”Ingen vill betala för sanningen om salt” | Inrikes | SvD . Inger Atterstam är den jag har störst förtroende för av alla namngivna skribenter i svensk vetenskapsjournalistik. Den här artikeln är ett skolboksexempel på bra journalistik som förklarar bakgrund, klär olika företrädares intressen i ord och lämnar läsaren med en större förståelse än innan man läste artikeln för nyanser i ett relativt komplicerat ämne. Ingen företrädare för studien har fått uttala sig, däremot en person som tycker annorlunda.
Det enda jag saknar som jag tycker hör hemma i en web-version av en vetenskapsjournalistisk artikel 2011 är en länk till cochrane-arbetet. Det finns här. Nyckelfyndet som jag läser det är att långtidseffekten på blodtryck av råd om saltrestriktion verkar vara numeriskt liten på blodtrycket på stora patientgrupper, och att studierna som gjorts (även sammanräknade) saknar statistisk styrka att utvärdera effekter på sjuklighet och dödlighet.
De svåra och filosofiska frågorna som ett sådant här arbete väcker för praktiserande läkare är: hur ska man förhålla sig till den tillgängliga kunskapsmassan? Hur starkt ska man rekommendera sådant som saknar särskilt starkt vetenskapligt stöd men som låter rimligt?
Jag har inte i praktiken sett många patienter där saltintag gått att påverka på ett tydligt sätt för att förbättra deras hälsa; enstaka personer med avancerad njursvikt och/eller hjärtsvikt är känsliga för salt (och vatten). Jag tror att siffran "3000 dödsfall per år" bör tas med.......trumsolo.......en nypa salt!
Inger A får VG; hade det funnits länk till artikeln hade det varit mycket nära MVG.
Det enda jag saknar som jag tycker hör hemma i en web-version av en vetenskapsjournalistisk artikel 2011 är en länk till cochrane-arbetet. Det finns här. Nyckelfyndet som jag läser det är att långtidseffekten på blodtryck av råd om saltrestriktion verkar vara numeriskt liten på blodtrycket på stora patientgrupper, och att studierna som gjorts (även sammanräknade) saknar statistisk styrka att utvärdera effekter på sjuklighet och dödlighet.
De svåra och filosofiska frågorna som ett sådant här arbete väcker för praktiserande läkare är: hur ska man förhålla sig till den tillgängliga kunskapsmassan? Hur starkt ska man rekommendera sådant som saknar särskilt starkt vetenskapligt stöd men som låter rimligt?
Jag har inte i praktiken sett många patienter där saltintag gått att påverka på ett tydligt sätt för att förbättra deras hälsa; enstaka personer med avancerad njursvikt och/eller hjärtsvikt är känsliga för salt (och vatten). Jag tror att siffran "3000 dödsfall per år" bör tas med.......trumsolo.......en nypa salt!
Inger A får VG; hade det funnits länk till artikeln hade det varit mycket nära MVG.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar