Karin Bojs refererar en artikel i veckans Nature. Det har rubriken "krönika" och är mer kåserande än vanliga vetenskapsnotiser eller -artiklar. Abstract till originalartikeln finns på Nature och handlar om ganska sofistikerad neurovetenskaplig grundforskning.
Utgångspunkten är ett tydligen känt samband mellan boende och uppväxt i städer och förekomst av en del psykisk ohälsa--det nämns affektiva sjukdomar, ångestsjukdomar och schizofreni i originalartikeln. Referens 2 i originalartikeln är en metaanalys från 2009 av befolkningsstudier som tittat på "urbanicitet" som riskfaktor för psykisk ohälsa i kategorierna affektiv sjukdom, ångestsjukdom och missbruk. Jag har ögnat igenom den; det är ganska tung epidemiologi att granska kritiskt i de metaanalyserade arbetena och jag har inte gett mig på dessa.
Det rör sig om metodologiskt och statistiskt heterogena studier, bl.a. punktprevalensmätningar, och mycket skulle gå att problematisera i de ingående arbetena. Slutsatsen på referens 2 (Peen et al) är att det finns en något större förekomst av psykisk ohälsa i kategorierna ångest och affektiv sjukdom bland stadsbor--man har beräknat en poolad oddskvot på 1,38 (1,17-1,64) för "any disorder". Det rör sig om en liten riskökning i epidemiologiska sammanhang, och även den övre siffran i konfidensintervallet svarar mot en liten riskökning.
Således uppfattar jag bakgrunden för såväl Nature-artikeln som Karin Bojs referat som ganska torftigt. Att påstå som i DN att "...depressioner och ångesttillstånd är betydligt vanligare i städer än på landsbygden" och att någon av faktorerna som kännetecknar storstaden kan "vara förödande för den psykiska hälsan" är att dra ganska blygsam epidemiologi alldeles för långt.
Vad finns att säga om det aktuella Nature-arbetet då? Det rör sig om funktionell magnetkameraundersökning i olika situationer av friska tyska försökspersoner, huvudsakligen högskolestuderande, och man har funnit trender i hur ämnesomsättningen i olika delar av hjärnan reagerar på olika typer av stress. I diskussionsdelen försöker författarna koppla ihop fynden med annan forskning (referenser 22-23) som handlar om liknande avbildande diagnostik på patienter med psykisk ohälsa och personer med risk för psykisk ohälsa.
Den sista kopplingen må vara suggestiv och intressant för grundforskare inom psykisk ohälsa och fMRI, men att tolka det som i DN, att "bo i en storstad ger helt klart negativa effekter på hjärnan" och att det till följd av urbaniseringen i världen "blir mycket extra psykisk sjukdom" är en kraftig övertolkning.
Det är nämligen ingen sjukdom eller hjärnskada att vara stadsuppvuxen frisk högskolestudent vars hjärna, avbildad på ett visst sätt, lyser aningen mer än genomsnittet i ett volymselement långt inne i hjärnan.
Min läsning av Natureartikeln är att detta är ganska kul forskning gjord på ett innovativt sätt (annars skulle det naturligtvis inte publicerats i Nature). Däremot är det osakligt att generalisera detta och dra slutsatser om samhällsutvecklingen som i DN. Jag blir än en gång sugen på att börja följa Nature--jag gjorde ett försök för 3-4 år sedan men gav upp pga otillräcklig allmänbildning.
Vad gäller mina käpphästar tycker jag att Bojs dragit orimligt stora slutsatser från vad som i själva verket är spännande grundforskning, att det saknas en länk till abstractet för artikeln och att ingen utomstående sakkunnig fått yttra sig. På pluskontot har i och för sig ingen med inblandning i studien fått uttala sig (positivt) om innebörden av resultaten.
Betyget blir IG.
Utgångspunkten är ett tydligen känt samband mellan boende och uppväxt i städer och förekomst av en del psykisk ohälsa--det nämns affektiva sjukdomar, ångestsjukdomar och schizofreni i originalartikeln. Referens 2 i originalartikeln är en metaanalys från 2009 av befolkningsstudier som tittat på "urbanicitet" som riskfaktor för psykisk ohälsa i kategorierna affektiv sjukdom, ångestsjukdom och missbruk. Jag har ögnat igenom den; det är ganska tung epidemiologi att granska kritiskt i de metaanalyserade arbetena och jag har inte gett mig på dessa.
Det rör sig om metodologiskt och statistiskt heterogena studier, bl.a. punktprevalensmätningar, och mycket skulle gå att problematisera i de ingående arbetena. Slutsatsen på referens 2 (Peen et al) är att det finns en något större förekomst av psykisk ohälsa i kategorierna ångest och affektiv sjukdom bland stadsbor--man har beräknat en poolad oddskvot på 1,38 (1,17-1,64) för "any disorder". Det rör sig om en liten riskökning i epidemiologiska sammanhang, och även den övre siffran i konfidensintervallet svarar mot en liten riskökning.
Således uppfattar jag bakgrunden för såväl Nature-artikeln som Karin Bojs referat som ganska torftigt. Att påstå som i DN att "...depressioner och ångesttillstånd är betydligt vanligare i städer än på landsbygden" och att någon av faktorerna som kännetecknar storstaden kan "vara förödande för den psykiska hälsan" är att dra ganska blygsam epidemiologi alldeles för långt.
Vad finns att säga om det aktuella Nature-arbetet då? Det rör sig om funktionell magnetkameraundersökning i olika situationer av friska tyska försökspersoner, huvudsakligen högskolestuderande, och man har funnit trender i hur ämnesomsättningen i olika delar av hjärnan reagerar på olika typer av stress. I diskussionsdelen försöker författarna koppla ihop fynden med annan forskning (referenser 22-23) som handlar om liknande avbildande diagnostik på patienter med psykisk ohälsa och personer med risk för psykisk ohälsa.
Den sista kopplingen må vara suggestiv och intressant för grundforskare inom psykisk ohälsa och fMRI, men att tolka det som i DN, att "bo i en storstad ger helt klart negativa effekter på hjärnan" och att det till följd av urbaniseringen i världen "blir mycket extra psykisk sjukdom" är en kraftig övertolkning.
Det är nämligen ingen sjukdom eller hjärnskada att vara stadsuppvuxen frisk högskolestudent vars hjärna, avbildad på ett visst sätt, lyser aningen mer än genomsnittet i ett volymselement långt inne i hjärnan.
Min läsning av Natureartikeln är att detta är ganska kul forskning gjord på ett innovativt sätt (annars skulle det naturligtvis inte publicerats i Nature). Däremot är det osakligt att generalisera detta och dra slutsatser om samhällsutvecklingen som i DN. Jag blir än en gång sugen på att börja följa Nature--jag gjorde ett försök för 3-4 år sedan men gav upp pga otillräcklig allmänbildning.
Vad gäller mina käpphästar tycker jag att Bojs dragit orimligt stora slutsatser från vad som i själva verket är spännande grundforskning, att det saknas en länk till abstractet för artikeln och att ingen utomstående sakkunnig fått yttra sig. På pluskontot har i och för sig ingen med inblandning i studien fått uttala sig (positivt) om innebörden av resultaten.
Betyget blir IG.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar