Therese Bergstedt på Vetenskapsradion skriver om artikel i veckans NEJM. Det rör sig om en till synes välgjord och viktig randomiserad studie som slumpat män med icke spridd, lokalt inte så avancerad prostatacancer till strålbehandling eller strålbehandling + hormonell behandling under 4 månader i anslutning till strålningen, främst med GnRH-agonist och funnit en statistiskt signifikant, kanske kliniskt relevant skillnad i total dödlighet efter 10 år på 5% i absoluta tal. Konfidensintervallet kring uppskattade skillnaden i total dödlighet mellan grupperna är ganska stort (uträknat utifrån konfidensintervallet för totalresultatet), ungefär 0,5-13%. Studien var inte placebokontrollerad och inte blindad. Följsamhet med studieprotokollet inventerades och redovisades; det är alldeles utmärkt att det redovisas (viktig styrka i redovisningen), men följsamheten var inte hundraprocentig utan snarare 85-95%. Storleksordningen på andelen patienter som avvek från protokollet är jämförbar med storleksordningen på effekten i studien, vilket tillsammans med den öppna studiedesignen gör det något svårare att vara tvärsäker på vad i protokollet som hade effekt för patienterna.
Vetenskapsradion har träffat tämligen rätt som rapporterat om studien; den är faktiskt en viktig pusselbit för vård av patienter med prostatacancer, en av våra vanligaste cancerformer. Ingressen är oskarpt formulerad i att den inte anger vad som är jämförelsegrupp. "Strålning i kombination med korttidsbehandling med hormoner gör att fler patienter som har prostatacancer i tidigt stadium överlever." Det saknas en bisats där det framgår att man jämfört med bara strålning. Å andra sidan framgår det tydligt senare i artikeln, så det kanske snarare är en språklig invändning.
Man har inte låtit någon studieföreträdare berätta om studiens viktighet vilket är en styrka, utan i stället låtit en svensk onkolog kommentera den. Hans slutkläm på den skrivna artikeln, "- Den visar återigen att strålterapi är ett fullgott alternativ till kirurgi och att varje patient ska samtala med sin doktor om vilken behandling man kan välja i det aktuella fallet, säger Sten Nilsson." innehåller så vitt jag vet en allmänt ganska okontroversiell uppfattning, att strålning och kirurgi i nuläget båda kan vara bra alternativ för många patienter med prostatacancer men även ett påstående som är ologiskt för mig och förmodligen för alla icke-experter som hör inslaget, nämligen att den här studien ger ytterligare stöd för den uppfattningen. Varför är det en rimlig slutsats när kirurgi inte alls var ett alternativ för patienterna som ingick i studien?
Det saknas länk eller referens till artikeln på hemsidan vilket är en svaghet.
Beskrivningen av metod och resultat innehåller en del faktafel och otydligheter; det var 1979 män, inte två tusen. Hade det stått "knappt två tusen" hade det varit helt okej, jag är stor vän av avrundning. Medianuppföljningen var 9 år, inte drygt 6 år. Att "överlevnadsgraden ... bland männen som ingick i studien ökade med nästan nio procent" är onödigt vagt formulerat och egentligen omöjligt att värdera. Siffran 9% verkar ha räknats ut genom att dela överlevnaden i ena gruppen med den andra, 62% / 57% = 1,088. Det är en relativ risk som är abstrakt och inte så meningsbärande. Att i stället beskriva att risken att dö minskade med fem procentenheter, eller hellre från 43 till 38% genom tillägg av hormonell behandling, hade varit mer lättbegripligt. Nämnvärt är att dödligheten i prostatacancer var 8% respektive 4% i de två grupperna, dvs 18 respektive 10 procent av alla dödsfallen, även om det hör mer hemma på journal club än vetenskapsradion.
Artikelförfattaren och professorn har bemödat sig om att faktiskt sätta in studien i ett sammanhang och förklara att liknande forskning finns sedan tidigare på patienter med mer avancerad cancer, och att detta var intressanta resultat som var begripliga utifrån tidigare kunskapsmassan. Relevant och bra.
Jag väger mellan G och VG för detta; det språkliga slarvet och den ologiska slutsatsen i sista meningen drar tyvärr ner helhetsintrycket för mig. Godkänt med plus.
Vetenskapsradion har träffat tämligen rätt som rapporterat om studien; den är faktiskt en viktig pusselbit för vård av patienter med prostatacancer, en av våra vanligaste cancerformer. Ingressen är oskarpt formulerad i att den inte anger vad som är jämförelsegrupp. "Strålning i kombination med korttidsbehandling med hormoner gör att fler patienter som har prostatacancer i tidigt stadium överlever." Det saknas en bisats där det framgår att man jämfört med bara strålning. Å andra sidan framgår det tydligt senare i artikeln, så det kanske snarare är en språklig invändning.
Man har inte låtit någon studieföreträdare berätta om studiens viktighet vilket är en styrka, utan i stället låtit en svensk onkolog kommentera den. Hans slutkläm på den skrivna artikeln, "- Den visar återigen att strålterapi är ett fullgott alternativ till kirurgi och att varje patient ska samtala med sin doktor om vilken behandling man kan välja i det aktuella fallet, säger Sten Nilsson." innehåller så vitt jag vet en allmänt ganska okontroversiell uppfattning, att strålning och kirurgi i nuläget båda kan vara bra alternativ för många patienter med prostatacancer men även ett påstående som är ologiskt för mig och förmodligen för alla icke-experter som hör inslaget, nämligen att den här studien ger ytterligare stöd för den uppfattningen. Varför är det en rimlig slutsats när kirurgi inte alls var ett alternativ för patienterna som ingick i studien?
Det saknas länk eller referens till artikeln på hemsidan vilket är en svaghet.
Beskrivningen av metod och resultat innehåller en del faktafel och otydligheter; det var 1979 män, inte två tusen. Hade det stått "knappt två tusen" hade det varit helt okej, jag är stor vän av avrundning. Medianuppföljningen var 9 år, inte drygt 6 år. Att "överlevnadsgraden ... bland männen som ingick i studien ökade med nästan nio procent" är onödigt vagt formulerat och egentligen omöjligt att värdera. Siffran 9% verkar ha räknats ut genom att dela överlevnaden i ena gruppen med den andra, 62% / 57% = 1,088. Det är en relativ risk som är abstrakt och inte så meningsbärande. Att i stället beskriva att risken att dö minskade med fem procentenheter, eller hellre från 43 till 38% genom tillägg av hormonell behandling, hade varit mer lättbegripligt. Nämnvärt är att dödligheten i prostatacancer var 8% respektive 4% i de två grupperna, dvs 18 respektive 10 procent av alla dödsfallen, även om det hör mer hemma på journal club än vetenskapsradion.
Artikelförfattaren och professorn har bemödat sig om att faktiskt sätta in studien i ett sammanhang och förklara att liknande forskning finns sedan tidigare på patienter med mer avancerad cancer, och att detta var intressanta resultat som var begripliga utifrån tidigare kunskapsmassan. Relevant och bra.
Jag väger mellan G och VG för detta; det språkliga slarvet och den ologiska slutsatsen i sista meningen drar tyvärr ner helhetsintrycket för mig. Godkänt med plus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar