Ny blodproppsmedicin minskar risken för stroke enligt Ekot mfl

Uppsala Universitet har skrivit pressmeddelande utifrån artikel i NEJM (förhandspublicerad igår samtidigt med ESC:s kongress i Paris) som är tillgänglig i fulltext tillsammans med ledarkommentar. Båda är gratis för närvarande på NEJM:s hemsida. Några svenska medier har nappat--nämnvärt är att SvD, DN, Vetenskapsradion och SVT vetenskap avhållit sig än så länge vad jag kan se. Jag har bloggat om sådant här nyligen, angående ROCKET AF som inte stod om i svenska medier nästan alls, angående Pradaxa här och här.

Ny blodproppsmedicin minskar risken för stroke - Ekot | Sveriges Radio

Detta är faktiskt en viktig medicinsk nyhet, i synnerhet för oss som arbetar med invärtesmedicin, hjärtsjukdomar och blodförtunning. På så sätt är det helt i sin ordning att skriva om det.

Problemet som jag får anledning att återvända till gång efter gång efter gång på den här bloggen är att journalisterna inte förstår problemet med att intervjua en huvudförfattare till en vetenskaplig artikel om dess betydelse--han/hon är oftast den bästa på att beskriva vad som gjorts i artikeln, men den sämsta på att ge en saklig beskrivning av vilka slutsatser man bör dra för framtiden. När det gäller en professor med hög profil och många bindningar till industrin (enligt jävsdeklarationen längst ner i artikeln i NEJM: "Dr. Wallentin, receiving grants from Bristol-Myers Squibb, Pfizer, AstraZeneca, Boehringer Ingelheim, GlaxoSmithKline, Schering-Plough, and Merck, consulting fees from Regado Biotechnologies, Portola, CSL Behring, Athera Biotechnologies, Boehringer Ingelheim, AstraZeneca, and GlaxoSmithKline, and lecture fees from Bristol-Myers Squibb, Pfizer, AstraZeneca, Boehringer Ingelheim, GlaxoSmithKline, Schering-Plough, and Merck.") är problemet om möjligt ännu större än när det rör sig om en nydisputerad forskare.

Enligt Ekot brukar Lars Wallentin säga att "varje patient som inte behöver Waran har vunnit någonting" och att med det nya läkemedlet så är man i stället " fri, lever som frisk, tar en tablett två gånger om dagen och behöver man inte alls befara hjärnblödning och andra blödningskomplikationer som man har med Waran".

Detta, kryddat med väl valda procentsiffror som "20 procent bättre skydd mot stroke" och "minskat antal dödsfall", är i min bok inte journalistik utan marknadsföring--sen om det är marknadsföring av apixaban, Uppsala, Lars Wallentin eller nya fina läkemedel i allmänhet är svårt att säga.

Som framgår av ledarkommentaren ovan och som är välkänt för läsare som följer nyheter inom blodförtunning och förmaksflimmer så finns nu 3 preparat som jämförts mot waran--först dabigatran i RE-LY, sedan rivaroxaban i ROCKET-AF och nu apixaban i ARISTOTLE. Alla tre är i ordets rätta bemärkelse jättestudier--drygt 18.000, drygt 14.000 respektive drygt 18.000, dvs drygt 50.000 patienter in alles. De två senaste är genomförda med "fejkade waranprover" så att patienter och prövare hölls blindade för vilket läkemedel patienterna tog--det är en logistisk bedrift som är anmärkningsvärd och jag lyfter på hatten för prövarnas målmedvetenhet i detta.

Alla tre studierna har liknande resultat; framför allt verkar de nya substanserna ha en fördel gentemot waran vad gäller förekomst av hjärnblödningar--dabigatran i den högre dosen utmärkte sig där med en till synes liknande blödningsfrekvens som waran men lite lägre förekomst av proppar, tromboemboliska händelser.

De flesta rapporterna noterar att det är en "jättestudie" men journalisterna ger inte intryck av att ha förstått varför  studierna är så stora: anledningen är att utfallen man studerar är ganska sällsynta--uttryckt annorlunda är waran ganska bra--och marginalnyttan med de nya preparaten är i absoluta tal ganska liten--då behövs det mycket stora studier för att uppnå statistisk styrka, s.k. power, för att dokumentera likvärdighet (egentligen non-inferiority, primära utfallet i samtliga rapporter) eller överlägsenhet.

Djävulen bor i detaljerna; ARISTOTLE liknar RE-LY i att man lyckades uppnå en god warankontroll (Time in range 62%) med internationella mått mätt, dock inte lika bra som svenska genomsnittet på drygt 70% i Auricula.

Många av nackdelarna med waran är välkända och vi har lärt oss leva med dem och byggt upp rutiner och skyddsnät för att hantera det läkemedlet under ett halvt sekel. Vi har även erfarenhet av hur vi skall använda läkemedlet i samband med operationer, akuta blödningar, hjärtinfarkt med ballongsprängning o.s.v.. Många sådana frågor är öppna för de nya preparaten; motmedel i samband med akuta blödningar saknas ännu men forskning pågår. Som för alla nya läkemedel finns en risk att biverkningar visar sig efter något-några års användning och leder till en omvärdering av nytta-riskbalansen, och detta bör vara ett skäl till viss tröghet i att anamma det nya.

Jag huvudräknade lite utifrån de angivna absoluta riskminskningarna och kom fram till följande naturliga frekvenser som är lättare att förstå än (icke meningsbärande) relativa riskminskningen som refererades av ekot:

Om 1200 personer behandlas med apixaban i ett år istället för med waran så drabbas ca 12-17 av dem av stroke (propp eller blödning) eller blodpropp till annat organ i kroppen i stället för förväntade 18 med waranbehandling. Dvs man behöver behandla 200-1200 personer i ett år för att förebygga en stroke eller propp till kroppen.

Om 1000 personer behandlas i ett år med apixaban istället för med waran så drabbas 2-4 av dem av hjärnblödning i stället för 5 som vore det förväntade utfallet med waran; man behöver med andra ord behandla 300-900 personer med apixaban i stället för med waran under ett år för att förebygga en hjärnblödning.

Angående totala dödligheten där det förelåg en statistiskt signifikant skillnad till fördel för apixaban: 120-10000 personer behöver behandlas under ett år med apixaban för att en färre skall dö. Punktestimatet i studien motsvarade 200 personer som behövde behandlas ett år.

Alla svenska journalister som väljer den enkla vägen och nöjer sig med att intervjua professor Wallentin får underkänt i min bok. Lämpliga personer att fråga om hur vi ska förhålla oss till nya läkemedel är några ansvariga läkare för waranmottagningar runt om i landet, företrädesvis någon utan engagemang för industri eller studier på nya läkemedel. Frågan är viktig och de nya läkemedlen kommer att ha en roll att spela framöver, men ingen läkare som jobbar med dessa frågor i vardagen gläds åt den här typen av kvälls- och veckotidningsjournalistik.

Fetmaoperation fördubblar risken för alkoholmissbruk enligt SVT Vetenskap (mfl)

Bodil Appelquist på SVT Vetenskap skriver om svensk forskning i fetmakirurgibranschen som inte publicerats annat än som abstract på konferens i våras (varför dyker den här nyheten upp nu?) och därför inte går att värdera på ett vettigt sätt. Från abstractet (som jag inte vet om Appelquist läst) så har man samkört register över genomförda fetmaoperationer med slutenvårds- och diagnosregister och sett en översjuklighet jämfört med kontrollbefolkning (ålders och könsmatchad) i sjukhusvård med diagnosen alkoholberoende. Lite siffror från studien läckte ut t.ex. hit.

Fetmaoperation fördubblar risken för alkoholmissbruk - vetenskap | svt.se

Jag känner mig lite kluven inför hur jag skall bedöma det här referatet; å ena sidan är det här förmodligen ganska bra forskning, å andra sidan är det ganska dålig journalistik. Anledningarna är följande, som jag ser det:

1. Opublicerade data som inte går att värdera för utomstående inklusive journalisten
2. Den enda som kommenterar studien är huvudförfattaren som självklart tycker att detta är det största sedan skivat bröd
3. Siffran som citeras friskt, "fördubblad risk" vid gastric bypass (jämfört med restriktiva operationer, t.ex. vertical banded gastroplastik) är inte alls trivial att värdera utan att känna till mer om data--vilka absoluta frekvenser det rör sig om, till att börja med--det rör sig alltså om en "hazard ratio", alltså en kvot mellan två "oddskvoter" (ett begrepp som i sin tur inte är helt enkelt för lekman att smälta). Statistiskt sett rätt mått men inte alls lätt att kommunicera på meningsfullt sätt.
4. Utan att känna till mer än det som går att läsa i SVT:s referat och länkarna ovan så kan jag säga att det finns potentiella andra förklaringar än den som nämns i SVT:s referat som måste beaktas--t.ex. har fetmakirurgin ökat dramatiskt från 80-talets början till nutid (som är det som omfattades i studien) och fördelningen av operationsmetoder tror jag har förändrats mycket över tid. Validiteten i utfallsmåttet, sjukhusvård med diagnosen alkoholberoende, måste också problematiseras när man bedömer registerstudier.
5. Nämnde jag att det är opublicerade data?

Tyvärr så blir det inte godkänt för det här referatet som annars såg ganska lovande ut.

Nyheten spreds också via TT och Dagens medicin till andra i Sverige, t.ex. hit, hit, hit, hit.

Viktig ALS-gen hittad enligt SVT vetenskap

Maln Attefall på SVT Vetenskap har skrivit det bästa jag läst i vetenskapsjournalistikväg sedan jag började blogga för två månader sedan.  Ett forskarlag i USA har gjort modern gen- och proteinanalys på olika kategorier av människor som drabbats av otäcka neurologiska sjukdomen ALS och funnit avvikelser i ett protein, "UBQLN2" (ubiquilin2) som sägs ska bilda garnnystanliknande trassel i nervcellerna. Det hela publieras i Nature.

 

Det framgår att detta är grundforskning, att det står i världens mest exklusiva tidskrift (Nature), att det kanske är viktigt, hur forskningen gick till (jag har faktiskt ögnat igenom artikeln, det var en ganska jobbig upplevelse), och vad forskarlaget bakom rapporten hoppas att detta kan betyda... och utomstående personer med intresse för fältet får kommentera och nyansera detta som intressant men tidig kunskap.

