Linus Brohult på SVT vetenskap skriver om en metaanalys av studier angående Champix, vareniklin. Abstractet till artikeln han hänvisar till finns på CMAJ och jag uppfattar hans referat av artikeln som en ganska abrupt dikeskörning. Han har missförstått vad det är för typ av studie, övertolkat den relativa riskökningen, gjort en lustig felläsning av författarlistan och skrivit en ingress värdig kvällspressen.
Det rör sig alltså om en metaanalys--ungefär sammanräkning med en del speciell statistik--av alla studier som författarna kunnat hitta där Champix (lättare att skriva än substansnamnet) jämförts med placebo, sockerpiller. Man identifierade 14 sådana studier och fann en statistiskt signifikant, kanske kliniskt relevant (min tolkning utifrån konfidensintervallen, mer kommer nedan) ökad förekomst av allvarliga hjärt-kärlhändelser (ischemisk hjärtsjukdom, arytmi, hjärtsvikt, plötslig död, hjärtrelaterad död), från 0,82% i placebogruppen till 1,06% i Champixgruppen.
Påståendet i ingressen att Champix "...rapporteras nu leda till en kraftigt förhöjd risk för hjärtinfarkt" är osakligt och rent felaktigt. Den förhöjda risken, utifrån abstractet till artikeln, rör sig i absoluta tal om 0,24%. Uttryckt som ett konfidensintervall utifrån de relativa risker man angett i abstractet för sitt konfidensintervall (gymnasiematte) så vore det 0,24% (0,07% - 2,22%). Den övre siffran i det konfidensintervallet skulle förmodligen vara kliniskt relevant om den vore sann. Riskökningen är inte kraftig i någon bemärkelse--den är knappt mätbar statistiskt om den skattade riskökningen på 0,24% är i närheten av det "sanna" värdet.
Läser man lite djupare i artikeln (inte mycket, det räcker med att skumma diskussionsdelen) så konstaterar man att författarna själva ser begränsningarna i sin artikel mycket väl. Den begränsas av att hjärthändelser är sällsynta, otillräckligt definierade, svåra att skilja från läkemedelseffekter i vissa fall och av inneboende svårigheter i att slå ihop metodologiskt helt olika studier (olika populationer, olika långa studier, olika upplägg, olika definitioner av hjärthändelser osv) och få en meningsbärande siffra i slutänden.
Författarnas slutsats (i abstract) är rimlig och nyanserad: "Our meta-analysis raises safety concerns about the potential for an increased risk of serious adverse cardiovascular events associated with the use of varenicline among tobacco users". Det finns skäl att driva vidare forskning i dessa frågor. Jag kan tänka mig att någon som varit huvudman för en av de stora Champix-studierna väljer att göra en 3- eller 5-årsuppföljning och se hur det ser ut in real life; vad har hänt med hjärt-kärlsjuklighet och dödlighet efter några år när man får räkna med hur många som slutat röka osv.
Jag noterar att artikeln publiceras i CMAJ som inte är någon jättetung tidskrift, knappt topp tio bland internmedicin/kardiologitidskrifter. Det är skäl i sig att fundera på hur svarta rubriker man ska sätta (om man inte är kvällstidning, då).
För att gå in på mina vanliga betygskriterier: Man har nästan angett tillräcklig information för att läsarna skall kunna hitta artikeln (nämnt tidskriften vid namn) men inte länkat, ingen poäng där. Man har låtit en huvudförfattare kommentera resultaten vilket regelmässigt är fel. Man har faktiskt låtit en utomstående person (pressansvarig på Socialstyrelsen) säga något men hon citeras inte angående vad den här studien innebär.
Huvudproblemet är dock en fullständig felläsning av studiedesign, resultat och slutsats. Man har misslyckats med att förklara vad en metaanalys är för något och med att sätta storleken på riskökningen i ett sammanhang annat än den relativa riskökningen (som är en nonsens-siffra utan de absoluta talen).
Betyget blir ett självklart IG eftersom ingen som ser eller läser det här inslaget är i närheten av att förstå mer om vare sig hur ny medicinsk kunskap kommer till i allmänhet eller om storleken på eventuella risker med Champix i synnerhet. Tvärtom bidrar den till den felaktiga bilden av vetenskap som en obegriplig process full av revolutioner som kullkastar allt som var sant igår, precis det som vetenskapsjournalisten borde vinnlägga sig om att nyansera.
Den lustiga felläsningen i författarlistan, då? Författaren heter inte Johns Hopkins, det är namnet på hans arbetsplats, tillika ett av USA:s bästa medicinska universitet.
