Miljögift orsakar diabetes | Inrikes | SvD. Michael Nilsson skriver i SvD om en nyss förhandspublicerad artikel från en grupp medicinare och miljömedicinare i Uppsala. Mitt universitetsbibliotek har tekniska svårigheter med den här tidskriften just nu så jag har inte kommit åt att läsa mer än abstractet. Som tur är räcker det för att konstatera att referatet i SvD är undermåligt.
Det rör sig om något så trevligt som en kohortstudie, vilket är en betydligt jobbigare form av miljömedicinsk/epidemiologisk forskning än den vanligare fall-kontrollstudien. Man undersöker en stor grupp friska människor på olika sätt och följer dem över tid och ser vilka som blir sjuka på olika sätt och vilka som förblir friska, och hur de skilde sig åt från början. Djävulen bor i detaljerna och det är ganska svår forskning att läsa och tolka när man börjar korrigera siffrorna på olika sätt för kända riskfaktorer osv.
Min sammanfattning av resultatet är följande: 5% av gruppen 70-åringar sjuknade under en 5-årsperiod. Det fanns en statistiskt signifikant överrepresentation av människor med höga "summerade halter av PCB" bland de som fick diabetes jämfört med bland de som inte fick diabetes. Jag konstaterar att tydligen fick ingen eller nästan ingen i kvintilen med lägst PCB-summa diabetes, och detta ensamt gav upphov till huvudresultatet: "After adjusting for known type 2 diabetes risk factors, including obesity, odds ratios (ORs) (95% CIs) for type 2 diabetes at age 75 years (n = 36) according to the quintiles of a summary measure of concentrations of PCBs (vs. the lowest quintile) were 4.5, 5.1, 8.8 (1.8–42.7), and 7.5 (1.4–38.8) (Ptrend <0.01)." (från abstract). Min tolkning är utifrån att samtliga andra oddskvoter var över 4.
Problemen med artikeln sedd som vetenskapsjournalistik är följande:
1. Rubriken saknar stöd i studien. Kohortstudier ger inte svar på orsakssamband.
2. Den enda som uttalar sig om innebörden av resultaten är författare till studien.
3. Siffran som anges i brödtexten, "nio gånger så stor vid höga halter av PCB" är inte meningsbärande.
4. Slutsatserna om att man bör ändra kosthållning för att minska PCB-belastning är mycket spekulativa.
En fråga på mitt formulär för vår Journal club på hemmakliniken där vi på strukturerat sätt går igenom vetenskapliga artiklar några gånger per termin är: "Vad kan man säga om den tidskrift resultaten publiceras i?". Här noterar jag att det publiceras i Diabetes Care, som enligt sin egen hemsida är sexa bland endokrinologiskt inriktade tidskrifter och fyra bland tidskrifter som publicerar originalforskning inom det fältet. Det finns flera hög-impact-tidskrifter inom internmedicin och epidemiologi som gärna publicerar riktigt bra forskning i den här genren.
Michael Nilsson har skrivit en bra kvällstidningsspalt, men som vetenskapsjournalistik i stor dagstidning är det här inte i närheten av godkänt.
Tyvärr IG.
Det rör sig om något så trevligt som en kohortstudie, vilket är en betydligt jobbigare form av miljömedicinsk/epidemiologisk forskning än den vanligare fall-kontrollstudien. Man undersöker en stor grupp friska människor på olika sätt och följer dem över tid och ser vilka som blir sjuka på olika sätt och vilka som förblir friska, och hur de skilde sig åt från början. Djävulen bor i detaljerna och det är ganska svår forskning att läsa och tolka när man börjar korrigera siffrorna på olika sätt för kända riskfaktorer osv.
Min sammanfattning av resultatet är följande: 5% av gruppen 70-åringar sjuknade under en 5-årsperiod. Det fanns en statistiskt signifikant överrepresentation av människor med höga "summerade halter av PCB" bland de som fick diabetes jämfört med bland de som inte fick diabetes. Jag konstaterar att tydligen fick ingen eller nästan ingen i kvintilen med lägst PCB-summa diabetes, och detta ensamt gav upphov till huvudresultatet: "After adjusting for known type 2 diabetes risk factors, including obesity, odds ratios (ORs) (95% CIs) for type 2 diabetes at age 75 years (n = 36) according to the quintiles of a summary measure of concentrations of PCBs (vs. the lowest quintile) were 4.5, 5.1, 8.8 (1.8–42.7), and 7.5 (1.4–38.8) (Ptrend <0.01)." (från abstract). Min tolkning är utifrån att samtliga andra oddskvoter var över 4.
Problemen med artikeln sedd som vetenskapsjournalistik är följande:
1. Rubriken saknar stöd i studien. Kohortstudier ger inte svar på orsakssamband.
2. Den enda som uttalar sig om innebörden av resultaten är författare till studien.
3. Siffran som anges i brödtexten, "nio gånger så stor vid höga halter av PCB" är inte meningsbärande.
4. Slutsatserna om att man bör ändra kosthållning för att minska PCB-belastning är mycket spekulativa.
En fråga på mitt formulär för vår Journal club på hemmakliniken där vi på strukturerat sätt går igenom vetenskapliga artiklar några gånger per termin är: "Vad kan man säga om den tidskrift resultaten publiceras i?". Här noterar jag att det publiceras i Diabetes Care, som enligt sin egen hemsida är sexa bland endokrinologiskt inriktade tidskrifter och fyra bland tidskrifter som publicerar originalforskning inom det fältet. Det finns flera hög-impact-tidskrifter inom internmedicin och epidemiologi som gärna publicerar riktigt bra forskning i den här genren.
Michael Nilsson har skrivit en bra kvällstidningsspalt, men som vetenskapsjournalistik i stor dagstidning är det här inte i närheten av godkänt.
Tyvärr IG.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar