Uppsala Universitet har skrivit pressmeddelande utifrån artikel i NEJM (förhandspublicerad igår samtidigt med ESC:s kongress i Paris) som är tillgänglig i fulltext tillsammans med ledarkommentar. Båda är gratis för närvarande på NEJM:s hemsida. Några svenska medier har nappat--nämnvärt är att SvD, DN, Vetenskapsradion och SVT vetenskap avhållit sig än så länge vad jag kan se. Jag har bloggat om sådant här nyligen, angående ROCKET AF som inte stod om i svenska medier nästan alls, angående Pradaxa här och här.
Ny blodproppsmedicin minskar risken för stroke - Ekot | Sveriges Radio
Detta är faktiskt en viktig medicinsk nyhet, i synnerhet för oss som arbetar med invärtesmedicin, hjärtsjukdomar och blodförtunning. På så sätt är det helt i sin ordning att skriva om det.
Problemet som jag får anledning att återvända till gång efter gång efter gång på den här bloggen är att journalisterna inte förstår problemet med att intervjua en huvudförfattare till en vetenskaplig artikel om dess betydelse--han/hon är oftast den bästa på att beskriva vad som gjorts i artikeln, men den sämsta på att ge en saklig beskrivning av vilka slutsatser man bör dra för framtiden. När det gäller en professor med hög profil och många bindningar till industrin (enligt jävsdeklarationen längst ner i artikeln i NEJM: "Dr. Wallentin, receiving grants from Bristol-Myers Squibb, Pfizer, AstraZeneca, Boehringer Ingelheim, GlaxoSmithKline, Schering-Plough, and Merck, consulting fees from Regado Biotechnologies, Portola, CSL Behring, Athera Biotechnologies, Boehringer Ingelheim, AstraZeneca, and GlaxoSmithKline, and lecture fees from Bristol-Myers Squibb, Pfizer, AstraZeneca, Boehringer Ingelheim, GlaxoSmithKline, Schering-Plough, and Merck.") är problemet om möjligt ännu större än när det rör sig om en nydisputerad forskare.
Enligt Ekot brukar Lars Wallentin säga att "varje patient som inte behöver Waran har vunnit någonting" och att med det nya läkemedlet så är man i stället " fri, lever som frisk, tar en tablett två gånger om dagen och behöver man inte alls befara hjärnblödning och andra blödningskomplikationer som man har med Waran".
Detta, kryddat med väl valda procentsiffror som "20 procent bättre skydd mot stroke" och "minskat antal dödsfall", är i min bok inte journalistik utan marknadsföring--sen om det är marknadsföring av apixaban, Uppsala, Lars Wallentin eller nya fina läkemedel i allmänhet är svårt att säga.
Som framgår av ledarkommentaren ovan och som är välkänt för läsare som följer nyheter inom blodförtunning och förmaksflimmer så finns nu 3 preparat som jämförts mot waran--först dabigatran i RE-LY, sedan rivaroxaban i ROCKET-AF och nu apixaban i ARISTOTLE. Alla tre är i ordets rätta bemärkelse jättestudier--drygt 18.000, drygt 14.000 respektive drygt 18.000, dvs drygt 50.000 patienter in alles. De två senaste är genomförda med "fejkade waranprover" så att patienter och prövare hölls blindade för vilket läkemedel patienterna tog--det är en logistisk bedrift som är anmärkningsvärd och jag lyfter på hatten för prövarnas målmedvetenhet i detta.
Alla tre studierna har liknande resultat; framför allt verkar de nya substanserna ha en fördel gentemot waran vad gäller förekomst av hjärnblödningar--dabigatran i den högre dosen utmärkte sig där med en till synes liknande blödningsfrekvens som waran men lite lägre förekomst av proppar, tromboemboliska händelser.
De flesta rapporterna noterar att det är en "jättestudie" men journalisterna ger inte intryck av att ha förstått varför studierna är så stora: anledningen är att utfallen man studerar är ganska sällsynta--uttryckt annorlunda är waran ganska bra--och marginalnyttan med de nya preparaten är i absoluta tal ganska liten--då behövs det mycket stora studier för att uppnå statistisk styrka, s.k. power, för att dokumentera likvärdighet (egentligen non-inferiority, primära utfallet i samtliga rapporter) eller överlägsenhet.
Djävulen bor i detaljerna; ARISTOTLE liknar RE-LY i att man lyckades uppnå en god warankontroll (Time in range 62%) med internationella mått mätt, dock inte lika bra som svenska genomsnittet på drygt 70% i Auricula.
Många av nackdelarna med waran är välkända och vi har lärt oss leva med dem och byggt upp rutiner och skyddsnät för att hantera det läkemedlet under ett halvt sekel. Vi har även erfarenhet av hur vi skall använda läkemedlet i samband med operationer, akuta blödningar, hjärtinfarkt med ballongsprängning o.s.v.. Många sådana frågor är öppna för de nya preparaten; motmedel i samband med akuta blödningar saknas ännu men forskning pågår. Som för alla nya läkemedel finns en risk att biverkningar visar sig efter något-några års användning och leder till en omvärdering av nytta-riskbalansen, och detta bör vara ett skäl till viss tröghet i att anamma det nya.
Jag huvudräknade lite utifrån de angivna absoluta riskminskningarna och kom fram till följande naturliga frekvenser som är lättare att förstå än (icke meningsbärande) relativa riskminskningen som refererades av ekot:
Om 1200 personer behandlas med apixaban i ett år istället för med waran så drabbas ca 12-17 av dem av stroke (propp eller blödning) eller blodpropp till annat organ i kroppen i stället för förväntade 18 med waranbehandling. Dvs man behöver behandla 200-1200 personer i ett år för att förebygga en stroke eller propp till kroppen.
Om 1000 personer behandlas i ett år med apixaban istället för med waran så drabbas 2-4 av dem av hjärnblödning i stället för 5 som vore det förväntade utfallet med waran; man behöver med andra ord behandla 300-900 personer med apixaban i stället för med waran under ett år för att förebygga en hjärnblödning.
Angående totala dödligheten där det förelåg en statistiskt signifikant skillnad till fördel för apixaban: 120-10000 personer behöver behandlas under ett år med apixaban för att en färre skall dö. Punktestimatet i studien motsvarade 200 personer som behövde behandlas ett år.
Alla svenska journalister som väljer den enkla vägen och nöjer sig med att intervjua professor Wallentin får underkänt i min bok. Lämpliga personer att fråga om hur vi ska förhålla oss till nya läkemedel är några ansvariga läkare för waranmottagningar runt om i landet, företrädesvis någon utan engagemang för industri eller studier på nya läkemedel. Frågan är viktig och de nya läkemedlen kommer att ha en roll att spela framöver, men ingen läkare som jobbar med dessa frågor i vardagen gläds åt den här typen av kvälls- och veckotidningsjournalistik.
Ny blodproppsmedicin minskar risken för stroke - Ekot | Sveriges Radio
Detta är faktiskt en viktig medicinsk nyhet, i synnerhet för oss som arbetar med invärtesmedicin, hjärtsjukdomar och blodförtunning. På så sätt är det helt i sin ordning att skriva om det.
Problemet som jag får anledning att återvända till gång efter gång efter gång på den här bloggen är att journalisterna inte förstår problemet med att intervjua en huvudförfattare till en vetenskaplig artikel om dess betydelse--han/hon är oftast den bästa på att beskriva vad som gjorts i artikeln, men den sämsta på att ge en saklig beskrivning av vilka slutsatser man bör dra för framtiden. När det gäller en professor med hög profil och många bindningar till industrin (enligt jävsdeklarationen längst ner i artikeln i NEJM: "Dr. Wallentin, receiving grants from Bristol-Myers Squibb, Pfizer, AstraZeneca, Boehringer Ingelheim, GlaxoSmithKline, Schering-Plough, and Merck, consulting fees from Regado Biotechnologies, Portola, CSL Behring, Athera Biotechnologies, Boehringer Ingelheim, AstraZeneca, and GlaxoSmithKline, and lecture fees from Bristol-Myers Squibb, Pfizer, AstraZeneca, Boehringer Ingelheim, GlaxoSmithKline, Schering-Plough, and Merck.") är problemet om möjligt ännu större än när det rör sig om en nydisputerad forskare.
Enligt Ekot brukar Lars Wallentin säga att "varje patient som inte behöver Waran har vunnit någonting" och att med det nya läkemedlet så är man i stället " fri, lever som frisk, tar en tablett två gånger om dagen och behöver man inte alls befara hjärnblödning och andra blödningskomplikationer som man har med Waran".
Detta, kryddat med väl valda procentsiffror som "20 procent bättre skydd mot stroke" och "minskat antal dödsfall", är i min bok inte journalistik utan marknadsföring--sen om det är marknadsföring av apixaban, Uppsala, Lars Wallentin eller nya fina läkemedel i allmänhet är svårt att säga.
Som framgår av ledarkommentaren ovan och som är välkänt för läsare som följer nyheter inom blodförtunning och förmaksflimmer så finns nu 3 preparat som jämförts mot waran--först dabigatran i RE-LY, sedan rivaroxaban i ROCKET-AF och nu apixaban i ARISTOTLE. Alla tre är i ordets rätta bemärkelse jättestudier--drygt 18.000, drygt 14.000 respektive drygt 18.000, dvs drygt 50.000 patienter in alles. De två senaste är genomförda med "fejkade waranprover" så att patienter och prövare hölls blindade för vilket läkemedel patienterna tog--det är en logistisk bedrift som är anmärkningsvärd och jag lyfter på hatten för prövarnas målmedvetenhet i detta.
Alla tre studierna har liknande resultat; framför allt verkar de nya substanserna ha en fördel gentemot waran vad gäller förekomst av hjärnblödningar--dabigatran i den högre dosen utmärkte sig där med en till synes liknande blödningsfrekvens som waran men lite lägre förekomst av proppar, tromboemboliska händelser.
De flesta rapporterna noterar att det är en "jättestudie" men journalisterna ger inte intryck av att ha förstått varför studierna är så stora: anledningen är att utfallen man studerar är ganska sällsynta--uttryckt annorlunda är waran ganska bra--och marginalnyttan med de nya preparaten är i absoluta tal ganska liten--då behövs det mycket stora studier för att uppnå statistisk styrka, s.k. power, för att dokumentera likvärdighet (egentligen non-inferiority, primära utfallet i samtliga rapporter) eller överlägsenhet.
Djävulen bor i detaljerna; ARISTOTLE liknar RE-LY i att man lyckades uppnå en god warankontroll (Time in range 62%) med internationella mått mätt, dock inte lika bra som svenska genomsnittet på drygt 70% i Auricula.
Många av nackdelarna med waran är välkända och vi har lärt oss leva med dem och byggt upp rutiner och skyddsnät för att hantera det läkemedlet under ett halvt sekel. Vi har även erfarenhet av hur vi skall använda läkemedlet i samband med operationer, akuta blödningar, hjärtinfarkt med ballongsprängning o.s.v.. Många sådana frågor är öppna för de nya preparaten; motmedel i samband med akuta blödningar saknas ännu men forskning pågår. Som för alla nya läkemedel finns en risk att biverkningar visar sig efter något-några års användning och leder till en omvärdering av nytta-riskbalansen, och detta bör vara ett skäl till viss tröghet i att anamma det nya.
Jag huvudräknade lite utifrån de angivna absoluta riskminskningarna och kom fram till följande naturliga frekvenser som är lättare att förstå än (icke meningsbärande) relativa riskminskningen som refererades av ekot:
Om 1200 personer behandlas med apixaban i ett år istället för med waran så drabbas ca 12-17 av dem av stroke (propp eller blödning) eller blodpropp till annat organ i kroppen i stället för förväntade 18 med waranbehandling. Dvs man behöver behandla 200-1200 personer i ett år för att förebygga en stroke eller propp till kroppen.
Om 1000 personer behandlas i ett år med apixaban istället för med waran så drabbas 2-4 av dem av hjärnblödning i stället för 5 som vore det förväntade utfallet med waran; man behöver med andra ord behandla 300-900 personer med apixaban i stället för med waran under ett år för att förebygga en hjärnblödning.
Angående totala dödligheten där det förelåg en statistiskt signifikant skillnad till fördel för apixaban: 120-10000 personer behöver behandlas under ett år med apixaban för att en färre skall dö. Punktestimatet i studien motsvarade 200 personer som behövde behandlas ett år.
Alla svenska journalister som väljer den enkla vägen och nöjer sig med att intervjua professor Wallentin får underkänt i min bok. Lämpliga personer att fråga om hur vi ska förhålla oss till nya läkemedel är några ansvariga läkare för waranmottagningar runt om i landet, företrädesvis någon utan engagemang för industri eller studier på nya läkemedel. Frågan är viktig och de nya läkemedlen kommer att ha en roll att spela framöver, men ingen läkare som jobbar med dessa frågor i vardagen gläds åt den här typen av kvälls- och veckotidningsjournalistik.
Hej Claes,
SvaraRaderaHar du en mailadress jag kan nå dig på?
Vänligen,
Zu
claes.williamssonAThome.se
SvaraRaderaEfter att ha studerat mer än 18 000 patienter med ökad risk för stroke, kan forskare nu konstatera ... Ny blodproppsmedicin minskar risken för stroke ... Trots pågående pandemi fortsätter inflyttningen, enligt Ekots granskning.
SvaraRadera