liv, enligt vetenskapsradion

Niklas Zachrisson på Vetenskapsradion skriver och rapporterar om ett infekterat och svårt ämne, mammografiscreening. Artikeln man hänvisar till, en långtidsuppföljning av de randomiserade studierna från slutet av 70- och början av 80-talen i två svenska län, med Laszlo Tabar som huvudförfattare, har i skrivande stund ännu inte publicerats på något sätt jag kunnat hitta på tidskriften radiologys sida eller i pubmed. Därför kan jag inte ännu kommentera om man tolkat studieresultaten på ett rimligt sätt.

Jag noterar att man ansträngt sig och hittat en person som inte var involverad i studien, kollegan Wärnberg i Uppsala, som kommenterar studieresultaten i ganska allmänna ordalag men inte i klippet som återges får möjlighet att sätta in det i ett sammanhang. Tyvärr så får artikelns huvudförfattare, professor Tabar, sista ordet och rubriksättningen.  Han får konstatera, oemotsagd, att detta är "sista kortet på bordet", och rubriken konstaterar att detta är en "avgörande studie".

Vetenskapsradion nosar på den akademiska diskussionen som förs om nyttan och riskerna med bröstcancerscreening, men gör det för lätt för sig när man låter Tabar avfärda "vissa utländska studier" och "...mena att fördelarna är långt större än nackdelarna".

Jag har följt ämnet sedan några år och känner till den diskussion som förts även inom Sverige.  Professor Tabars forskning problematiseras i Cochranes sammanställning  och man räknar den svenska Two County studien som här följts upp ännu några år som av "poor quality" utifrån tydligt uppställda krav på studiedesign, genomförande och rapportering. Götzsche och Nielsen konstaterar att Two County studien och övriga studier av lägst metodologisk kvalitet också är de som visar på störst nytta med screening, och att de studier som genomförts med högre kvalitet visat ingen eller mindre effekt.

Cochranes och Götzsches slutsats, som resonerats om i olika högljutt tonläge t.ex. i Läkartidningen, är att mammografiscreening troligen minskar dödlighet i bröstcancer, men att skadliga effekter i form av överdiagnostik är vanliga och borde beskrivas på ett ärligare sätt för kvinnor som erbjuds deltagande i screening än vad som görs idag.

Inger Atterstam på SvD är den jag håller högst av alla medicinska vetenskapsjournalister i Sverige. Hon beskrev kontroversen så bra som jag tror det är möjligt att göra på ett populärvetenskapligt sätt, och fick säkert mycket mothugg från okritiska förespråkare av screening.

Utan att ens ha läst Tabars och medarbetares senaste uppföljning av Two Counties har jag stark misstanke att detta, tvärtemot Vetenskapsradions krigsrubriker och Tabars utlåtande om den egna forskningens innebörd, inte alls är den definitiva sanningen om nettonyttan med bröstcancerscreening.

Trots att man på Vetenskapsradions hemsida alltså gjort en bra ansats, nämnt den pågående akademiska kontroversen, låtit en utomstående person kommentera studien (om än mycket ytligt och utan att sätta den i ett större sammanhang) och nämnt referens till artikeln (som dock vid publikationstillfället inte stämmer) så gör rubriken och innehållet i artikeln att det blir stolpe ut.

Om man köper en karismatisk professors påstående att hans senaste studie är den "avgörande" studien som rätar ut alla frågetecken och gör vidare forskning överflödig så är det dålig journalistik. Betyget blir tyvärr IG.

Jag återkommer så snart Tabar et als artikel går att läsa med min läsning av den. Jag kanske blir överraskad och konstaterar att det faktiskt är den avgörande studien som tar slut på debatten kring bröstcancerscreening... men kanske inte.