 

Bättre än så här blir det inte! Tack för det SVT!

 

Viktig ALS-gen hittad - vetenskap | svt.se

 

Kroppens egen medicin kan bota KOL enligt SVT Vetenskap

Linus Brohult har skrivit ett referat av ett referat som finns i hjärt-lungfondens tidning. Docent Arne Egesten som är lungläkare i Lund driver forskning på immunförsvar och KOL och beskriver preliminära data kring ett ämne, "midkine" som har antibakteriella egenskaper och som verkar finnas mer eller mindre av och som kanske har samband med varför vissa får KOL. Han beskriver på ett sakligt sätt att det rör sig om 10+ år innan detta kan tänkas bli ett läkemedel (till detta måste man tillägga brasklappen om hur svårt och dyrt det är att få något från grundforskning till läkemedelsförsäljning och hur många spår som aldrig blir något av).

Kroppens egen medicin kan bota KOL - vetenskap | svt.se

Detta är kul nya spår i forskningen men nyckelproblemet är att det inte ens är publicerat och granskat av andra forskare; oavsett hur välmenande och trovärdig forskaren är så bör vetenskapsjournalistikens inställning vara att inte skriva om det. Påståendet att denna nya grundforskning "kan bota KOL" är larvigt onyanserat och sänker också artikeln. Ingen utomstående kommenterar, ansvarig forskare lägger ut texten på ett sätt som är omöjligt att skilja från framgångsrik marknadsföring och sökande efter ytterligare resurser till forskning (begripligt och nödvändigt för enskilda forskare, men något som man förväntas genomskåda som vetenskapsjournalist), och data är som sagt opublicerade och omöjliga att granska. Lovande spår i forskning finns på universitet och högskolor runt om i världen och man gör egentligen ingen en tjänst genom att sätta lampan på just den som råkar ha Hjärt-Lungfondens favör (utom den enskilda forskargruppen och Hjärt-Lungfonden, förstås, men det är väl inte syftet med public service-vetenskapsredaktioner?).

Självklart underkänt.

Hormonbrist ökar självmordsrisken

Bodil Appelquist på SVT Vetenskap skriver om en nyss förhandspublicerad artikel som KI lagt ut ett pressmeddelande om. Den är så färsk att den inte gick att hitta med pubmed idag (!) och rör sig om för mig okänt territorium, nivåer av hormonet oxytocin i ryggmärgsvätska och en eventuell koppling till självmordsförsök. Tidskriften hade jag aldrig hört talas om, psychoneuroendocrinology, men den har tydligen hög status inom sitt fält (impact factor 5).

Jag har ögnat igenom studien som finns som korrigerat manuskript om man har tillgång till universitetsbibliotek. Jag är inte lika upphetsad som författarna över resultaten som jag på välvilliga dagar skulle karakterisera som hypotesgenererande och i behov av smarta replikerande studier. T.ex. jämförelsen nedbruten på kön känns inte särskilt intuitiv och blir lidande under de små talens lag.

Hormonbrist ökar självmordsrisken - vetenskap | svt.se

Om detta hade varit forskning gjord utanför Sverige kan jag inte drömma om att det dykt upp på SVT:s vetenskapsredaktion. Nu fanns ju ett pressmeddelande och kollegan Jokinen som skrivit artikeln (och är stolt och nöjd, med all rätt) är ett telefonsamtal bort.

Nåväl; problemen med det här referatet är många i min bok: man övertolkar rimliga slutsatserna om kausalitet, ingen utomstående får kommentera, det saknas länk eller ens information om vilken tidskrift det publiceras i, en huvudförfattare får berätta i positiva ordalag om sin forskning och forskning som kommer.

Betyget blir IG pga ovanstående.

Hundar spårar lungcancer enligt SVT Vetenskap

Bodil Appelquist på SVT Vetenskap skriver om samma artikel som jag nyss bloggade om från Eur Resp Journal, angående att man tränat hundar att med hjälplig precision identifiera "doften av lungcancer". Inslaget jag såg på 19.30-nyheterna ikväll var en parodi på vetenskapsjournalistik som jag vill ha den. Man hade faktiskt bjudit in en icke inblandad forskare som fick kommentera betydelsen av studien: en hundforskare från SLU. 

 

För att upprepa min invändning mot vinklingen på radion: I min mening är inte poängen med den här vetenskapsnyheten att hundar är kloka och kan komma att vara till nytta i människans och medicinens tjänst genom att ställa näsan till förfogande för att hitta lungcancer, utan att det finns ännu okända ämnen eller mönster av ämnen i utandningsluft hos lungcancerpatienter som kanske kan gå att använda som cancermarkörer till olika ändamål i framtiden. Det är inte en hundnyhet utan en lungcancernyhet (därav valet av tidskrift), och en lämplig person att kommentera vore en lungläkare.

 

I det skriftliga referatet citeras en av artikelförfattarna och hans slutsats att "den här nya studien tydligt visar att det finns sådana markörer i utandningsluften hos cancerpatienter" återges vilket är snäppet bättre än på vetenskapsradion.

 

Detta med att "skilja lungcancer från KOL" som jag hört och sett mycket om idag är virrigt från klinisk horisont eftersom den diagnostiska undersökningen som bekräftar eller utesluter KOL, spirometri (lungfunktionsundersökning), är snabbt tillgängligt på vårdcentraler och sjukhus över hela västvärlden.

 

Referatet på SVT är nästan, nästan godkänt men handlar för mycket om hundar (särskilt det långa inslaget på 19.30-nyheterna) för att det skall vara OK.

Hundar upptäcker cancer enligt Vetenskapsradion

Gustaf Klarin på Vetenskapsradion har skrivit ett referat av den här artikeln i European Respiratory Journal (division 2 inom internmedicintidskrifter i allmänhet, men nästan division 1 bland lungmedicintidskrifter, fjärde plats).Det finns pressmeddelande från erj här och internationella vetenskapssajter har snappat upp nyheten och jag har viss misstanke om att det är därifrån uppslaget kommit. Mer om varför snart.

Den som läser eller hör det här referatet kan lätt ledas att tro att förlängningen på detta är hundar som jobbar i rutinsjukvård, ungefär som mammografibussen (skärmbildsbuss för tbc-screening för en äldre lyssnare). Kanske man får gå förbi en lungcancerhund, en bröstcancerhund och en diabeteshund i samband med 50-årskontrollen på vårdcentralen i framtiden?

Detta är dock absolut inte vad artikelförfattarna förespeglar i originalmanus eller ens abstract. Absolut inte!

Från abstract:

LC was identified with an overall sensitivity of 71% and a specificity of 93%. LC detection was independent from COPD and the presence of tobacco smoke and food odors. Logistic regression identified two drugs as potential confounders.

It must be assumed, that a robust and specific volatile organic compound (or pattern) is present in the breath of patients with LC. Additional research efforts are required to overcome the current technical limitations of electronic sensor technologies to engineer a clinically applicable screening tool.

--------------

Den logiska tolkningen av hundförsöken är att det verkar finnas något som "luktar" i utandningsluften hos många personer med lungcancer och som saknas hos de som inte har lungcancer. Om vi kan identifiera detta eller dessa ämnen vore det mycket intressant som cancermarkör för framtida studium och möjligen för användning i screeningsammanhang. Detta är orsaken till att det förhandspublicerats i relativt tung vetenskaplig tidskrift, inget annat.

Denna huvudpoäng saknas helt i Klarins referat som istället bär en doft--svag men kännbar för min tränade näsa med nära 100-procentig precision--av kvällstidning. Om man ögnat igenom abstract framgår den här tolkningen omedelbart, ännu tydligare blir det om man läser artikeln. Jag misstänker därför starkt att den som skrivit referatet inte orkat gå ända till källan.

Huvudbudskapet är mitt överordnade betygskriterium, men även på de andra är detta referat bristfälligt: en huvudförfattare är den enda som får kommentera resultaten, således ingen utomstående som får nyansera det, och referens saknas.

Tyvärr kan jag inte godkänna det här--betyget blir IG.


Hundar upptäcker cancer - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Fet kost kan ge diabetes enligt Vetenskapsradion

Torill Kornfeldt på Vetenskapsradion har skrivit ett referat av artikel i Nature Medicine. Det handlar om grundforskning på cellulära och genetiska mekanismer som aktiveras av kost med högt fettinnehåll hos försöksdjur, samt bekräftande studier på diabetiker. Slutsatsen från forskarna är att de har identifierat en mekanism som kan bidra till diabetesutveckling.

Fet kost kan ge diabetes - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Det är faktiskt bra vetenskapsjournalistik i min smak. Studien är ganska komplicerad och jag har inte läst mer än abstractet då sådan här grundforskning inte intresserar mig så mycket. Möjligen vänder jag mig mot påståendet i referatet att "nu har amerikanska forskare visat att för mycket fett i kosten kan öka risken att drabbas av diabetes"; det är en övertolkning och tillspetsning av grundforskning som doftar en del av kvällstidning, och mycket riktigt vänder sig svenske kollegan i Lund bort från frågan om hur detta bör påverka kostråd osv.

Betyget blir godkänt men inte mer; hopblandningen av (mycket basal) grundforskning och slutsatser som förmodligen är valda för att debattens vågor svallar höga mellan fett- och kolhydratlägren i Sverige är lite onödig, men det framgår tydligt nog att det rör sig om grundforskning.

Mer om Cannabis

Magnus Callmyr har nämnt mig i sin blogg och jag ska förtydliga. Jag noterar att mitt inlägg om cannabisartikeln fått fler träffar redan efter 6 timmar än mina fyra näst mest lästa inlägg tillsammans sedan jag började blogga för ca 7 veckor sedan. Tydligen mer intressant än "vanlig" vetenskapsjournalistik.

1. Det var inte min mening att vara ironisk när jag sammanfattade Lundqvists huvudbudskap. Han beskriver omfattande effekter av cannabis utifrån (förmodligen) sin och andra forskares forskning.

2. Poängen med referensen till Nutt är att just belysa att det finns andra disputerade forskare än Lundqvist som framför åsikter om cannabis i relation till andra droger och kommer till andra slutsatser. Det är inte självklart för mig varför jag ska tro på den ena eller den andra. Nutts konstaterande (framskjuten i abstractet) att det är stötande inkonsekvent att alkohol är lagligt medan cannabis, som troligen inte är ett avsevärt större problem (medveten underdrift från min sida) är klassat som tung narkotika tycker jag är relevant. Man kan dra olika slutsatser; en del kan anföra det som argument för att förbjuda eller på andra sätt kringskära alkohol, andra för att legalisera cannabis. I min vardag som läkare i svensk glesbygd så står alkoholen för den allt annat överskuggande delen av substansrelaterad ohälsa och lidande. Det kanske beror på att cannabis är så ovanligt (som Lundqvist framför), det har jag för dålig överblick för att avgöra.

3. Min blogg handlar just om att betygsätta och värdera vetenskapsjournalistik, inte forskare eller deras forskning. Jag tycker att när en journalist sätter sig tillrätta för att intervjua en forskare om dennes forskning, då blir det vetenskapsjournalistik och då måste journalisten vara beredd att ta till sådana verktyg, dvs själv sätta sig in i studier som hänvisas till, diskutera med andra forskare (helst sådana som framför alternativa åsikter), och syntetisera det hela. Det har inte Johansson i DN gjort, tycker jag. Tvärtom ser artikeln ut som ett inlägg på DN Debatt från en engagerad (och meriterad) forskare inom drogpsykologi. Då hör det hemma där, för som journalistik är det undermåligt.

Jag har inte vare sig avfärdat eller applåderat Lundqvists forskning, eftersom den inte beskrivs alls i artikeln (det framgår inte vad Lundqvist gjort, vad han "bara" tycker, och vad andra gjort) och det inte är mitt intresse i den här bloggen att ifrågasätta forskningsresultaten eller ens hur forskare väljer att framställa sin sak i media; jag är intresserad av hur journalisterna gör sitt jobb med att framställa vetenskap på ett begripligt sätt för en allmänbildad men inte specialintresserad allmänhet.

Min invändning är för övrigt samma som i två tidigare inlägg idag, där Henrik Ennart på SvD fick underkänt för liknande intervjuer med forskare som får lägga ut orden om sin forskning utan att bli ifrågasatta eller hanterade på ett vettigt journalistiskt sätt. Inläggen här och här.

Jag konstaterar däremot att Lundqvist använder sig av ett billigt och ohederligt debattknep när han beskriver alla som har avvikande åsikt från honom i legaliseringsfrågan som "fullständigt okunniga eller ... [med] någon form av vinst av cannabisrökning, känslomässigt eller ekonomiskt". Det påståendet i sig undergräver hans trovärdighet, tycker jag.

Cannabis gör dig känslomässigt urholkad enligt DN

DN gör sig till megafon för en psykolog som heter Thomas Lundqvist som arbetar med och forskar om cannabis i Lund.  Hans uppfattning om cannabis är att det är en mycket skadlig drog (kort sammanfattning) som påverkar brukarnas känslo- och tankeliv på genomgripande och negativa sätt och som till och med hotar vårt demokratiska samhälle.

”Cannabis gör dig känslomässigt urholkad” - DN.SE

Huvudsakligen handlar allt i artikeln--inklusive faktarutan--om Lundqvists uppfattningar.  Han hänvisar ibland till "undersökningar", "forskning" och berättar en stor mängd siffror (99% börjar när de är mellan 14 och 16 år, mer än 90 procent har slutat efter tre år) som visar vissa saker men på ett sådant sätt att det är omöjligt att kontrollera fakta.

Lundqvist kanske har rätt i någon bemärkelse. Han kanske har fel i sina generaliseringar och slutsatser. Jag har i yrkeslivet sett mycket liten mängd cannabis--någon enstaka ung vuxen som provat olika droger och däribland även cannabis och blivit mer eller mindre förgiftad, men inte mer än så--och kan inte uttala mig om det utifrån egen erfarenhet. Däremot har jag sett dokumentär på TV och ögnat igenom intressant artikel i Lancet från några år sedan (Nutt et al, Lancet 2007, Development of a rational scale to assess the harms of drugs of potential misuse) som talar för att det förmodligen inte är en lika farlig drog som t.ex. alkohol i de flesta bemärkelser.

Att brännmärka alla som föreslår en legalisering av cannabis som okunniga eller med ekonomisk vinning av cannabislegalisering är ett fult grepp.

Jag konstaterar också att DN gillar Lundqvist. Redan 2002 skrev en kollega till Astrid Johansson, Malin Nordgren, i stort sett samma intervjutext.

Den här artikeln är nog inte tänkt som vetenskapsjournalistik och man kunde tänka sig att låta den vara utom tävlan vad gäller betygsättning... man kan tänka sig det, men så lätt kommer man inte undan när man intervjuar disputerad forskare om hans älsklingsämne. IG!

Ny ledtråd om Parkinsons sjukdom enligt SvD

Mikaela Åkerman gör vetenskapsjournalistik som jag tycker att den ska se ut, angående grundforskning om äggviteämnen som på något sätt är inblandade i att Parkinsons sjukdom uppstår. Äggviteämnet heter alfa-synuclein och bildar en sorts inlagringar i hjärnan som stör funktionen vid Parkinsons sjukdom och några andra tillstånd.

Ny ledtråd om Parkinsons sjukdom | Inrikes | SvD

Artikeln som är på gång i Nature (förhandspublicerad online) finns som abstract här. Jag har tittat igenom artikeln i helhet men det är tungläst om man inte är proteinkemist (och det är jag alltså inte).

Det är exakt som Åkerman framställer det: mycket intressant grundforskning, förhandspublicerat i världens bästa vetenskapliga tidskrift, med en kommentar från en oberoende forskare och en saklig beskrivning av varför detta är något nytt och vad det möjligen kan ha för implikationer i framtiden. Det enda jag saknar för toppbetyg är en länk, referens eller ens namnet på forskaren på Harvard (Bartels). Som det är nu är det lite jobb för att hitta det med google (typ 30 sekunder men ändå).

VG till Åkerman; bra gjort!

Äldre har ofta brist på D-vitamin enligt SvD

Henrik Ennart på SvD gör en artikelserie om gott åldrande m.m. och har intervjuat en dietist Elisabeth Rothenberg som skrivit vetenskapligt underlag för Livsmedelsverkets nya kostråd för äldre. Liksom artikeln jag kommenterade nyss ser det här mer ut som veckotidningsjournalistik än vetenskapsdito. Inga referenser, en eminens får uttala sig i svepande ordalag och hänvisa till onämnda studier.

Äldre har ofta brist på D-vitamin | Inrikes | SvD

Det grundläggande påståendet om D-vitaminets viktighet har jag hört nämnas i Sverige sedan ett par år tillbaka och lite längre (ca 3-4 år) i internationella litteraturen. Jag har hört kollegan Mats Humble föreläsa om det och läst en del av vad han skrivit och blivit citerad i olika forum om det. Tonfallet har väckt min skeptiska ådra och inget jag har läst har ännu övertygat mig om att det faktiskt rör sig om ett folkhälsoproblem.  Det som saknas är vettiga interventionsstudier som dokumenterar att tillskott av D-vitamin faktiskt gör någon nytta.

Som vetenskapsjournalistik får dagens alster av Ennart IG. Ingen referens som går att kolla upp, massor med siffror och påståenden som är omöjliga att förhålla sig till ens för en initierad läsare, en svensk eminens som får använda SvD som megafon.

För mycket sömn skadligt enligt SvD

Henrik Ennart på SvD har intervjuat professor Torbjörn Åkerstedt på KI om sömn, utbrändhet, stress m.m., dvs Åkerstedts favoritämnen. Han uttalar sig (liksom då jag hörde honom föreläsa under grundutbildningen) i ganska svepande ordalag om den goda, lagom långa sömnens betydelse för god hälsa och långt liv. Det finns många siffror och hänvisningar till olika studier men det är uttryckt så att det är omöjligt att kolla upp pga otillräckligt angivna referenser.

För mycket sömn skadligt | Inrikes | SvD

Professor Lennart Möller på miljömedicin nämnde under sina ganska trevliga, kåserande föreläsningar för läkarlinjen på kursen om miljömedicin, angående miljö- och hälsolarm samt riskbedömningar att det finns en liten grupp mycket synliga kollegor och forskare i samhället, som trivs i spotlighten och som interagerar på ett sådant sätt med media att de ofta blir tillfrågade när något ska kommenteras. Professor Åkerstedt är en sådan person som ofta syns och hörs när något ska kommenteras som är relaterat till stress och sömn (populära ämnen).

Som vetenskapsjournalistik är dagens alster inte godkänt. Det liknar mer ett veckotidningsreportage, och möjligen är det även det som det är tänkt att vara. Det finns ingen rubrik mer än "inrikes" så det är svårt att avgöra. Ändå är ambitionen tydligt att det ska handla om vetenskapliga rön på något sätt, och då duger det inte.

Referenser saknas, en (svensk) eminens får lägga ut orden utan att bli motsagd, och det "vetenskapliga" förblir höljt i dunkel: vilka är "forskarna" som "misstänker att den uteblivna djupsömnen bidrar till att göra äldre skröpliga"? Vilka är "experterna" som "ansåg att runt åtta timmars sömn var bäst"? Var finns ödmjukheten kring det s.k. ekologiska tankefelet (att medelvärden på befolkningsnivå enkelt medger slutsatser på individnivå)?

Tillägg: Mer av samma problem finns i Ennarts andra artikel i samma serie (om åldrande), men här om D-vitamin.

Svenskt hopp om att stoppa prostatacancer enligt SvD

Mikaela Åkerman har nappat på pressmeddelande från Lunds Universitet och skrivit ett referat.

 

Svenskt hopp om att stoppa prostatacancer | Inrikes | SvD

 

En forskargrupp i Lund som jobbar med prostatacancer och (som det verkar) ganska modern och fin grundforskning om tumörbiologi har publicerat arbete i PLOS One (högstatus-gratistidskrift).

 

Jag har försökt läsa i arbetet men förstår ganska lite ens av abstractet.  Nu är ju inte jag något mått på hur svårläst en artikel är, men jag kan konstatera att detta är grundforskning i ordets rätta bemärkelse.

 

Referatet är godkänt men inte mer; det framgår att det är någon form av grundforskning och att det är många år till detta kan röra sig om läkemedelsbehandling, men artikeln är för lik pressmeddelandet för att detta ska vara så mycket annat än förtäckt reklam för forskargruppen.

 

Vad som inte stod idag i tidningarna (vad jag sett)

I NEJM, världens bästa allmänna medicintidskrift, publicerades data från ROCKET-AF, en jättestudie på patienter med förmaksflimmer och ytterligare riskfaktor för stroke som slumpades till waran eller rivaroxaban (Xarelto i Sverige). Studien ser ambitiös ut och var upplagd som s.k. non-inferiority-studie, dvs den sökte visa med god nog statistisk marginal att Xarelto inte var sämre än Waran.

Utfallet av studien liknar det i RE-LY som fått mycket press i Sverige tack vare (?) professor Wallentins glada tillrop i media om att "råttgiftet snart är borta". Den nya substansen verkar prestera minst lika bra som Waran.

Jag har inte detaljläst ROCKET ännu men lär få göra det framöver, det är ännu en spelare på banan som säkert kommer att söka indikationen förmaksflimmer närmaste 1-2 åren.

En metodologisk styrka i ROCKET jämfört med i RE-LY var att man faktiskt ansträngde sig (vansinnigt krävande) med att blinda patienterna för vilken behandling de fick; de som fick rivaroxaban fick också komma och ta "låtsas-INR" på en fejkad mätare och fick med sig en ordination hem på hur många "låtsas-Waran" de skulle ta och när de skulle komma för nästa prov... jag vill minnas att RE-COVER hade en liknande (stämmer, abstract här) design; det är ett fruktansvärt arbete att genomföra en sådan studie...

Jag noterar att genomsnittliga TTR (time in therapeutic range) var sämre i ROCKET än i RE-LY (54% jämfört med 62% i RE-LY). Svenska sifforr i ordinationsstödet och kvalitetsregistret Auricula ligger regelmässigt över 70%, ofta nära 75%, vilket talar för att marginalnyttan med den nya produkten i Sverige troligen är mindre än man skulle anta utifrån siffrorna i studien.

Rent praktiskt tror jag att någon av substanserna (dabigatran eller rivaroxaban) kommer att klara sig närmaste åren från oväntade bakslag, och inom en 5-10 år så kommer förmodligen standardbehandling vid många tillstånd som idag kräver Waran att vara något av de nya preparaten. Kul och spännande, något annat tror jag inte någon internist skulle säga!

Kvinnliga rökare riskerar hjärtat enligt TT

TT har gjort ett pressmeddelande av en Lancetartikel som gått igenom 50 år av kohortstudier av män och kvinnor för att se om rökning utgör en större relativ riskökning för kvinnor jämfört med män vad gäller kranskärlssjukdom. Massor med tidningar har tryckt deras ultrakorta pressmeddelande.

I Aftonbladet blir Karin Schenck Gustavsson intervjuad och säger att det är den största metaanalysen hon hört talas om och att det är trovärdigt.

Kvinnliga rökare riskerar hjärtat - vetenskap | svt.se

Jag har ögnat igenom artikeln i Lancet (abstract här) och det ser i vanlig bemärkelse ganska bra ut. Redovisningen av studieurval, tabellerna över ingående data osv gör det möjligt för intresserade läsare att peta i detaljerna så som man skulle förvänta sig i en välgjord och -redovisad meta-analys (sammanslagning av många olika studier med matematiska metoder).

Rökning är en dålig vana som orsakar mycket sjukdom, död och lidande världen över. Det är inte alls svårt att tänka sig att det sliter något mer på kvinnor.

Ändå tvekar jag inför att presentera siffran "25% större risk" i populärvetenskapliga sammanhang efter en sådan här studie. Det rör sig alltså om den dimensionslösa storheten RRR, relativ riskkvot... redan begreppet relativ risk är så pass abstrakt att det nästan bara hör hemma i (oseriös) marknadsföring och kvällstidningar (självklart en överdrift eftersom storheten är viktig och relevant i många vetenskapliga sammanhang, men då kräver den ett mått av erfarenhet för att tolka och förstå), men kvoten mellan två relativa risker är faktiskt svår att smälta för vem som helst. Det rör sig dessutom om justerade relativa risker--ännu mer abstrakt.

Jag har försökt leta fram lite enklare siffror som beskriver absoluta antalet händelser för män och kvinnor som rökte respektive var rökfria; jag tror men har inga belägg för att kvinnorna--även de rökande--hade lägre absolut risk och troligen även lägre absolut riskökning än vad männen hade utifrån sin rökning, men har inte lyckats hitta dem vare sig i presenterade tabeller, brödtext under Results eller i webappendixet.

Nåväl; TT får godkänt för att faktiskt ha skrivit ihop ett hyfsat telegram angående den här studien--andemeningen i referatet är mycket nära den i Lancetartikeln, även om det som sagt är svårvärderat riktigt vad siffran 25% betyder.

Genterapi mot blodcancer enligt Vetenskapsradion

Natalie von Der Lehr har gjort ett utmärkt referat på vetenskapsradion av nypublicerad tung forskning dels i NEJM, dels i Science Translational Medicine. Det rör sig om totalt 3 patienter med mycket avancerad KLL som fått behandling med egna T-celler som "modifierats" för att angripa cancercellerna och där 2 av 3 patienter verkat svara på behandlingen. En av dessa rapporteras i detalj i NEJM (fulltext gratis här).

Genterapi mot blodcancer - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Det är jättekul som "proof-of-concept" (om man kan behandla KLL på det här sättet, varför inte AML? Varför inte bröstcancer? Melanom? Osv...) och det är nästan science-fiction, men på riktigt. Det är inte riktigt som den första hjärttransplantationen men det är nära.

Referatet är jättebra; ingen artikelförfattare får skryta, en utomstående person med intresse för den här typen av verksamhet ger sansade kommentarer till en stor nyhet, referens finns och beskrivningen av vad som gjorts och att det rör sig om tidigt stadium av forskning men att det är lovande är klockrena. Möjligen kan jag tycka att bakgrunden om KLL, att det är en sjukdom som är "svår att behandla" och att "...bara en enda behandling mot den här typen av blodcancer, och det är benmärgstransplantation" rimmar lite dåligt med min uppfattning att vi har tämligen bra behandling--en del sådan behandling sköter t.o.m. jag på landsortssjukhuset--och patienten som rapporterades i NEJM hade levt i 16 år med sin sjukdom och fortsatt ha effekt av behandling under många av de åren tack vare att man bytt behandlingsform. Det hade möjligen varit på sin plats att nämna att KLL är den vanligaste leukemiformen hos vuxna och att den främst drabbar äldre, samt att förloppet kan vara allt från mycket stillsamt till mycket agressivt.

Allt detta är bagateller: det är jättebra vetenskapsjournalistik på väl vald spjutspetsforskning. Toppbetyg från mig, såklart!

Tarmsköljning gör mer skada än nytta enligt Vetenskapsradion

Therese Bergstedt på Vetenskapsradion har skrivit ett referat om en nyligt publicerad artikel i Journal of Family Practice (journal of vadå sa du?) angående tarmsköljning, en magnumvariant av lavemang ungefär.

 

Originalartikeln (gratis fulltext här) ser ut ungefär som en artikel i Läkartidningen. Inget ont om det, det har sin roll i det professionella samtalet. Det hela är uppbyggt kring två fallbeskrivningar av patienter som mått dåligt efter tarmsköljning och övergår sedan i en begränsad litteraturgenomgång där man konstaterar en avsaknad av vetenskapliga studier till stöd för någon nytta i naturvetenskaplig mening med tarmsköljning och en del fallrapporter om allvarliga komplikationer, t.o.m. dödsfall, som man kopplat till tarmsköljning. Tydligen ingår ofta olika ämnen i sköljvätskan (kaffe, örter, m.m. nämns) och det kan (föga förvånande) vara skadligt.

 

Tarmsköljning gör mer skada än nytta - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

 

Jag tror inte att Vetenskapsradion följer Journal of Family Practice slaviskt (det borde de inte göra, den har impact factor 1,3 och är division 5-tidskrift vad gäller originalvetenskap). Jag tror att uppslaget till det här referatet var t.ex. den här sidan på engelska. Det är en kul nyhet; för oss skeptiker som gillar vetenskapsradion så bekräftar det vår bild av komplementärmedicinare som tokiga och livsfarliga, och det är på alla sätt okontroversiellt.

 

Det är däremot inte någon höjdarartikel att koka soppa på; liknar mer ett 6-veckorsprojekt för en läkarkandidat....

 

Journalistiskt är detta helt ok; man har intervjuat en extern expert, bifogat referens, förklarat väl vad allt handlar om. Hade det varit någon nyhet i detta hade det varit nära MVG. Nu blir det bara G i betyg pga det egentligen är en skitartikel (lämpligt uttryck i detta fall).

Blodprov från modern effektivt vid könsbestämning enligt Vetenskapsradion

Niklas Zachrisson har skrivit ett referat av en metaanalys i JAMA angående könsbestämning av foster utifrån "cellfritt DNA" i mammans blod vid olika tidpunkter i graviditeten.  Jag har vagt minne av att ha hört talas om metoden men den fanns inte i praxis (vad jag minns) när jag läste klinisk genetik för ca 10 år sedan. Enkelt uttryckt dyker det upp enstaka Y-kromosomer från fostret i mammans blod pga de "läcker" genom moderkakan, och med modern genteknik är det ganska lätt att belägga alternativt utesluta att det finns några Y-kromosomer (män och pojkfoster har en X och en Y-kromosom, kvinnor och flickfoster två X-kromosomer).

Blodprov från modern effektivt vid könsbestämning - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Det är ett hyfsat referat av det som står i studien; det som inte står men som är ett stort och växande demografiskt problem är att tekniska och ekonomiska landvinningar, där detta är ett exempel på det förstnämnda, bidrar till att Kina och Indien samt säkert andra länder har ett stort överskott på pojkar pga könsselektiv abort. Den här kunskapen går inte att trolla bort eller göra ogjord, jag konstaterar bara att detta är en teknisk del av ett mänskligt problem.

Betyget blir VG trots allt: inga missförstånd av vad det är för forskning, inget skryt från artikelförfattaren, tyvärr ingen kommentar från oberoende person, men referensen står med (och är rätt).

Jävsdeklaration

Vad har jag för ekonomiska bindningar?

Är anställd av Västerbottens Läns Landsting (VLL) och de avlönar mig sedan drygt 8 år tillbaka.

Har vid ett tillfälle tagit emot föreläsningsarvode av Astra Zeneca (2008) vid en föreläsning om hjärtsvikt.

Har fått halva kongressavgiften och halva reskostnaden betald av Leo Pharma för en kongress inom hematologi och koagulation (2010).

Inga pågående vetenskapliga studier eller aktuella ekonomiska kopplingar till något läkemedelsföretag.

Ny medicin kan förebygga stroke enligt Expressen

Maria Rydhagen och Sara Lindh på Expressen gör som konkurrenten gjorde förra veckan, en sida med smart marknadsföring av Pradaxa. Boehringer Ingelheim är självklart mycket nöjda.

Ny medicin kan förebygga stroke - Expressen - Nyhetsklipp 2011-08-08 - Retriever

Artikeln är upplagd kring ett patientfall med en kvinna, oklart om hon har förmaksflimmer eller ej, som haft stroke och som fått huvudvärk av Waran (ovanlig biverkan som jag inte känner igen, däremot är det ju vanlig biverkan av ett annat "blodförtunnande", persantin, och man undrar om det rör sig om en hopblandning) samt en intervju med dr Wallentin där han får fortsätta sitt korståg mot Waran och för Pradaxa.

Den här artikeln är exempel på urusel vetenskapsjournalistik och går industrins ärenden helt förbehålls- och till synes tanklöst. Ingen länk eller namn på studien, Wallentin får yttra sig men ingen utomstående får säga något, och beskrivningen av studien med en massa relativa riskreduktioner tagna ur sitt sammanhang ger ett solklart IG. En struken geting hade Expressen satt.

Vad tror jag om Pradaxa, då? Jag tycker att SBU träffat ganska rätt i sin analys och att den stämmer med min läsning av RE-LY: jämfört med svensk (välfungerande) waranbehandling har pradaxa ganska likartad risk/nyttoprofil i genomsnitt, men det finns enskilda patienter för vilka balansen förskjuts åt ena eller andra hållet. Utifrån kostnaden och att mycket av en tänkt minskad waranförbrukning inte går att räkna hem ekonomiskt eftersom det rör sig om fasta kostnader (personal på waranmottagningar) så bör Waran fortsätta vara förstahandspreparat.

Likaså bör vi vara återhållsamma med förskrivning av pradaxa till patienter som inte kan sköta waranbehandling pga bristande följsamhet osv. Vi kommer att registrera patienterna i kvalitetsregistret Auricula så snart det blir möjligt för att övervaka utrullningen av det nya preparatet. Det finns en del kända och säkert en del okända nackdelar med Pradaxa där man kan nämna avsaknad av motgift och avsaknad av rutinprov för att mäta effekten som kända nackdelar. Många nya läkemedel visar sig ha biverkningar eller oönskade effekter som man inte hade en aning om efter en tids användande; pradaxa har några år på nacken och är testat fram och tillbaka i olika scenarion och verkar rätt bra, men vi får väl se.

Farligt börja dagen med en cigg enligt TT (i DN)

TT gjorde en notis av artiklarna jag bloggade om tidigare. Det är så nedbantat att det inte är meningsbärande. Det är en vetenskapsnotis och inte journalistik.

Farligt börja dagen med en cigg - DN.SE

IG.

Nya genetiska fynd i kampen mot schizofreni enligt Vetenskapsradion

Natalie von der Lehr och Jon Torkelsson skriver och pratade på radion kring en ny genetikstudie angående schizofreni.  Det mesta i referatet idag är faktiskt bra. Bildtexten, troligen skriven av någon annan, är lite virrig eftersom den påstår att "schizofreni leder ofta till svår depression" vilket är rörigt utifrån de diagnostiska begrepp som vi använder inom psykiatrin, men det är som sagt en bisak. Att "schizofreni...till stor del är ärftlig" är ett lite knepigt begrepp men stämmer med min (och allas) kliniska erfarenhet att det finns en del familjer där flera personer är drabbade av sjukdomar i schizofrenispektrumet.

Nya genetiska fynd i kampen mot schizofreni - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Artikeln i Nature Genetics (topp-tidskrift inom genetik, borgar för tekniskt god kvalitet och/eller nytänkande av rang i publicerade artiklar) är tekniskt svår att förstå. Man har gått igenom 53 vita sydafrikaner med schizofreni och deras föräldrar (som inte fick ha schizofreni) samt 22 kontrollfamiljer (likaså vita sydafrikaner). Man gjorde ganska komplicerade genetiska analyser på "exomen" (de delar av DNA som uttrycks som proteiner, motsvarar ungefär 1% av hela DNA:t) och jämförde "nästan alla" gener för nästan alla fall och kontroller samt jämförde med föräldrarna för att se om några mutationer uppstått hos varje individ.
 
I genomsnitt uppstod 0,75 mutationer per familj (40 mutationer / 53 familjer); samtliga var i olika gener, en av dem var i en tidigare misstänkt gen för schizofreni. Det var ingen statistisk skillnad i mutationsfrekvensen hos kontrollfamiljerna men författarna gör ett visst nummer av att det var en överrepresentation av mutationer som orsakade potentiella problem med proteinerna hos de schizofrena jämfört med hos kontrollerna.

Påståendet att "Our work shows that de novo protein-altering mutations contribute substantially to the genetic component of schizophrenia and, taken together with previous estimates of the de novo CNV rate in the same population⁶, indicates that de novo mutations account for more than half of the sporadic cases of schizophrenia." som står i diskussionsdelen är ganska modigt och jag är tveksam till om vi är redo att acceptera ett sådant "nytt paradigm" (som artikeln antyder i sin titel).

Som journalistik är dagens arbete rätt bra, som sagt. Jag är ju optimist vad gäller ny kunskap i allmänhet och genetik i synnerhet, och kan väl i mina mest optimistiska stunder instämma i vad kollegan Jazin i Uppsala säger. Tyvärr tror jag att de flesta av de "nyupptäckta generna" kommer att vara återvändsgränder. För mig är det lite besvikelse att det var 40 olika gener istället för en överrepresentation av enstaka gener som flera personer hade fel på...

Jag hade önskat mig lite mer populärvetenskaplig beskrivning av metodiken i studien--att man tittat på patienter med schizofreni och deras föräldrar och gjort genetiskt hokuspokus för att se vad som förändrats i deras arvsmassa--för att kunna ge MVG, men VG blir det.

Morgoncigaretten är mest cancerframkallande enligt SVT

Linus Brohult på SVT har gjort reportage som t.o.m. kom på Rapport på kvällen, angående en förhandspublicerad artikel i tidskriften Cancer--det finns en länk till en helt annan studie av samma författare (dr Muscat) på hemsidan, dessutom till en annan tidskrift, vilket dokumenterar ganska väl att den gode Brohult förmodligen inte läst originalartikeln (finns här) utan något av de många engelskspråkiga referaten på internet, t.ex. här.

Morgoncigaretten är mest cancerframkallande - vetenskap | svt.se

Så ingen poäng avseende länk/referens; snarast minuspoäng eftersom det var fel länk som angavs vilket enbart förvirrar en intresserad surfare.

En författare får uttala sig om hur viktiga resultaten är, det är minus.

Ingen utomstående uttalar sig, inga poäng där heller.

Beskrivningen av metoden då?  Nå, en bra första fråga är vad "Cancer" är för tidskrift.... det låter ju bra, ungefär som "Nature", "Science", "Blood", "Brain" osv... men det är inte bra, utan visar sig vara division 4-tidskrift inom onkologin.  Inte ens topp 40 inom onkologin.  Då undrar vän av ordning vad som är fel på den här "jättestudien"....

Till att börja med är det jättegamla data; det är en fallserie med dels öron-näsa-halscancer från 1985 till 1991 (endast kirurgiska fall), dels lungcancerfall från 1977 till 1999. Kontrollerna var rökare utan lungcancer (men med andra sjukdomar) som var inbjudna från samma mottagning, vilket är knepigt--det är t.o.m. så att man kan fundera på hur man rafsat ihop sina kontroller (det verkar finnas en betydligt större pool som man plockat matchade rökare ur).  Det fanns en överrepresentation av mer höggradigt tobaksberoende i lungcancergruppen (73% rökte inom 30 minuter, 88% inom en timme, jämfört med 50% respektive 71% i kontrollgruppen), som kvarstod efter korrektion för antal cigaretter rökta. Egentligen är detta hela studien (med motsvarande resultat för önh-cancer).

Min tolkning (vilken har ganska gott stöd i diskussionsdelen i artiklarna, men saknas i rapporteringen i Rapport) är att det hela låter sig lätt förklaras av att mer höggradigt beroende rökare suger i sig mer av varje cigarett (djupare halsbloss, mer rökt av varje cigg). En kul beräkning som jag inte tänker roa mig med är att skatta hur mycket "giftigare" cigaretterna är för höggradigt beroende rökare än för låggradigt beroende diton (gissningsvis inte så mycket farligare, kanske 10 år med höggradigt beroende rökning motsvarar 12-15 år med låggradigt beroende, med samma cigarettförbrukning, s.k. pack years).

Medielogiken gjorde det här till en självklar nyhet i Sverige: ju mer stötande rökbeteende, desto större risk för cancer... säkert känns det t.o.m. tilltalande för rökavvänjare m.fl. att peka på den här sortens data i skrämselsyfte. Vällovligt men jag gillar inte att skrämmas, särskilt inte med skitstudier.

Faktum kvarstår dock: det är inte en särskilt bra eller intressant studie--metoddelen, särskilt vad gäller val av kontroller, är svajig, och data är jättegamla. Påståendet att man "från vårdens sida får det lättare att identifiera rökare som har en särskilt hög risk att utveckla cancer" är kryptiskt.