SvD har med en TT-notis som är om möjligt ännu mer obegriplig och som hänvisar till SVT. DN har ett lite längre TT-klipp som inte heller lyckas förklara vad det handlar om.
Det rör sig alltså om en metaanalys--ungefär sammanräkning med en del speciell statistik--av alla studier som författarna kunnat hitta där Champix (lättare att skriva än substansnamnet) jämförts med placebo, sockerpiller. Man identifierade 14 sådana studier och fann en statistiskt signifikant, kanske kliniskt relevant (min tolkning utifrån konfidensintervallen, mer kommer nedan) ökad förekomst av allvarliga hjärt-kärlhändelser (ischemisk hjärtsjukdom, arytmi, hjärtsvikt, plötslig död, hjärtrelaterad död), från 0,82% i placebogruppen till 1,06% i Champixgruppen.
Påståendet i ingressen att Champix "...rapporteras nu leda till en kraftigt förhöjd risk för hjärtinfarkt" är osakligt och rent felaktigt. Den förhöjda risken, utifrån abstractet till artikeln, rör sig i absoluta tal om 0,24%. Uttryckt som ett konfidensintervall utifrån de relativa risker man angett i abstractet för sitt konfidensintervall (gymnasiematte) så vore det 0,24% (0,07% - 2,22%). Den övre siffran i det konfidensintervallet skulle förmodligen vara kliniskt relevant om den vore sann. Riskökningen är inte kraftig i någon bemärkelse--den är knappt mätbar statistiskt om den skattade riskökningen på 0,24% är i närheten av det "sanna" värdet.
Läser man lite djupare i artikeln (inte mycket, det räcker med att skumma diskussionsdelen) så konstaterar man att författarna själva ser begränsningarna i sin artikel mycket väl. Den begränsas av att hjärthändelser är sällsynta, otillräckligt definierade, svåra att skilja från läkemedelseffekter i vissa fall och av inneboende svårigheter i att slå ihop metodologiskt helt olika studier (olika populationer, olika långa studier, olika upplägg, olika definitioner av hjärthändelser osv) och få en meningsbärande siffra i slutänden.
Författarnas slutsats (i abstract) är rimlig och nyanserad: "Our meta-analysis raises safety concerns about the potential for an increased risk of serious adverse cardiovascular events associated with the use of varenicline among tobacco users". Det finns skäl att driva vidare forskning i dessa frågor. Jag kan tänka mig att någon som varit huvudman för en av de stora Champix-studierna väljer att göra en 3- eller 5-årsuppföljning och se hur det ser ut in real life; vad har hänt med hjärt-kärlsjuklighet och dödlighet efter några år när man får räkna med hur många som slutat röka osv.
Jag noterar att artikeln publiceras i CMAJ som inte är någon jättetung tidskrift, knappt topp tio bland internmedicin/kardiologitidskrifter. Det är skäl i sig att fundera på hur svarta rubriker man ska sätta (om man inte är kvällstidning, då).
För att gå in på mina vanliga betygskriterier: Man har nästan angett tillräcklig information för att läsarna skall kunna hitta artikeln (nämnt tidskriften vid namn) men inte länkat, ingen poäng där. Man har låtit en huvudförfattare kommentera resultaten vilket regelmässigt är fel. Man har faktiskt låtit en utomstående person (pressansvarig på Socialstyrelsen) säga något men hon citeras inte angående vad den här studien innebär.
Huvudproblemet är dock en fullständig felläsning av studiedesign, resultat och slutsats. Man har misslyckats med att förklara vad en metaanalys är för något och med att sätta storleken på riskökningen i ett sammanhang annat än den relativa riskökningen (som är en nonsens-siffra utan de absoluta talen).
Betyget blir ett självklart IG eftersom ingen som ser eller läser det här inslaget är i närheten av att förstå mer om vare sig hur ny medicinsk kunskap kommer till i allmänhet eller om storleken på eventuella risker med Champix i synnerhet. Tvärtom bidrar den till den felaktiga bilden av vetenskap som en obegriplig process full av revolutioner som kullkastar allt som var sant igår, precis det som vetenskapsjournalisten borde vinnlägga sig om att nyansera.
Den lustiga felläsningen i författarlistan, då? Författaren heter inte Johns Hopkins, det är namnet på hans arbetsplats, tillika ett av USA:s bästa medicinska universitet.
SvD har med en TT-notis som är om möjligt ännu mer obegriplig och som hänvisar till SVT. DN har ett lite längre TT-klipp som inte heller lyckas förklara vad det handlar om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar