Hjärntumör kan vara ärftlig enligt TT

TT har tagit ett pressmeddelande från Umeå och kört på det med god draghjälp av en av huvudförfattarna, kollegan och forskaren Beatrice Melin. Många tidningar har hakat på och kört en mer eller mindre klippt variant av samma text.

Det handlar om en "genome wide association study", en smart och mycket trendig metod för att identifiera tänkbara gener som bidrar till sjukdomar eller tillstånd som inte har någon "enkel" ärftlighetsgång.  Enkelt uttryckt så tittar man på hundratusentals olika delar av DNA från stort antal patienter samt friska och ser om några "varianter" verkar vara överrepresenterade bland de sjuka jämfört med de friska. Det hela ger upphov till enorma mängder data och kräver komplicerade statistikprogram för att tolka och fiska fram resultat ur.

Här har man alltså hittat en sannolik gen som på något sätt är inblandad i utvecklingen av meningiom, en oftast godartad form av hjärntumör som drabbar ganska få (ca 300) personer årligen i vårt land. Det är tydligen även en gen som kan vara inblandad i blodsjukdomar vilket gör det mer trovärdigt på något sätt.

Tyvärr är det nästan helt felaktigt att sätta rubriken "hjärntumör kan vara ärftlig" utifrån ovanstående; det finns en nyckelreferens från för några år sedan som använde svenska cancerregistret under 50 år för att skatta risk inom familjer för hjärntumörer som ger visst stöd för en sådan rubrik. Frågan som Melin lägger ut orden om i DN, huruvida det finns en koppling mellan den nyupptäckta genvarianten och strålkänslighet, var ny för mig men tydligen inte för onkologisamfundet. En publikation i våras gjorde en liknande genetisk analys på familjer som drabbats av flera fall av strålningsframkallade meningiom och fann flera kandidatgener som verkade kopplade till det tillståndet, dock ingen i närheten av den aktuella genen i den nya studien (ingen ens på samma kromosom)... vilket talar för att Melins förhoppning och spekulation om tänkbar betydelse för den här forskningen känns ganska långsökt.

Sen måste man nämna den relativa riskökningen som den aktuella genen skattas stå för; ca 40% riskökning, vilket motsvarar en svag riskfaktor...

TT:s pressmeddelande får IG pga nästan allt fel i min bok: ingen förklaring av vad som gjorts, ologisk rubrik, ingen utomstående som kommenterar forskningen, författare till studien får lägga ut orden om studiens betydelse och spekulera om kommande publikationer och deras kliniska betydelse.


Hjärntumör kan vara ärftlig - DN.SE

Sen måste nämnas en annan käpphäst för mig: den nationalistiska/chauvinistiska/lokalpatriotiska aspekten.  Den här typen av "genletande" studier går det sedan ett par år tillbaka tretton på dussinet av.  Den aktuella studien publicerades i en framstående tidskrift vilket förmodligen betyder att den är av hög teknisk och metodologisk kvalitet, men jag tror att om den inte hade haft svenska medförfattare så hade den aldrig refererats av TT. Jag kallar det Sverigefaktorn och har lagt upp det som en tagg på bloggen.

Mitt belägg för att det är sant: månadens nummer (ett nummer av en tidskrift, där det nog finns 20 lika "tunga" publikationer att välja på--det är nämligen så att även tidskrifter inom specialiteterna publicerar sådan här forskning ibland) av Nature Genetics innehåller nämligen "genletande" originalartiklar om metabolt syndrom, Bechterews sjukdom, Prostatacancer, Lungcancer hos kineser, Hepatit C som utvecklas till levercancer och hjärtinfarkt hos diabetiker, och jag har inte sett något TT-referat av dessa artiklar...

Om råttgift i Aftonbladet

Caroline Hougner i Aftonbladet går Boehringer Ingelheims ärende och skriver om lanseringen av Pradaxa. Nytt blodförtunnande medel godkänt i EU | Hälsa | Aftonbladet.

Det är så rörigt och tendentiöst att det nästan är tomt på information; ingen kan dock missa att Pradaxa blivit godkänt och att waran är "farligt".  Beskrivningen av SBU-rapportens slutsatser är felaktig.  Att låta en karismatisk professor som rest världen runt för att beskriva RE-LY-studiens resultat berätta hur bra det är är likaså en journalistisk galenskap.

" Pradaxa är nu godkänt i EU. Läkemedlet kan ersätta Waran – vars aktiva substans även används för att bekämpa råttor. De dör av inre blödningar."

Alla läkare (säkerligen också erfarne kollegan Wallentin) vet att nya läkemedel inte sällan har egenskaper som inte är uppenbara vid lanseringen.  Detta manar till ett visst mått av tröghet i vår förskrivning. Att det saknas motgift mot Pradaxa i samband med blödning och att man blir ungefär lika lättblödande med Pradaxa som med Waran står naturligtvis inte i artikeln.

Jag var inblandad i en pradaxaförskrivning förra veckan och noterade att det för närvarande tillhandahölls i styrkorna 110 och 75 mg, och för att komma upp i normaldosen 150 mg x 2 så krävs alltså inte en utan fyra tabletter per dag.

Förstår författaren skillnaden mellan "vart tredje" (sic) och "tredje vanligaste"?

Det är kvällstidningsjournalistik i ordets sämsta bemärkelse och får naturligtvis IG.

Urintest kan visa risk för prostatacancer enligt Vetenskapsradion

En anonym reporter på Vetenskapsradion skriver om en studie i science translational medicine (som jag inte ens visste fanns, och som mitt universitetsbibliotek inte prenumererar på). Abstract finns här.

Urintest kan visa risk för prostatacancer - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Det rör sig alltså om att man testat en analysmetod ("clinical-grade transcription-mediated amplification assay" för att mäta hur mycket av en särskild gen som fanns uttryckt i urinen hos män (oklart vad de sökte för). Det hävdas i abstract att resultatet på detta test, "TMPRSS2:ERG" gav en merinformation jämfört med "bara" PSA-värden vad gällde att förutse hög eller låg risk för prostatacancer.

Liksom igår har jag känslan att nyheten är hittad på internationella sidor som beskriver vetenskapsnyheter, eftersom det rör sig om en ganska liten tidskrift... jag undrar om reportern verkligen läst något i ursprungsartikeln och tvivlar på det eftersom metoddel osv inte berörs med ett ord i referatet.

En professor Marene Landström är patolog i Umeå, enligt flera artiklar tidigare verksam i Uppsala, och forskar sedan drygt två årtionden på prostatacancer.  Hennes intresse för ämnet är säkerligen omfattande, men troligen mer utifrån patologins och laboratoriets horisont. Hennes pressklipp (jag vet ju inte hur mycket hon sa till reportern som klipptes bort) handlar dock uteslutande om den kliniska nyttan.

Det står på många ställen kodord för att detta är mycket tidig kunskap--"kan visa risk", "kan vara mer exakt", "skulle kunna göra", "verkar lovande", "verkar...vara bättre än PSA", "skulle kunna ha stora fördelar".

Det saknas en beskrivning av hur den aktuella studien gått till (ens ungefär hur man gjort) vilket är en brist. Ingen författare får skryta med sina resultat (bra), referens finns (men jag har inte kunnat läsa mer än abstract pga det tydligen inte är någon jättetung tidskrift), men den utomstående experten är inte självklart rätt person att spekulera om den kliniska nyttan--en urolog eller onkolog hade varit mer logisk för att beskriva den tänkbara kliniska nyttan.

Betyget blir godkänt men inte mer utifrån ovanstående. Jag har känslan att många patienter skulle ha svårt att uppfatta kodorden som kvalificerar detta enligt ovan och bara höra att det finns ett test som är bättre än PSA... det är hyfsat men inte en särskilt stor nyhet ännu (vilket framgår av vilken tidskrift det publiceras i)... långt kvar till detta är bevisat nyttigt för miljontals män.

Skyddande gener ger långt liv enligt Vetenskapsradion

Natalie von Der Lehr på Vetenskapsradion refererar en förhandspublicerad artikel i J Am Ger Soc (abstract här).

Skyddande gener ger långt liv - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Det ser vid första anblicken ut att vara rätt bra vetenskapsjournalistik--hyfsad beskrivning av vad som gjordes i studien, referens finns, ingen författare citeras, och en utomstående person får kommentera. Den här gången blir det dock inte toppbetyg, och artikeln väcker en del obekväma frågor.