Betyg då... eftersom jag inte tycker att studien handlar om huruvida "cigarettrökning direkt på morgonen är mer cancerframkallande än annan rökning" utan om att det är vanligare med mer höggradigt tobaksberoende hos rökare som får cancer än hos rökare som inte får cancer så får inte ens huvudbudskapet godkänt. Övriga punkter med länk (felaktig), författarkommentar (skryt), avsaknad av oberoende kommentator sänker också. IG såklart.

Umeåforskare identifierade tumörgen enligt VK

Samma studie som i förra bloggposten. En av lokaltidningarna i Västerbotten, VK, har ett eget referat av den aktuella studien. Det är kortare än t.ex. DN:s men tack vare en mer rättvisande rubriksättning och att man undviker det krångliga begreppet "ärftlig" och inte låter Melin lägga ut orden så är det ganska bra i stället för ganska dåligt.

Västerbottens-Kuriren - Umeåforskare identifierade tumörgen

Länk saknas, huvudförfattare får uttala sig, ingen utomstående uttalar sig, men huvudbudskapet i den faktiska artikeln framgår tydligt av rubrik, ingress och första stycket. Betyget blir starkt godkänt.

Hjärntumör kan vara ärftlig enligt TT

TT har tagit ett pressmeddelande från Umeå och kört på det med god draghjälp av en av huvudförfattarna, kollegan och forskaren Beatrice Melin. Många tidningar har hakat på och kört en mer eller mindre klippt variant av samma text.

Det handlar om en "genome wide association study", en smart och mycket trendig metod för att identifiera tänkbara gener som bidrar till sjukdomar eller tillstånd som inte har någon "enkel" ärftlighetsgång.  Enkelt uttryckt så tittar man på hundratusentals olika delar av DNA från stort antal patienter samt friska och ser om några "varianter" verkar vara överrepresenterade bland de sjuka jämfört med de friska. Det hela ger upphov till enorma mängder data och kräver komplicerade statistikprogram för att tolka och fiska fram resultat ur.

Här har man alltså hittat en sannolik gen som på något sätt är inblandad i utvecklingen av meningiom, en oftast godartad form av hjärntumör som drabbar ganska få (ca 300) personer årligen i vårt land. Det är tydligen även en gen som kan vara inblandad i blodsjukdomar vilket gör det mer trovärdigt på något sätt.

Tyvärr är det nästan helt felaktigt att sätta rubriken "hjärntumör kan vara ärftlig" utifrån ovanstående; det finns en nyckelreferens från för några år sedan som använde svenska cancerregistret under 50 år för att skatta risk inom familjer för hjärntumörer som ger visst stöd för en sådan rubrik. Frågan som Melin lägger ut orden om i DN, huruvida det finns en koppling mellan den nyupptäckta genvarianten och strålkänslighet, var ny för mig men tydligen inte för onkologisamfundet. En publikation i våras gjorde en liknande genetisk analys på familjer som drabbats av flera fall av strålningsframkallade meningiom och fann flera kandidatgener som verkade kopplade till det tillståndet, dock ingen i närheten av den aktuella genen i den nya studien (ingen ens på samma kromosom)... vilket talar för att Melins förhoppning och spekulation om tänkbar betydelse för den här forskningen känns ganska långsökt.

Sen måste man nämna den relativa riskökningen som den aktuella genen skattas stå för; ca 40% riskökning, vilket motsvarar en svag riskfaktor...

TT:s pressmeddelande får IG pga nästan allt fel i min bok: ingen förklaring av vad som gjorts, ologisk rubrik, ingen utomstående som kommenterar forskningen, författare till studien får lägga ut orden om studiens betydelse och spekulera om kommande publikationer och deras kliniska betydelse.


Hjärntumör kan vara ärftlig - DN.SE

Sen måste nämnas en annan käpphäst för mig: den nationalistiska/chauvinistiska/lokalpatriotiska aspekten.  Den här typen av "genletande" studier går det sedan ett par år tillbaka tretton på dussinet av.  Den aktuella studien publicerades i en framstående tidskrift vilket förmodligen betyder att den är av hög teknisk och metodologisk kvalitet, men jag tror att om den inte hade haft svenska medförfattare så hade den aldrig refererats av TT. Jag kallar det Sverigefaktorn och har lagt upp det som en tagg på bloggen.

Mitt belägg för att det är sant: månadens nummer (ett nummer av en tidskrift, där det nog finns 20 lika "tunga" publikationer att välja på--det är nämligen så att även tidskrifter inom specialiteterna publicerar sådan här forskning ibland) av Nature Genetics innehåller nämligen "genletande" originalartiklar om metabolt syndrom, Bechterews sjukdom, Prostatacancer, Lungcancer hos kineser, Hepatit C som utvecklas till levercancer och hjärtinfarkt hos diabetiker, och jag har inte sett något TT-referat av dessa artiklar...

Om råttgift i Aftonbladet

Caroline Hougner i Aftonbladet går Boehringer Ingelheims ärende och skriver om lanseringen av Pradaxa. Nytt blodförtunnande medel godkänt i EU | Hälsa | Aftonbladet.

Det är så rörigt och tendentiöst att det nästan är tomt på information; ingen kan dock missa att Pradaxa blivit godkänt och att waran är "farligt".  Beskrivningen av SBU-rapportens slutsatser är felaktig.  Att låta en karismatisk professor som rest världen runt för att beskriva RE-LY-studiens resultat berätta hur bra det är är likaså en journalistisk galenskap.

" Pradaxa är nu godkänt i EU. Läkemedlet kan ersätta Waran – vars aktiva substans även används för att bekämpa råttor. De dör av inre blödningar."

Alla läkare (säkerligen också erfarne kollegan Wallentin) vet att nya läkemedel inte sällan har egenskaper som inte är uppenbara vid lanseringen.  Detta manar till ett visst mått av tröghet i vår förskrivning. Att det saknas motgift mot Pradaxa i samband med blödning och att man blir ungefär lika lättblödande med Pradaxa som med Waran står naturligtvis inte i artikeln.

Jag var inblandad i en pradaxaförskrivning förra veckan och noterade att det för närvarande tillhandahölls i styrkorna 110 och 75 mg, och för att komma upp i normaldosen 150 mg x 2 så krävs alltså inte en utan fyra tabletter per dag.

Förstår författaren skillnaden mellan "vart tredje" (sic) och "tredje vanligaste"?

Det är kvällstidningsjournalistik i ordets sämsta bemärkelse och får naturligtvis IG.

Urintest kan visa risk för prostatacancer enligt Vetenskapsradion

En anonym reporter på Vetenskapsradion skriver om en studie i science translational medicine (som jag inte ens visste fanns, och som mitt universitetsbibliotek inte prenumererar på). Abstract finns här.

Urintest kan visa risk för prostatacancer - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Det rör sig alltså om att man testat en analysmetod ("clinical-grade transcription-mediated amplification assay" för att mäta hur mycket av en särskild gen som fanns uttryckt i urinen hos män (oklart vad de sökte för). Det hävdas i abstract att resultatet på detta test, "TMPRSS2:ERG" gav en merinformation jämfört med "bara" PSA-värden vad gällde att förutse hög eller låg risk för prostatacancer.

Liksom igår har jag känslan att nyheten är hittad på internationella sidor som beskriver vetenskapsnyheter, eftersom det rör sig om en ganska liten tidskrift... jag undrar om reportern verkligen läst något i ursprungsartikeln och tvivlar på det eftersom metoddel osv inte berörs med ett ord i referatet.

En professor Marene Landström är patolog i Umeå, enligt flera artiklar tidigare verksam i Uppsala, och forskar sedan drygt två årtionden på prostatacancer.  Hennes intresse för ämnet är säkerligen omfattande, men troligen mer utifrån patologins och laboratoriets horisont. Hennes pressklipp (jag vet ju inte hur mycket hon sa till reportern som klipptes bort) handlar dock uteslutande om den kliniska nyttan.

Det står på många ställen kodord för att detta är mycket tidig kunskap--"kan visa risk", "kan vara mer exakt", "skulle kunna göra", "verkar lovande", "verkar...vara bättre än PSA", "skulle kunna ha stora fördelar".

Det saknas en beskrivning av hur den aktuella studien gått till (ens ungefär hur man gjort) vilket är en brist. Ingen författare får skryta med sina resultat (bra), referens finns (men jag har inte kunnat läsa mer än abstract pga det tydligen inte är någon jättetung tidskrift), men den utomstående experten är inte självklart rätt person att spekulera om den kliniska nyttan--en urolog eller onkolog hade varit mer logisk för att beskriva den tänkbara kliniska nyttan.

Betyget blir godkänt men inte mer utifrån ovanstående. Jag har känslan att många patienter skulle ha svårt att uppfatta kodorden som kvalificerar detta enligt ovan och bara höra att det finns ett test som är bättre än PSA... det är hyfsat men inte en särskilt stor nyhet ännu (vilket framgår av vilken tidskrift det publiceras i)... långt kvar till detta är bevisat nyttigt för miljontals män.

Skyddande gener ger långt liv enligt Vetenskapsradion

Natalie von Der Lehr på Vetenskapsradion refererar en förhandspublicerad artikel i J Am Ger Soc (abstract här).

Skyddande gener ger långt liv - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Det ser vid första anblicken ut att vara rätt bra vetenskapsjournalistik--hyfsad beskrivning av vad som gjordes i studien, referens finns, ingen författare citeras, och en utomstående person får kommentera. Den här gången blir det dock inte toppbetyg, och artikeln väcker en del obekväma frågor.

• Hur ska man välja ut vilka vetenskapliga rön som ska refereras?  Sitter verkligen vetenskapsredaktionen och går igenom alla förhandspublikationer hos topp-10-tidskrifterna inom alla fält? (J Am Soc Ger som jag aldrig hört talas om är nr 9 bland geriatriktidskrifterna och har impact factor i paritet med Cleveland Clinical Journal of Medicine (ganska anonym tidskrift)?  Det tror inte jag. Jag tror att de är smarta och spanar in internationella kollegor som t.ex. HealthNews och ScienceDaily som rapporterar tämligen bra om internationella vetenskapsnyheter.
• Jag har faktiskt ögnat igenom hela originalartikeln, och det är inte sensationellt bra eller ens intressant.  Inferensen att det "måste" vara genetik som förklarar att man blir extremt gammal, är inte särskilt stark och författarna till originalartikeln är försiktiga med sådana spekulationer. Det rör sig alltså om en kohort med 477 välmående personer (icke institutionsboende) som uppnått minst 95 års ålder. Samtliga är av europeisk judisk (Ashkenazi) härkomst och bosatta i nordvästra USA. Jämförelsegruppen är åldersmatchad och undersöktes i början av 70-talet.
  
• Kommentatorn, professor Schiöth från Uppsala, har 228 publicerade referenser på pubmed under bältet, om ganska komplicerade farmakologiska saker som bl.a. har att göra med ätstörningar, beroendeframkallande drogers farmakologi i djur och människor osv. Däremot inte någonting som har med lång livslängd (longevity) eller livsstil (lifestyle) att göra. Hans kommentar, att "studien visar att de flesta av oss måste tänka noga på vår livsstil, om vi ska kunna bli 100 år gamla:

  – De allra flesta, en stor majoritet av populationen, är väldigt känsliga mot dåligt livsstil och de dör i större utsträckning tidigare.

  När vi lär oss mer om vilka gener som kan skydda oss från att bli sjuka, så kan läkare också ge bättre råd till dom (sic) av oss som inte har de skyddande generna, säger Helgi Schiöth:" är tillspetsad och är ett påstående som den aktuella studien näppeligen ger logiskt stöd för.  En mer lämplig person att kommentera resultaten hade varit en epidemiolog eller person som forskar på långlivade... eller varför inte en geriatriker som intervjuat 100-åringar i Västerbotten och bara finns ett rikssamtal bort från Uppsala?
  

• I någon bemärkelse är resultaten inte alls överraskande; procenten av människor från förra seklets början som fortfarande lever har med nödvändighet klarat sig undan en massa sjukdomar och har säkert haft "tur" i någon genetisk bemärkelse. Vilken slutsats vi andra skall dra av detta är inte självklart--det är bättre att vara glad och frisk än ledsen och sjuk, förstås, men det är inte något som enkelt går att göra om till livsstilsråd. Jag tog en mening med mig från den här artikeln som är både tröst och uppmuntran ibland: man blir inte sjuk som straff, och inte heller sjuk som belöning.
  

Min sammanfattning av dagens alster på vetenskapsradion är alltså följande: det är en måttligt intressant artikel i en inte särskilt intressant tidskrift; rubriken på referatet och påståendena från den utomstående experten (som är expert på något helt annat och därför inte självklart lämplig person att kommentera) är inte okontroversiella tolkningar av resultaten.

Trots att formen för referatet utifrån mina kriterier alltså är så pass bra så är detta inte bra journalistik; det är precis stolpe in att vara godkänt.

Ny antikropp ger hopp om bättre influensavaccin enligt Vetenskapsradion

Natalie von Der Lehr på Vetenskapsradion skriver om förhandspublicerad studie från Science (abstract finns här).

Ny antikropp ger hopp om bättre influensavaccin - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Det är alldeles utmärkt vetenskapsjournalistik enligt mina godtyckliga (?) kriterier: allmänintresset är stort, det är en välgjord och fin studie i världens bästa tidskrift, det framgår tydligt av referatet att det är grundforskning det handlar om (och vilka tänkbara implikationer det kan ha), ingen författare får skryta med resultaten, en utomstående person kommenterar den på ett nyanserat sätt, och referensen står med i slutet.

MVG till det här referatet, såklart!

Spädbarn får skadliga mängder salt enligt SVT Vetenskap

Linus Brohult på SVT Vetenskap skriver att spädbarn får skadliga mängder salt.

"En ny europeisk studie visar att 70 procent av våra spädbarn får i sig för mycket salt." står det med feta svarta bokstäver. En oförsiktig läsare/tittare kanske tror att det är "sant" i någon vanlig mening.

Uppslaget till nyheten kanske kom härifrån.

Det är inte vetenskap med ett stort nyhetsvärde, vilket förklarar att det publiceras i en division 2-3-tidskrift; problemet är uppenbart från abstractet: det handlar om barn födda 1991 till 1992, och utgår från intervjuer och dietistfältarbete utfört 1993. Det må vara en europeisk studie, men den utspelar sig i närområdet till staden Avon i England. Det enda som hade gjort detta till jätteintressant aktuell forskning hade varit om man följt upp de aktuella barnen i nutid.

Nyanser i engelsk bebiskosthållning för nästan en generation sedan är faktiskt inte något vi ska ta till intäkt för att "våra" spädbarn får i sig si eller så mycket salt.

Det är en tramsig artikel som förstorats upp bortom all sans i referatet, den enda som får uttala sig (i ett pressmeddelande, som det verkar) är författare (och således självklart partisk till fördel för resultatets innebörd), och det saknas länk till artikeln.

Ingenting att se här. IG till SVT vetenskap.

Tranbärsjuice möjligt alternativ till antibiotika mot urinvägsinfektioner enligt Vetenskapsradion

Jan Torkelsson och Pierre Martin på Vetenskapsradion har gett sig på en artikel i Archives of internal medicine som är en bra tidskrift i medicinbranschen. Artikeln finns här (abstract). Sammanfattningsvis var studien negativ avseende huvudsakliga hypotesen, att tranbär (i form av kapslar med koncentrat) inte var underlägset (non-inferiority) kombinationsbehandling med trimetroprimsulfa för att förebygga återfall i symtomatisk urinvägsinfektion hos kvinnor före menopaus med minst 3 UVI under senaste året.

Vetenskapsradion har bett om och fått kommentarer från Annelie Brauner på KS som jag tror är mycket kunnig vad gäller bakterier och urinvägar; hon var utmärkt lärare för drygt ett årtionde sedan och berättade målande om urinvägsinfektionernas mikrobiologi för oss glada kandidater. Hon säger kloka och okontroversiella saker. Att bakterierna som selekteras fram hos patienter som får långtidsbehandling med antibiotika är resistenta mot just dessa antibiotika är ju självklart.

Således, om man hittar åter till mina betygskriterier, kan vi bocka av: ingen från studien berättar om den, en utomstående (klok) person får kommentera, och det finns en referens längst ner. Tre rätt av tre möjliga så långt!

Men problemet är att det inte framgår tillnärmelsevis bra nog att det var en negativ studie. Den aktuella studien saknar en kontrollgrupp och det går inte ens att uttala sig om huruvida tranbärsjuicen i denna studie hade någon som helst effekt på de behandlade kvinnorna: att mediantiden till första symtomatiska urinvägsinfektion var 4 månader talar för att effekten var blygsam om man relaterar till kriteriet att man skulle ha haft minst 3 urinvägsinfektioner under året innan studien. Påståendet i första stycket, "Nu visar en holländsk studie att tranbärjuice har en viss förebyggande effekt mot urinvägsinfektioner, som inte ökar risken för resistensutveckling", är en över- och feltolkning av den aktuella studiens resultat.

En bisak som den här artikeln inte handlar om är att det finns faktiskt en cochraneanalys från häromåret som sammanfattar att det finns visst stöd för att tranbär i olika former kan skydda mot återfall i urinvägsinfektioner. Det finns metodproblem med många av studierna, många patienter avslutar behandlingen under studiernas gång (så även i denna studie) osv, men det finns som sagt ett visst stöd och det är ett intressant uppslag för forskning kring mekanismer, dosering, effekt osv framöver.

Således: IG till Torkelsson och Martin, trots goda föresatser.

Inget samband mellan mobilanvändning och risken för hjärntumör hos barn enligt vetenskapsradion

Gabriella Björk på Vetenskapsradion refererar en epidemiologisk studie relaterad till mobiltelefoni och hjärntumörer hos barn. En tungviktare från min alma mater (KI), Maria Feychting, är en av författarna och Sverige står för en del av fallen: abstract finns på JNCI, här. Pressmeddelandet från KI finns här.

Många andra har gett sig på nyheten men ingen har gjort det så bra som Vetenskapsradion. Det enda jag saknar är någon utomstående som får uttala sig. Feychtings uttalanden är nyanserade och vettiga men det är egentligen ändå inte optimalt att huvudförfattare själva beskriver innebörden av sina resultat.

Så stora delar av huvudfynden och diskussionsdelen i artikeln har hittat in i Vetenskapsradions referat att det är mycket bra vetenskapsjournalistik. En nyfiken allmänhet får med sig långt bättre förståelse för ämnet efter läsning än innan.

Jag kan tyvärr inte ge MVG pga huvudförfattaren får beskriva sina egna fynd och deras betydelse (den principen är överordnad även om det är kloka saker som sägs) och ingen utomstående får säga sitt, men det är snubblande nära tack vare den goda förståelsen för artikeln som bibringas. Starkt VG, alltså!

Studie ifrågasätter nyttan med screening enligt vetenskapsradion

Vi fortsätter ang mammografi; Gabriella Björk på Vetenskapsradion ger sig på BMJ-artikeln jag bloggade om tidigare idag. Hon gör det riktigt bra, vilket hedrar i detta intellektuellt svåra och ständigt infekterade ämne! Jonas Bergh är meriterad och (som jag uppfattat det) klok person på Karolinska som inte är direkt involverad i vare sig den här mammografistudien eller de tidigare svenska ditona. Han förklarar en tolkning av den senaste studien som jag instämmer i.

Referensen står med i artikeln (inte klickbar men enkelt sökbar via google för intresserade läsare), ingen från studien får skryta, utomstående kommer till tals och förklarar faktiskt hur kunskap utvecklas.

Studie ifrågasätter nyttan med screening - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Gabriella Björk får första MVG:t som jag delar ut på den här bloggen!

Mammografi minskar inte cancerdöd enligt DN och TT

En ny artikel om mammografiscreening har släppts på BMJ och TT har skrivit ett kortkort referat som spridits över svenska tidningar idag. Johan Nilsson på DN har fyllt på med lite med kött på benen. Studie: Mammografi minskar inte cancerdöd.

Det rör sig om en smart studie i BMJ, men naturligtvis ingen definitiv sanning. Tonfallet är resonerande; analogin med livmoderhalscancerscreeningens mätbara effekter på dödlighet i den sjukdomen i länder som startade gynekologisk hälsoundersökning vid olika tidpunkter är logiskt tilltalande. Diagrammen över dödligheten i de olika länderna är tydliga.

TT:s referat är sakligt och rätt bra; ingen namngiven författare får skryta med resultaten, det framgår att det är en topp-fem-tidskrift som det publiceras i, metodiken är välbeskriven. Egentligen helt godkänt, möjligen med reservation för rubriken som är för svart. "Minskad bröstcancerdöd beror kanske inte på mammografi" vore ett mildare och tråkigare alternativ. VG för TT.

Nilssons tillägg där han försöker sätta det hela i ett sammanhang och nämner Tabars hårt uppslagna studie som kom för en månad sedan är tyvärr inte bra nog; för mig underblåser det bilden av vetenskap som revolutionär--det som är sant ena dagen är helt fel nästa dag, och det finns alltid en öppning för att i morgon kommer en ny studie som kastar alla gamla på sophögen.  Det är dramaturgiskt lockande för journalister med sådana motsättningar, men bidrar mer till förvirring och allmän misstro mot forskning i allmänhet för icke initierade läsare.

Ska man nämna de stora randomiserade cancerscreeningstudierna så krävs det betydligt mer arbete med att problematisera och förklara. Så trots en god ansats och intention så sänker de sista meningarna betyget på DN:s artikel snarare än höjer. Godkänt, bara. Jag saknar som vanligt länk till (den här gången gratis tillgängliga artikeln) på alla hemsidorna, trist.

Självlysande hund ska bota Alzheimer

Någon på DN skriver delikat kvällstidningsprosa och har satt en rubrik därefter: Självlysande hund ska bota alzheimer.

Detta är så tramsigt skrivet att jag inte ens tänker leta efter originalmanus osv. Det är marknadsföring och skryt för en forskargrupp i Korea som (såklart) inte håller på med demensforskning utan med kloning av djur samt någon form av genteknik.

Gå vidare. Ingenting att se. DN:s vetenskapsredaktion sjunker en stegpinne till ner i dyngan.

IG med eftertryck.

Glutenintolerans ett globalt problem som kan leda till många barns död enligt Vetenskapsradion

Natalie von Der Lehr på Vetenskapsradion berättar om en studie från Umeå som uppskattar antalet odiagnostiserade fall av glutenöverkänslighet, celiaki i världen och dödligheten i detsamma. Glutenintolerans ett globalt problem som kan leda till många barns död. Det blir nödvändigt att hålla flera tankar i huvudet nu:

1. Umeågruppen har alltså ställt upp en beräkningsmodell i Excel för att utifrån antaganden (gissningar) om förekomst av celiaki, nivå av sjukvårdssystem och -resurser i olika länder samt småbarnsbefolkning i alla världens länder beräkna hur många barn som lever med odiagnostiserad celiaki och hur många som kan tänkas avlida årligen av sjukdomen.

2. Det är mycket möjligt att deras slutsats i någon bemärkelse är "sann"; säkert finns det en underdiagnostik och säkert avlider barn i världen av denna sjukdom. Med nödvändighet (vilket författarna också diskuterar i diskussionsdelen av artikeln) är detta en grov skattning som mer anger en storleksordning och manar till diskussion bland folkhälsovetare.

3. Vetenskapsjournalistiskt är det dock för tunt i rapporten: jag hade önskat mig (1) en kort beskrivning, liknande den jag skrev ovanför under punkt 1, av vad som gjorts snarare än att bara kalla det för "en studie" och "kunskap", (2) att någon icke-inkopplad forskare kommenterade resultaten, (3) att ingen av författarna fick uttala sig (här kan man tänka sig att författarna och någon annan får uttala sig, det vore ok). Klädsamt vore att osäkerheten i skattningen syntes bättre än att man skriver "omkring 42.000" vilket är larvigt exakt--i sensitivitetsanalysen hittar man siffror från ca 20.000 till drygt 100.000 när parametrarna varieras.

Trots att det rör sig om ett intressant inlägg i folkhälsodiskussioner som refereras så är det i mitt tycke otillräckligt som vetenskapsjournalistik. Jag ger med tvekan betyget godkänt eftersom referatet ändå huvudsakligen träffar rätt vad gäller resultaten samt inkluderar en referens.

Diabetes ökar hjärtsviktsrisk enligt SvD

Michael Nilsson på SvD skrev om en studie från Göteborg som publicerats i Lancet. Diabetes ökar hjärtsviktsrisk | Inrikes | SvD .

Det är ett hyfsat referat men inte mer. Sahlgrenska har skrivit pressmeddelande som finns här. TT nappade och därför finns notiser i GP, SR, TV4, Metro mfl.

På Nilssons referat verkar det som att han läst och förstått innebörden i originalarbetet. Däremot är siffrorna i artikeln så många och så svårbegripliga för en lekman att det inte är bra. Relativa och absoluta risker blandas om vartannat; påståendet om "10-20 gånger större risk" är det sämst underbyggda och får tyvärr framskjuten plats. Den relativa riskökningen om fyra gånger för patienter med sämst metabol kontroll är inte så intressant för en lekman; att man "insjuknar 20 år tidigare än en frisk person" är en språklig och logisk kullerbytta som kanske är okej men som är ytterligt svårvärderad.

Den aktuella studien handlar ju inte om en uppföljning av hur det går för dem som får hjärtsvikt (vilket även Rosengren nämner) men allvaret i diagnosen påtalas (som hjärtsviktsläkare är jag benägen att tycka att det är bra).

Resultaten i studien är inte överraskande för någon (?) och inte revolutionerande; jag tittade i europeiska kardiologförbundets hjärtsviktsriktlinjer  och där hittar man referens 177, MacDonald et al 2008 Eur Heart J som är en översiktsartikel kring diabetes och hjärtsvikt och vad som med rätta kan kallas bidirektionella samband. De beskriver kunskapen om förstagångssjuknande i hjärtsvikt för diabetes med följande ord: "Diabetics are frequently hospitalized for HF. In an American cohort
of 48 000 diabetic patients, incidence of hospitalization due to HF
was 4.5 vs. 9.2/1000 person-years for those with an HbA1c ,7
and .10%, respectively". Den referensen, Iribarren et al Circ 2001, handlar huvudsakligen om typ 2-diabetes. Nyheten i göteborgsstudien handlar om att det rör sig om en ovanligt stor studie av en kohort med bara (?) typ 1-diabetes.

Göteborgsstudien är bra, mycket bra, såvitt jag kan se (nästan allt som hittar in i Lancet är välpolerat); jag noterar i tabellen att 5% av patienterna hade etablerad kranskärlssjukdom vid studiens början vilket gör det ännu mindre överraskande att 3% sjuknade i hjärtsvikt på en tioårsperiod.

Nu ska jag ju inte skryta med göteborgska författare, det är inte syftet med den här bloggen; poängen handlar om journalistik. Nilsson på SvD har som sagt huvudsakligen beskrivit studien på ett ok sätt; det saknas däremot länk till artikeln (eller abstract) på hemsidan, ingen utomstående får kommentera eller sätta det hela i ett sammanhang av tidigare kunskap osv, och dödssynden är att låta artikelförfattarna själva lägga ut orden om studiens betydelse och förträfflighet (även om de har bra på fötterna som i detta fall). Spekulationerna om screening för hjärtsvikt hos diabetiker nämndes redan 2007 i MacDonald (länk ovan) och vi får väl se vad som blir av detta.

En bisak är att jag är försiktigt skeptisk till påståenden om "guldgruvan" som är kvalitetsregister.  Den här eleganta studien använder diabetesregistret på ett smart sätt, måste jag tillstå.

Nilsson får godkänt betyg men inte mer.

Mer om vätskebalans och fetmakirurgi

Kollegan Peter Hallersund skickade till mig sin avhandling och jag har gått igenom och försökt smälta manuskript III och IV.

Sammanfattningsvis tycker jag ungefär som när jag läst kappan; det är kul hypoteser, tankarna om en volymssensor i övre magtarm-kanalen är spännande och helt ny för mig innan jag läst detta.
 
Några kommentarer till arbete III. Den "representativa kurvan" för urinproduktion hos en person i en av grupperna är inte självklart hur man skall tyda--varför sjunker urinproduktionen initialt hos försökspersonen som fick saltlösning i jejunum? Ytan under kurvan för den personen verkar vara mindre under jejunumkurvan och man undrar vad det betyder. Varför är definitionen av "tid till ökande diures" logisk? Vilka andra sätt att beskriva dessa data skulle ha varit tänkbara?

När jag ser de presenterade siffrorna som karakteriserar de olika patientgrupperna i arbete IV så är det inte så lätt att identifiera nyckelresultatet, att det fanns en kraftigare natriures och diures hos patienterna som genomgick GBP jämfört med de som genomgick VGB/B... tvärtom så verkar dessa fysiologiska (och inom samt mellan individer höggradigt varierande) mått vara tämligen liknande i alla tre grupperna i tabell 1. Det är inte heller självklart att matcha med individer som gått ned lika mycket i vikt som görs i tabell 2 (jag ser att det är där som nyckelfyndet som anförs som stöd för hypotesen kommer ifrån).

Jag saknar en karakteristik av bortfallet från ursprungliga kohorten--hur många urinsamlingar fanns det?

Jag saknar en distinkt beskrivning av hur man gjort "viktnedgångsmatchningen". Det är inte trivialt.


Jag kommer att återvända och se dessa artiklar an när de publiceras.

Lika blodtryckssänkande som medicin - vetenskap | svt.se

Självklart när man läser avhandlingen är att Hallersund fått prova på och lära sig en massa om ett brett spektrum av vetenskapliga metoder--djurförsök, friska försökspersoner, biokemi, histologi, en stor kohort, stor mängd statistik osv.. Precis som en balanserad doktorsavhandling skall vara.

Jag tror inte att SVT vetenskap hade satt någon på att granska de faktiska manuskripten och se där vilket stöd som fanns för påståendena i pressmeddelandet--jag skulle ha valt ett försiktigare (tråkigare) tonfall på referatet än de gjorde och betonat bredden av forskning snarare än att trycka så hårt på den ganska tillspetsade tolkningen av (ännu opublicerade) arbete III och IV.

Tack Peter för att du skickade ett exemplar till mig; grattis till försvaret av avhandlingen och lycka till med forskningen framöver!