Tillägg: Abstractet finns på Radiologys hemsida nu (även artikeln om man har behörighet). Jag har läst igenom och försökt smälta.  Jag kan för lite om vad som är bästa sättet att bearbeta en årtionden gammal screeningstudie (det är statistiska och närmast filosofiska frågor som är svåra) men noterar följande:

1. Påståendet att "Kvinnorna som erbjöds mammografi hade 30 procents lägre risk att dö i bröstcancer. Och den minskade dödligheten gällde även lång tid efter att sista undersökningen gjorts" är knepigt att tolka eftersom man anger en relativ riskminskning. Dessutom är det ännu lurigare, eftersom det man åsyftar är risken att dö i en bröstcancer som upptäcktes under screeningperioden 1977-1984. Detta framgår inte av abstract men under metoddelen anges att:
"Breast cancer mortality among all cancer cases diagnosed in the ASP (cancers detected during screening, cancers diagnosed in the interval between screening examinations, and cancers diagnosed among nonattenders [subjects who failed to attend one or more screening examinations]) was compared with breast cancer mortality among cases diagnosed in the PSP (symptomatic cancers and those detected at the closure screening examination) during the trial period (1). Although all women in the trial have been followed up to calculate the person-years at risk, the breast cancer deaths reported pertain to follow-up of women with cancers diagnosed during the screening phase of the trial.". Detta är kanske ett helt rimligt sätt att betrakta en sådan intervention, men det är inte lätt att tolka storleksordningen på resultaten.
2. Jag saknar konkurrerande dödsorsaker för att sätta detta i ett sammanhang. Ingenstans nämns hur många av de drygt 130.000 kvinnorna som levde vid uppföljningen efter knappt 30 år, inte heller hur många som sjuknat i bröstcancer senare. Det må vara så att det skulle skymma bilden av screeningeffekten som författarna målar upp, men om man gör anspråk på att anlägga närmast ett livstidsperspektiv på sin intervention vore detta av mycket stort intresse.
3. Som tur är har vi kommit långt vad gäller övrig behandling av bröstcancer på 30 år.  Såväl livsstilar som andra sjukdomsmönster har förändrats dramatiskt, och mycket till det bättre. Jag saknar en problematisering av det i diskussionsdelen där man i stället räknar om antal "förebyggda dödsfall" till dagens värld.

Min slutsats: Denna längre uppföljning av Two Counties-studien tillför--tvärtemot vad dr Tabar hävdar i Vetenskapsradions inslag--inte så mycket nytt till kunskapsmassan om bröstcancerscreening.   Metodproblemen som Cochraneanalyserna tagit upp i klassifikationen av dödsfall, randomiseringsförfarande och otydligheten som funnits med i t.ex. antal inbjudna kvinnor genom de många årens publikationer försvinner inte genom den här artikeln.  Den gör inte slut på debatten om hur man ska väga nytta mot potentiell skada vid bröstcancerscreening (tvärtemot vetenskapsradions rubrik).

Det ska däremot bli intressant att följa t.ex. Preventive services task force och Cochrane när de uppdaterar sina reviews nästa gång.

Hjärnan påverkas av storstadens stress enligt Vetenskapsradion

Vetenskapsradion gav sig på samma artikel i Nature som jag kommenterade  igår när DN refererade den. Jag behöver inte ge mig in på subtiliteterna som finns i epidemiologin som ligger bakom påståendet att stadsbor har mer psykisk ohälsa än landsortsbor, och det är kanske att begära för mycket av vetenskapsjournalisterna att de skall ge sig in på detaljgranskning av referenslistan när de har en eftermiddag på sig att skumma innehållsförteckningen i flera tidskrifter.

Jag konstaterar att Vetenskapsradion förstått att detta rör sig om mekanismforskning, att man låtit en expert som inte är knuten till originalartikeln uttala sig om vad det betyder, och att man på hemsidan har med referensen till artikeln som gör det mycket enklare för intresserade läsare att själva hitta artikeln. Slutknorren, att det "kan vara viktigt eftersom vi kan vänta oss att allt fler drabbas av stress och ångest, i takt med att världens städer växer" (min kursivering) är lite spekulativ, men träffar långt mer rätt i tonfall än Karin Bojs gjorde i DN.

Betyget blir VG; hade man fördjupat sig och problematiserat epidemiologin som låg till grund för studien hade det blivit MVG.

Livet på landet bra för hjärnan enligt DN

Karin Bojs refererar en artikel i veckans Nature. Det har rubriken "krönika" och är mer kåserande än vanliga vetenskapsnotiser eller -artiklar. Abstract till originalartikeln finns på Nature och handlar om ganska sofistikerad neurovetenskaplig grundforskning.

Utgångspunkten är ett tydligen känt samband mellan boende och uppväxt i städer och förekomst av en del psykisk ohälsa--det nämns affektiva sjukdomar, ångestsjukdomar och schizofreni i originalartikeln. Referens 2 i originalartikeln är en metaanalys från 2009 av befolkningsstudier som tittat på "urbanicitet" som riskfaktor för psykisk ohälsa i kategorierna affektiv sjukdom, ångestsjukdom och missbruk. Jag har ögnat igenom den; det är ganska tung epidemiologi att granska kritiskt i de metaanalyserade arbetena och jag har inte gett mig på dessa.

Det rör sig om metodologiskt och statistiskt heterogena studier, bl.a. punktprevalensmätningar, och mycket skulle gå att problematisera i de ingående arbetena. Slutsatsen på referens 2 (Peen et al) är att det finns en något större förekomst av psykisk ohälsa i kategorierna ångest och affektiv sjukdom bland stadsbor--man har beräknat en poolad oddskvot på 1,38 (1,17-1,64) för "any disorder". Det rör sig om en liten riskökning i epidemiologiska sammanhang, och även den övre siffran i konfidensintervallet svarar mot en liten riskökning.

Således uppfattar jag bakgrunden för såväl Nature-artikeln som Karin Bojs referat som ganska torftigt. Att påstå som i DN att "...depressioner och ångesttillstånd är betydligt vanligare i städer än på landsbygden" och att någon av faktorerna som kännetecknar storstaden kan "vara förödande för den psykiska hälsan" är att dra ganska blygsam epidemiologi alldeles för långt.

Vad finns att säga om det aktuella Nature-arbetet då?  Det rör sig om funktionell magnetkameraundersökning i olika situationer av friska tyska försökspersoner, huvudsakligen högskolestuderande, och man har funnit trender i hur ämnesomsättningen i olika delar av hjärnan reagerar på olika typer av stress. I diskussionsdelen försöker författarna koppla ihop fynden med annan forskning (referenser 22-23) som handlar om liknande avbildande diagnostik på patienter med psykisk ohälsa och personer med risk för psykisk ohälsa.

Den sista kopplingen må vara suggestiv och intressant för grundforskare inom psykisk ohälsa och fMRI, men att tolka det som i DN, att "bo i en storstad ger helt klart negativa effekter på hjärnan" och att det till följd av urbaniseringen i världen "blir mycket extra psykisk sjukdom" är en kraftig övertolkning.

Det är nämligen ingen sjukdom eller hjärnskada att vara stadsuppvuxen frisk högskolestudent vars hjärna, avbildad på ett visst sätt, lyser aningen mer än genomsnittet i ett volymselement långt inne i hjärnan.

Min läsning av Natureartikeln är att detta är ganska kul forskning gjord på ett innovativt sätt (annars skulle det naturligtvis inte publicerats i Nature). Däremot är det osakligt att generalisera detta och dra slutsatser om samhällsutvecklingen som i DN. Jag blir än en gång sugen på att börja följa Nature--jag gjorde ett försök för 3-4 år sedan men gav upp pga otillräcklig allmänbildning.

Vad gäller mina käpphästar tycker jag att Bojs dragit orimligt stora slutsatser från vad som i själva verket är spännande grundforskning, att det saknas en länk till abstractet för artikeln och att ingen utomstående sakkunnig fått yttra sig. På pluskontot har i och för sig ingen med inblandning i studien fått uttala sig (positivt) om innebörden av resultaten.

Betyget blir IG.