• Hur ska man välja ut vilka vetenskapliga rön som ska refereras?  Sitter verkligen vetenskapsredaktionen och går igenom alla förhandspublikationer hos topp-10-tidskrifterna inom alla fält? (J Am Soc Ger som jag aldrig hört talas om är nr 9 bland geriatriktidskrifterna och har impact factor i paritet med Cleveland Clinical Journal of Medicine (ganska anonym tidskrift)?  Det tror inte jag. Jag tror att de är smarta och spanar in internationella kollegor som t.ex. HealthNews och ScienceDaily som rapporterar tämligen bra om internationella vetenskapsnyheter.
• Jag har faktiskt ögnat igenom hela originalartikeln, och det är inte sensationellt bra eller ens intressant.  Inferensen att det "måste" vara genetik som förklarar att man blir extremt gammal, är inte särskilt stark och författarna till originalartikeln är försiktiga med sådana spekulationer. Det rör sig alltså om en kohort med 477 välmående personer (icke institutionsboende) som uppnått minst 95 års ålder. Samtliga är av europeisk judisk (Ashkenazi) härkomst och bosatta i nordvästra USA. Jämförelsegruppen är åldersmatchad och undersöktes i början av 70-talet.
  
• Kommentatorn, professor Schiöth från Uppsala, har 228 publicerade referenser på pubmed under bältet, om ganska komplicerade farmakologiska saker som bl.a. har att göra med ätstörningar, beroendeframkallande drogers farmakologi i djur och människor osv. Däremot inte någonting som har med lång livslängd (longevity) eller livsstil (lifestyle) att göra. Hans kommentar, att "studien visar att de flesta av oss måste tänka noga på vår livsstil, om vi ska kunna bli 100 år gamla:

  – De allra flesta, en stor majoritet av populationen, är väldigt känsliga mot dåligt livsstil och de dör i större utsträckning tidigare.

  När vi lär oss mer om vilka gener som kan skydda oss från att bli sjuka, så kan läkare också ge bättre råd till dom (sic) av oss som inte har de skyddande generna, säger Helgi Schiöth:" är tillspetsad och är ett påstående som den aktuella studien näppeligen ger logiskt stöd för.  En mer lämplig person att kommentera resultaten hade varit en epidemiolog eller person som forskar på långlivade... eller varför inte en geriatriker som intervjuat 100-åringar i Västerbotten och bara finns ett rikssamtal bort från Uppsala?
  

• I någon bemärkelse är resultaten inte alls överraskande; procenten av människor från förra seklets början som fortfarande lever har med nödvändighet klarat sig undan en massa sjukdomar och har säkert haft "tur" i någon genetisk bemärkelse. Vilken slutsats vi andra skall dra av detta är inte självklart--det är bättre att vara glad och frisk än ledsen och sjuk, förstås, men det är inte något som enkelt går att göra om till livsstilsråd. Jag tog en mening med mig från den här artikeln som är både tröst och uppmuntran ibland: man blir inte sjuk som straff, och inte heller sjuk som belöning.
  

Min sammanfattning av dagens alster på vetenskapsradion är alltså följande: det är en måttligt intressant artikel i en inte särskilt intressant tidskrift; rubriken på referatet och påståendena från den utomstående experten (som är expert på något helt annat och därför inte självklart lämplig person att kommentera) är inte okontroversiella tolkningar av resultaten.

Trots att formen för referatet utifrån mina kriterier alltså är så pass bra så är detta inte bra journalistik; det är precis stolpe in att vara godkänt.

Ny antikropp ger hopp om bättre influensavaccin enligt Vetenskapsradion

Natalie von Der Lehr på Vetenskapsradion skriver om förhandspublicerad studie från Science (abstract finns här).

Ny antikropp ger hopp om bättre influensavaccin - Nyheter från Vetenskapsradion - Vetenskap & miljö | Sveriges Radio

Det är alldeles utmärkt vetenskapsjournalistik enligt mina godtyckliga (?) kriterier: allmänintresset är stort, det är en välgjord och fin studie i världens bästa tidskrift, det framgår tydligt av referatet att det är grundforskning det handlar om (och vilka tänkbara implikationer det kan ha), ingen författare får skryta med resultaten, en utomstående person kommenterar den på ett nyanserat sätt, och referensen står med i slutet.

MVG till det här referatet, såklart!

Spädbarn får skadliga mängder salt enligt SVT Vetenskap

Linus Brohult på SVT Vetenskap skriver att spädbarn får skadliga mängder salt.

"En ny europeisk studie visar att 70 procent av våra spädbarn får i sig för mycket salt." står det med feta svarta bokstäver. En oförsiktig läsare/tittare kanske tror att det är "sant" i någon vanlig mening.

Uppslaget till nyheten kanske kom härifrån.

Det är inte vetenskap med ett stort nyhetsvärde, vilket förklarar att det publiceras i en division 2-3-tidskrift; problemet är uppenbart från abstractet: det handlar om barn födda 1991 till 1992, och utgår från intervjuer och dietistfältarbete utfört 1993. Det må vara en europeisk studie, men den utspelar sig i närområdet till staden Avon i England. Det enda som hade gjort detta till jätteintressant aktuell forskning hade varit om man följt upp de aktuella barnen i nutid.

Nyanser i engelsk bebiskosthållning för nästan en generation sedan är faktiskt inte något vi ska ta till intäkt för att "våra" spädbarn får i sig si eller så mycket salt.

Det är en tramsig artikel som förstorats upp bortom all sans i referatet, den enda som får uttala sig (i ett pressmeddelande, som det verkar) är författare (och således självklart partisk till fördel för resultatets innebörd), och det saknas länk till artikeln.

Ingenting att se här. IG till SVT vetenskap.

Tranbärsjuice möjligt alternativ till antibiotika mot urinvägsinfektioner enligt Vetenskapsradion

Jan Torkelsson och Pierre Martin på Vetenskapsradion har gett sig på en artikel i Archives of internal medicine som är en bra tidskrift i medicinbranschen. Artikeln finns här (abstract). Sammanfattningsvis var studien negativ avseende huvudsakliga hypotesen, att tranbär (i form av kapslar med koncentrat) inte var underlägset (non-inferiority) kombinationsbehandling med trimetroprimsulfa för att förebygga återfall i symtomatisk urinvägsinfektion hos kvinnor före menopaus med minst 3 UVI under senaste året.

Vetenskapsradion har bett om och fått kommentarer från Annelie Brauner på KS som jag tror är mycket kunnig vad gäller bakterier och urinvägar; hon var utmärkt lärare för drygt ett årtionde sedan och berättade målande om urinvägsinfektionernas mikrobiologi för oss glada kandidater. Hon säger kloka och okontroversiella saker. Att bakterierna som selekteras fram hos patienter som får långtidsbehandling med antibiotika är resistenta mot just dessa antibiotika är ju självklart.

Således, om man hittar åter till mina betygskriterier, kan vi bocka av: ingen från studien berättar om den, en utomstående (klok) person får kommentera, och det finns en referens längst ner. Tre rätt av tre möjliga så långt!

Men problemet är att det inte framgår tillnärmelsevis bra nog att det var en negativ studie. Den aktuella studien saknar en kontrollgrupp och det går inte ens att uttala sig om huruvida tranbärsjuicen i denna studie hade någon som helst effekt på de behandlade kvinnorna: att mediantiden till första symtomatiska urinvägsinfektion var 4 månader talar för att effekten var blygsam om man relaterar till kriteriet att man skulle ha haft minst 3 urinvägsinfektioner under året innan studien. Påståendet i första stycket, "Nu visar en holländsk studie att tranbärjuice har en viss förebyggande effekt mot urinvägsinfektioner, som inte ökar risken för resistensutveckling", är en över- och feltolkning av den aktuella studiens resultat.

En bisak som den här artikeln inte handlar om är att det finns faktiskt en cochraneanalys från häromåret som sammanfattar att det finns visst stöd för att tranbär i olika former kan skydda mot återfall i urinvägsinfektioner. Det finns metodproblem med många av studierna, många patienter avslutar behandlingen under studiernas gång (så även i denna studie) osv, men det finns som sagt ett visst stöd och det är ett intressant uppslag för forskning kring mekanismer, dosering, effekt osv framöver.

Således: IG till Torkelsson och Martin, trots goda föresatser.